Rollspel och drama

Också med traditionell undervisning kan man uppnå goda resultat, men en del nya metoder är åtminstone värda att prövas. Den obestridliga fördelen med dem är att eleverna, i motsats till vad som vanligen är fallet, inte bara är mottagare av information utan också aktivt bearbetar den. De får information ur många olika källor och bildar sig aktivt en egen uppfattning. Enligt den konstruktivistiska kunskapssynen sker en genuin inlärning av nya saker på detta sätt.

Rollspel och drama är fortfarande en metod som används beklagligt lite i historieundervisningen. För att få till stånd ett lyckat drama krävs ett visst mått av aktivitet av läraren, man måste nämligen förbereda ett material som eleverna kan utgå från då de utvecklar ett rollspel eller drama. Någon skönlitterär författare behöver läraren ändå inte vara. Som hjälpmedel kan man lika bra använda olika dokument, fotografier, tidningsartiklar, avsnitt ur skönlitterära texter osv. – alltså precis samma slags material som läraren också annars använder som stöd för sin undervisning.

Detta förberedande och orienterande skede är mycket viktigt. I gruppen kan eleverna tillsammans fundera på vilka lösningsmodeller deras rollfigurer har i den givna situationen. Läraren kan ge eleverna handledning, men det är inte värt att ge dem alltför korta tyglar. Avsikten är ju att de själva ska skapa lösningen, inte att de ska spela upp en lösning som läraren tänkt ut. Under orienteringsskedet får eleverna ofta också handskas med abstrakta saker i praktisk utformning. Med tanke på inlärningen är detta mycket lämpligt, för det är just de abstrakta begreppen som för elever i alla åldrar vållar mest svårigheter i historieinlärningen. Sådana begrepp som har både en abstrakt och en konkret betydelse (som kyrka och krona) är också problematiska. Därför är det skäl för läraren att i materialen skriva in svåra ord eller begrepp som eleverna bör reda ut innan de planerar det egentliga framförandet. Läraren bör också gå runt och hjälpa grupperna att reda ut saker. Förberedelserna för framförandet tar ofta mycket lång tid, men i detta sätt att arbeta är det inte själva skådespelet som är det viktigaste slutresultatet.

Styrkan hos speciellt de yngre eleverna är deras fantasi och inlevelseförmåga. Den på kritisk bedömning baserade empatin i utgångsmaterialet hjälper eleven att förstå att historien har många perspektiv: ett och samma händelseförlopp kan innebära olika saker för olika personer. Avgöranden som fattats av historiska personer blir med dramats hjälp lättare att begripa. I dramat kan eleverna också pröva olika lösningsmodeller. Det sker särskilt då två eller flera grupper gör drama på samma ämne. Beklagligt ofta låter läroböckernas deterministiska utvecklingslinjer förstå att historien är rätlinjig och saknar alternativ.

Eleverna får också ur många olika synvinklar fundera på de lösningsmodeller gångna tiders människor hade. Ofta märker man att eleverna ändrar sitt sätt att tala när de går in i sin roll. Då adopterar de t.ex. en dialekt som är främmande för dem eller talar utpräglat skriftspråk. En elev lär sig också att använda termer som hör hemma i respektive ämnessfär, trots att de annars är främmande för henne/honom (t.ex. i ett drama som utspelas på landsbygden på 1800-talet). Effektivast med tanke på inlärningen är det om man lyckas förankra stoffet i elevens egen erfarenhetsvärld. Mikrohistoriska teman gör historien åskådlig och hjälper eleven att dra paralleller mellan den historiska världen och den egna livsmiljön.

Rollspel och drama ger möjligheter till djupinlärning: av den information som står till buds bygger eleverna en meningsfull helhet som de kan visa upp för andra. På det sättet blir innehållet i begrepp som upplevts svåra på ett nytt sätt begripliga. Med egna ord förklarar eleverna innebörden i begreppen för sig själva och för gruppen.

Man bör heller inte glömma att rollspel och drama hjälper eleven att bli bättre på interaktion och att den förbättrar gruppdynamiken. Varje gruppmedlems insats är viktig när det gäller att lyckas. Också de blyga och tystlåtna får vara med i gruppens verksamhet. Rollspel och drama gör att flera än tidigare har möjlighet att lyckas: som exempel kan man ta en mångkulturell skola med många invandrarelever, vars förmåga att skriva finska inte är lika bra som deras muntliga förmåga. Det kan vara mycket besvärligt att lära sig saksammanhang genom att läsa om dem i böcker. Också de elever som inte är så speciellt intresserade av läsämnen kan få tillfälle att använda sin skapande förmåga.

