Kort om grenarna

Korta presentationer av bandy, ringette och amatörhockey.

Amatörhockey (”Höntsykiekko”)

Amatörhockey är en säkrare och enklare variant av ishockey. Man spelar med en normal eller med en mindre puck. Det går också att använda en puck med hål i mitten.
Spelet fungerar bäst om lagen har sex spelare var ute på planen och ingen egentlig målvakt.
Obligatorisk utrustning: skridskor och klubba. Hjälm, ishockeyhandskar och knäskydd rekommenderas.
Reglerna för offside och icing tillämpas inte. Mellan linjen som går på den sida om tekningscirklarna som är närmare den blåa linjen (ringettelinjen i de flesta hallar) och kortsidan av sargen får det samtidigt finnas högst tre anfallsspelare och två försvarsspelare. Om det försvarande laget får en utvisning, får det anfallande laget ha fyra spelare på området.
Endast isskott (med handleden eller svep på högst 30 cm) är tillåtna men om man spelar med en puck med hål i mitten får pucken lyftas. Om pucken vid ett målskott går via motståndarens klubba som lyfter pucken, godkänns målet. Mål kan göras endast genom att skjuta direkt på en passning av en annan spelare. Det är förbjudet att lägga klubbskaftet på isen för att hindra en passning eller ett målskott. Klubban får inte lyftas högre än sargkanten. Det är tillåtet att lyfta motståndarens klubba och man får slå på klubbladet för att erövra pucken.
Det är förbjudet att spela pucken om man ligger på isen. Kravet är att man har åtminstone ena knäet uppe.
Det är förbjudet att distrahera motståndaren med klubban, liksom också att tackla och knuffas.
För små förseelser döms ingen utvisning, utan pucken går över till motståndaren. Vid en sådan öppning ska motståndaren vara på minst fem meters avstånd.
Efter ett mål börjar spelet från mittpunkten, där pucken släpps ned på isen.

Bandy

Bandy i skolan

Bandy är en idrott som är lätt att utöva. Utrustningen är förmånlig och det enda som behövs är skridskor, hjälm (helst med galler), klubba och boll. Reglerna kan anpassas efter behov. Det går att spela med en mindre grupp men också flera än 20 spelare kan spela samtidigt. Som spelplan duger vilken isbelagd plan som helst. 

Anpassade regler 

Man kan spela med en mjukare boll, t.ex. en tennisboll, och komma överens om att spela med klubban under knä- eller höfthöjd och utan hörn- eller frislag. Genom att variera antalet spelare kan man justera spelets effekt. Det är mycket effektivare att spela 3 mot 3 än 10 mot 10. Spelet blir mera meningsfullt för spelarna om de är på samma nivå. Man kan införa begränsningar för lägre hunna spelare, t.ex. att de har ett begränsat antal beröringar eller regler för passning (spelaren måste till exempel passa genast när han passerat en motståndare).

Ringette

Ringette är en fartfylld issport. Ringette spelas med en gummiring och klubbor utan blad i vanliga ishallar och rinkar. Sex spelare per lag är samtidigt ute på isen (fem utespelare och en målvakt). Hemmalaget får välja sida att försvara under matchens första och tredje period. Lagen byter planhalva i andra perioden. 

Hemmalaget börjar med avslag i mittcirkeln (likt en avspark i fotboll). Efter ett spelavbrott börjar spelet oftast med avslag i någon av avslagscirklarna. Gummiringen läggs då i avslagscirkeln på den halva som är närmare det egna målet. Vid avslag i cirklarna får endast den spelare som ska börja vara inne i cirkeln. Då domaren blåser i gång spelet har spelaren fem sekunder tid på sig att passa ringen till en annan spelare. Den spelare som börjar kan naturligtvis inte passa till sig själv, utan ringen måste först gå via en annan spelare. I försvarszon ersätts avslaget med ”målvaktens ring”: då ringen vid ett spelavbrott tilldöms det försvarande laget, ges ringen omedelbart till målvakten och domaren blåser i gång spelet. Målvakten har då fem sekunder på sig att spela ut ringen. 

Ringen måste passas över varje blå linje. En spelare kan inte passa till sig själv utan ringen måste gå via en annan spelare. Ringen får inte heller passas över två zoner, alltså över de båda blåa linjerna på samma gång. Innanför den s.k. ringettezonen som går från ringettelinjen till kortsidan av sargen får högst tre utespelare befinna sig samtidigt. Om laget har tagit ut sin målvakt får laget ha högst fyra utespelare i ringettezonen och totalt sex spelare på isen. Av dessa fyra får då också en finnas på målvaktens område, d.v.s. i målgården. Lagen får ta ut sin målvakt under de två sista minuterna av speltid, under förlängning och under avvaktande utvisning. 

För att skydda målvakten, är målvakten den enda spelare som får befinna sig i målgården. Ingen annan får röra sig på det området och inte ens röra ringen då den är innanför detta område. Målvakten har alltid fem sekunder på sig att sätta ringen i spel. För att göra spelet snabbare och mer publikvänligt, kan man ha en 30 sekunders ”skottklocka” (jfr korgboll). Skottklockan startar när ett lag får ut ringen från sin egen försvarszon, alltså över sin ”egen” blåa linje. Skottklockan startar på nytt när laget skjuter mot mål, förlorar ringen till det andra laget eller om en avvaktande utvisning tilldöms laget som inte har ringen. 

Båda lagen har rätt till två stycken 30 sekunders time out, av vilka endast en kan användas under en period. En match består av tre perioder med 20 minuters effektiv speltid. Förlängningarna är lika långa som normala perioder. Det lag som gjort flest mål vinner matchen. Om spelet är oavgjort efter ordinarie speltid, spelas förlängning enligt principen sudden death.