Ålder för inlärning

För de tvåspråkigas del beror inlärningen, förutom på individuella faktorer, också på när, i vilken ålder man lär sig språken.

Fler språk från början

Om barnet får lära sig två eller flera språk från början sker språkutvecklingen mer eller mindre på samma sätt som hos ett enspråkigt barn. Den enda skillnaden är egentligen att det barn som uppfostras till tvåspråkighet har mer att lära sig än det barn som ska lära sig "bara" ett språk. Det betyder att tvåspråkiga barn i början kan ligga ungefär ett år efter i språkutvecklingen. Fast egentligen ligger de före de enspråkiga – med tanke på hur mycket de kan på två språk.

Barn förstår nästan från början att det är fråga om två enskilda språk, två enskilda språksystem, och det är ganska ovanligt att tvåspråkiga barn efter ca fyra års ålder blandar ihop språken (Med blandning menas dock inte kodväxling eller lån, som är en växling som görs medvetet.). 

Samhället och identitet 

Vid denna ålder börjar barnet växa in i samhällets värderingar; de lär sig att vara pojke eller flicka, vem som är rik eller fattig. Mycket litet av detta lär barnet sig genom medveten uppfostran. Barns identitet formas tidigt och barn lär sig snabbt att reagera på omgivningens reaktioner. Eftersom språk och identitet är starkt förknippade kan barn som får en negativ reaktion tveka att tala ett språk. Gunilla Ladberg (1996, s. 53) berättar om en pakistansk pojke som bara var tre år när han vägrade tala urdu med sin mamma när hon hämtade honom på dagis. De andra barnen på dagis hade nämligen kallat honom neger. Det finns också exempel på sverigefinländska barn som plötsligt inte låtsats förstå när deras föräldrar eller dagispersonalen pratat finska med dem. 

Ett nytt språk lite senare 

Hos de barn som på dagis lär sig ett nytt språk skiljer sig språkutvecklingen en aning från de barn som tillägnar sig två språk redan när de lär sig tala. Det nya språket måste förankras i allt barnet ser och hör. Barn i den här åldern anses vara språkligt medvetna på ett annat sätt än t.ex. en tvååring. Barnet har lätt för att lära sig fraser som t.ex. ”Kom och lek” även om det kanske inte förstår varje enskilt ord i frasen.

I denna ålder anses en tids tystnad vara vanlig; det kan räcka flera månader innan barnet börjar använda det nya språket. Detta har naturligtvis mycket att göra med barnets personlighet; barn närmar sig ett nytt språk på olika sätt. Men det kan kännas hemskt för ett barn att inte förstå eller göra sig förstådd på dagis eller i förskolan. En del barn drar sig då undan och deltar hellre i lekar där man rör på sig medan andra blir passiva och inte deltar alls. Då handlar det inte längre om en normal tyst period utan om att barnen stänger av språket. Då måste man hjälpa barnet in i gemenskapen och kommunikationen. 

Ett nytt språk i skolåldern 

När barnet börjar skolan är förstaspråket oftast flytande och barnet har tillägnat sig grammatiken och ett korrekt uttal. Att lära sig ett nytt språk är nu mer fråga om att dels förbättra den kulturella språkfärdigheten, dels lära sig ord och uttryck. I denna ålder har både skolan och kamraterna stor betydelse. Både fritidsverksamhet och läsning och skrivning ger större ordförråd på det nya språket.

Ibland kan det verka som om barn tappar sitt förstaspråk när de lär sig ett nytt. Det handlar ändå inte om att förlora sitt förstaspråk utan att språket tillfälligt går tillbaka. Gunilla Ladberg (1996, s. 55) förklarar det med att ”det nya språket för en tid »lägger beslag på inlärningskapaciteten«”. 

Referenser:
Genesee, Fred. Bilingual Acquisition. Hämtat från <www.earlychildhood.com/ Articles/ index.cfm?FuseAction=Article&A=38> Hämtat 19.2.2003.
Ladberg, Gunilla (1996), Barn med flera språk. Tvåspråkighet och flerspråkighet i familj, förskola och skola. Liber utbildning Ab. Stockholm.