En väsentlig del av arbetet är genomgången av dramat. Efter de obligatoriska applåderna är det skäl att diskutera, varför utvecklade sig dramat just i den här riktningen? Vilka förhoppningar, värderingar och attityder hade rollfigurerna? Med hjälp av drama kan man också fundera på orsak och verkan: t.ex. på vilka händelser i en individs liv som ledde till de avgöranden som man såg i dramat. Under genomgången kan läraren också försiktigt rätta till uppenbara fel, om sådana råkade slinka med i framförandena. I det här sättet att arbeta blandas fakta och fiktion, och det behöver man inte vara rädd för.

Rollspelen eller dramalektionerna bör alltså indelas i tre avsnitt:

  1. orientering i ämnet (utgående från material som läraren förbereder)
  2. rollspel eller drama (den aktiva fasen där hela gruppen deltar)
  3. genomgång av dramat (man diskuterar lösningarna och hur realistiska de är, funderar på om det i verkliga livet hade kunnat gå så här)

Jag har prövat på att använda drama i undervisningen bl.a. då det gällt det tudelade Finland under 1920- och 1930-talen. Eleverna fick identiteter där rollfigurens eller dennas föräldrars andel i kriget 1918 fanns inskriven. Då eleverna arbetade med sina roller måste de fundera på hur inbördeskrigets turbulens hade inverkat på rollfigurens liv. Eleverna använde mycket tid till att bygga sina rollfigurers världsbild (karaktärsdrag, vänskapsband, politiska åsikter, framtidsplaner osv.). Själva skådespelen var knappt tio minuter långa och största delen av dubbeltimmen gick åt till planeringen. Eleverna lyckades förklara svåra saker med egna termer och på eget sätt. I det här dramat lyckades man också koppla ihop händelserna med sånt man lärt sig tidigare: kriget år 1918 hade skakat om i den by där elevernas rollfigurer hade placerats.

När man planerar rollspel och drama bör man beakta att eleverna i början i någon mån kan ha fördomar mot nya arbetsmetoder. I allmänhet försvinner fördomarna snart då eleverna upptäcker hur roligt det är att aktivera sig. Inför de första försöken är det antagligen klokt att läraren förbereder sig bra och t.ex. skriver en färdig början, men lämnar åt elevernas fantasi att hitta på avgörandet i en situation eller lösningen på ett problem. När eleverna har vant sig vid arbetsmetoden kan man minska på lärarens styrning och ge mera utrymme för elevernas kreativitet. Enligt mina erfarenheter är det här en både effektiv och väldigt rolig undervisningsform. Sådant som eleverna lärt sig med hjälp av drama verkar bli kvar i deras djupminne, och ofta kan de också senare använda denna information då de kopplar samman ny kunskap med sånt som redan finns i minnet.

Man måste inte alltid spela rollerna, utan de kan också användas på andra sätt. Man kan ge eleverna påhittade eller verklighetsbaserade identiteter att använda i debatter eller skriftliga uppgifter. Ett exempel på den typens approach är en modell där man till eleverna i årskurs åtta delar ut identiteter (hemtrakt, familjeförhållanden osv.) som tillhör ungdomar i deras egen ålder under vinterkriget. Krigstemat behandlas så att eleverna får skriva sina rollpersoners brev eller dagböcker efter vinterkriget, tiden mellan krigen, fortsättningskriget och krigsslutet. Här är det meningen att de ska använda sådant de lärt sig på lektionerna eller i läroböcker. Med hjälp av roller kan man behandla många saker, som t.ex. hur det var på hemmafronten under kriget, den uppfinningsrikedom som kristiden medförde, evakueringarna, landavträdelserna eller utplaceringen av de evakuerade efter kriget.

När striden om statsformen ska behandlas kan eleverna på motsvarande sätt delas in i två läger, republikaner och monarkister. Deras uppgift är att (efter att ha bekantat sig med utgångsmaterialet) debattera om vilken statsform som är den bättre. De bästa debatterna jag har upplevt har varit hetsiga men ändå sakliga. Eleverna går upp i sina roller och kan på ett strålande sätt använda det material de fått. Utgående från sina roller kan eleverna å andra sidan också arbeta skriftligt, t.ex. skriva propagandablad eller pamfletter.

Text: Niina Väntänen