Harjoitus 1: Substantiivin suku ja taivutus

Substantiivien morfologian tunnistusta ja sen automaattiseksi tekemistä voisi harjoitella esimerkiksi tällaisella harjoituksella. Tutkittavia seikkoja valitaan yksi tai useampia sen mukaan, mitä halutaan harjoitella. Kokoavana tai kertaavana harjoituksena voi ottaa mukaan kaikki. Parit voivat kirjoittaa vastaukset kalvolle ja kertoa lisäksi suullisesti, miten päättelivät oikean vastauksen. Harjoitusta voi soveltaa myös ainakin suomeen, romaanisiin kieliin ja saksaan.

Missä muodossa lihavoidut substantiivit ovat? Lue satu Prinsessasta ja herneestä ääneen virkkeittäin parin kanssa. Miettikää sitten yhdessä, mistä voitte päätellä että sanat:

  • ovat en- tai ett-sukuisia
  • ovat yksikössä tai monikossa
  • ovat epämääräisessä tai määräisessä muodossa
  • kuuluvat deklinaatioon 1, 2, 3, 4 tai 5?

Prinsessan på ärten

Det var en gång en prins som ville gifta sig med en prinsessa, men det skulle vara en riktig prinsessa. Så han reste hela världen runt för att hitta en, men överallt var det något som var fel. Prinsessor fanns det gott om, men var de riktiga prinsessor? Det var svårt att avgöra, alltid var det något som inte stämde. Så kom han då till sitt fina hem igen och var så bedrövad, för han hade så gärna velat finna en riktig prinsessa till slottet.

En kväll blev det ett förskräckligt oväder; det blixtrade och dundrade, regnet öste ner, det var alldeles förskräckligt! Då bankade det på slottsporten och den gamla kungen gick dit och låste upp den tunga dörren. Det var en prinsessa som stod utanför. Men så hon såg ut!

Vattnet strömmade nedför hennes hår och kläder, det rann in genom tåhättorna och ut genom hälarnaskorna, och så påstod hon ändå att hon var en riktig prinsessa. Ja, det ska vi nog ta reda på, tänkte den gamla drottningen, men hon sa ingenting, gick bara in i ett stort gästrum, lyfte bort alla sängkläderna och la en ärta i botten på sängen. Sedan la hon tjugo madrasser ovanpå ärtan och så tjugo dynor, stoppade med ejderdun, ovanpå madrasserna. Där skulle nu prinsessan sova.

Morgonen därpå frågade de henne om hon hade sovit gott. - Å nej, förskräckligt dåligt, sa prinsessan, jag har nästan inte fått en blund i ögonen! Gud vet vad som fanns i sängen. Jag har legat på något hårt, så jag har blåmärken över hela kroppen. Det är alldeles förfärligt!

Så fick de då veta att hon var en riktig prinsessa, eftersom hon hade känt ärtan genom tjugo madrasser och tjugo dynor, stoppade med ejderdun. Så ömhudad kunde ingen annan än en verklig prinsessa vara. Prinsen gifte sig förstås med henne eftersom han nu var säker på att ha funnit en riktig prinsessa, och ärtan kom på museum där man än i dag kan få beskåda den, om ingen har stulit den.

- H.C. Andersen

Teksti: Ullamaija Fiilin