Några fakta

I Finland har det genom tiderna funnits både en finsktalande och svensktalande befolkning. Även om de svensktalande främst bott i kustområdena och på Åland har de två folkgrupperna aldrig levt helt isolerade från varandra. På så sätt har det under en lång tid funnits tvåspråkiga människor i Finland.

De svenskspråkigas antal i Finland

År 1610 fanns det ca 70 000 svenskspråkiga i Finland. De utgjorde ca 17,5 % av hela befolkningen. År 1880 var de svenskspråkigas antal ca 294 900 och 14,3 % av hela Finlands befolkning. Härefter har antalet svenskspråkiga hållits ganska konstant medan den procentuella andelen minskat (p.g.a. att den finskspråkiga befolkningen kraftigt ökat liksom också den befolkning som har ett annat modersmål än finska eller svenska). År 2002 fanns det 290 251 svenskspråkiga som utgjorde 5,6 % av Finlands befolkning. År 2014 var antalet svenskspråkiga 290 747, vilket motsvarade en andel på 5,3 %.

För 50 år sedan levde ca 60 % av finlandssvenskarna i kommuner med svenska som majoritetsspråk, idag är procenttalet ungefär 45. Särskilt i Helsingfors har befolkningsstrukturen kraftigt förändrats sedan förra sekelskiftet. Då var ca 40 % av helsingforsarna svenskspråkiga mot 6,5 % år 2000. År 2014 var andelen svenskspråkiga 5,8 %. Ändå utgör de nästan 36 000 svenskspråkiga helsingforsarna den absolut största svenska befolkningen i någon kommun eller stad i Finland.

Utbredd tvåspråkighet bland finlandssvenskarna

Finskspråkiga och svenskspråkiga lever i nära kontakt, en del svenskspråkiga bor till och med i områden isolerade från andra svenskspråkiga. Påföljderna av detta är dels blandäktenskap, dels ökad tvåspråkighet. Drygt 40 % av de svenskspråkiga männen och en dryg tredjedel av de svenskspråkiga kvinnorna gifter sig med finskspråkiga partners.

Man bör ändå komma ihåg att inte alla finlandssvenskar är tvåspråkiga eller kan finska. Hälften av finlandssvenskarna lever i kommuner med svenska som majoritetsspråk och behöver kanske inte använda finska i sitt dagliga liv. En stor del av barn under skolåldern och en del av de vuxna svenskspråkiga är mer eller mindre enspråkigt svenska. Många av dem har de facto dialekten som modersmål och standardsvenskan är således deras andraspråk.

Allt fler elever med annan språkbakgrund

I den svenskspråkiga skolan talar ca 5 % av eleverna andra språk än svenska och finska hemma. Den här gruppen har ökat märkbart jämfört med situationen år 1998 och är numera till och med större än gruppen med elever som kommer från helt finskspråkiga hem (4 %).

Den vanligaste kombinationen består av elever som talar svenska kombinerat med något annat eller några andra hemspråk. Majoriteten av de här eleverna finns i Nyland (58 %) och i Österbotten finns drygt 30 %.

Den näst största gruppen består av elever som endast talar något/några andra språk än svenska eller finska i hemmet. Största delen av eleverna i den här gruppen finns i Österbotten (80 %), medan en betydligt mindre andel av eleverna har en språkbakgrund med endast främmande språk i Nyland (16 %).

Arbetskraftsinvandringen och integrationen av invandrare på svenska i den svenskspråkiga utbildningen är specifikt för Österbotten. Detta förklarar den stora gruppen elever i Österbotten som talar endast andra språk än svenska och/eller finska i hemmet.

Registrering och skolval

I två- och flerspråkiga familjer måste tre olika språkliga beslut fattas om barnet; barnets officiella modersmål, dvs. språkregistreringen, barnets faktiska modersmål (det språk/de språk som tillägnas i hemmet) samt skolans språk, dvs. om barnet ska gå i finsk eller svensk skola. Det officiella modersmålet kan senare bytas och det finns inget som förpliktar föräldrarna att välja skola enligt det registrerade modersmålet. Inte heller behöver de tala det registrerade modersmålet med barnet.

Fram till 1980-talet var det vanligare att man registrerade barnen som finskspråkiga än som svenskspråkiga i tvåspråkiga familjer. Vid den här tiden skedde ändå en förändring i och med att intresset för svenska ökade och allt flera tvåspråkiga familjer började registrera sina barn som svenskspråkiga. Numera registreras omkring två tredjedelar av barnen som svenskspråkiga i de tvåspråkiga familjerna.

Forskningen har visat att skolan är viktig som identitetsskapare. I Finland har erfarenheterna visat att svensk skola, i kombination med svenska som ett av hemspråken och helst svensk dagvård, bäst garanterar normal språkfärdighet i svenska hos barnet. Tidigare var det vanligast att tvåspråkiga familjer valde finsk skola för sitt barn. Sedan 1980-talet har pendeln ändå svängt och idag väljer uppenbarligen en betydande majoritet av de tvåspråkiga familjerna en svensk skola för sina barn. Det är till och med flera barn som väljer svensk skola än som registrerats som svenskspråkiga. Skillnaden mellan antalet elever i den svenskspråkiga skolan och antal barn som är svenskregistrerade har under de senaste fem åren varierat med mellan 300 och 370 elever (eller 9–11 procent av årsklassen) per år.

Svenska skolan har gott rykte

Den allmänna uppfattningen i Finland är att svenskan är det språk som behöver stöd hos tvåspråkiga barn, vilka oftast lever i starkt finskdominerade miljöer. I de finska skolorna har man dessutom inte i samma utsträckning anpassat undervisningen för att stödja de tvåspråkiga eleverna.

Föräldrar som för sitt tvåspråkiga barn väljer svensk skola vill stötta barnet till aktiv tvåspråkighet. De hoppas att den finlandssvenska skolan tar hänsyn till barnets båda språk, samtidigt som skolans kulturförmedlande roll är central. Dessutom har den svenska skolan ett gott rykte; skolorna anses trivsamma, lärarna är kompetenta och grupperna är ofta mindre än i de finska skolorna. Utgående från de statistiska uppgifter som finns att tillgå kan man inte heller märka någon tendens att de svenska skolornas dragningskraft håller på att minska.

Referenser:

Finnäs, Fjalar. Finlandssvenskarna 2012. En statistisk rapport. Svenska Finlands folkting, 2013.
Kovero, Camilla. På spaning efter den nya finlandssvenska identiteten. Magma-studie 3/2012.
Kovero, Camilla. Språk, identitet och skola II. Rapporter och utredningar 2011:6. Utbildningsstyrelsen.
Elevernas språkbakgrund i årskurs 1–6 i de svenskspråkiga skolorna år 2013. Utbildningsstyrelsen.