Kodväxling och lån

Det är fullständigt normalt för en flerspråkig individ att växla mellan språk eller mellan standardspråk och dialekt och att använda lånord. Det kallas att kodväxla och att låna.

Men även individer som endast behärskar ett språk skiftar sitt språk. Den som vid sidan av standardspråket talar dialekt växlar obehindrat mellan dem och också den som endast talar standardspråk kan sägas använda sitt språk på samma sätt som när en flerspråkig kodväxlar: Istället för att byta till dialekt eller ett annat språk byter denna individ nämligen stil, t.ex. beroende på vem han eller hon kommunicerar med. Att ”byta kod” kan alltså betyda att man byter mellan två språk, mellan dialekt och standardspråk eller mellan olika stilar inom samma språk. På så sätt kan man säga att alla människor kodväxlar.

Men att blanda innebär ändå inte att blanda ihop (Ladberg 2000, s.105). Kodväxlingen och lånen är alltid medvetna. Olika forskare definierar kodväxling och lån på olika sätt. Man brukar dock ofta se kodväxling som längre sekvenser, repliker eller satser, på ett annat språk. Lånord gäller bara ett ord eller uttyck, som man böjer enligt det låntagande språket (Sundman 1999). I frasen kivoga semestrar är ordet kivoga alltså ett lånord eftersom ordet är böjt enligt svenskans böjningsmönster. I meningen Då sade han att en minä tiedä. är däremot en hel replik på finska. Här är det alltså fråga om kodväxling.

Man kodväxlar och lånar av olika orsaker. Det kan vara för att visa gemenskap eller för att man sällan använder ordet på språket man just då pratar. Ibland har ett språk heller inget ord för en företeelse: Hur översätter man exempelvis finskans sisu till svenska så man får med hela betydelsen? Man kan också kodväxla eller använda lånord för att man snabbare kommer på ordet eller frasen på ett annat språk.

I Finland är en stor del av befolkningen flerspråkig. Vi måste komma ihåg att inte bara de som talar två språk hemma kodväxlar mellan språk. Lyssna t.ex. på ungdomar på stan. De använder många ord och fraser ur engelskan. Även vuxna tenderar att strö in engelska ord och fraser här och var. De finlandssvenska vuxna använder vid sidan av engelska också finska. I Helsingfors anses t.o.m. de svenskspråkiga ungdomarna oftare strö in finska ord i sina fraser än de tvåspråkiga, eventuellt för att finskan har hög status i Helsingfors.

Små barn kan visserligen blanda språkliga element men en sådan här blandning hör ihop med språkinlärningen och förekommer inte hos äldre barn och vuxna.

Interferens

Interferensen är inte lika synlig som kodväxlingen och lånen. Men även den är ett helt naturligt och ett mycket vanligt språkkontaktfenomen. Interferensen anses vara omedveten och anses ske p.g.a. att språkbrukaren har svårt att helt och hållet hålla språksystemen i sär.

Med interferens avses att man överför en abstakt struktur, t.ex ordföljden, från ett språk till ett annat (Jag fick igår en present, på finska; Sain eilen lahjan). Lexikalisk interferens kallas det när man exempelvis använder finskans käsi (hand, arm) för arm i svenskan, d.v.s. Jag bröt handen istället för Jag bröt armen – Eller engelskans wrist (handled) för svenskans vrist: Hon tog mig om vristen istället för Hon tog mig om handleden. Också prepositioner kan överföras från ett språk till ett annat, t.ex. Jag köpte boken från Akademen.

Psykologiskt är det fråga om någonting som kallas transfer. Det innebär att man när man lär sig ett nytt språk tillämpar tidigare kunskap: Finskans käsivarsi är wrist på engelska; då heter säkert käsivarsi också vrist på svenska, kan man resonera. Vid många tillfällen kan transfer vara till nytta; sannolikheten för att regel A gäller i båda språken är ganska stor.

Interferensfenomen kan också mer eller mindre etableras i ett språk. Så har många finskinfluerade ord och uttryck spritt sig inom Finland. Några exempel är stänga ögonen (på finska sulkea silmät) som i Sverige heter sluta ögonen och skyddsväg (på finska suojatie) som svenskarna kallar övergångsställe. I Finland har vi paketbil (pakettiauto) medan det i Sverige heter skåpbil och det vi ofta kallar maletkött (jauheliha) heter köttfärs i Sverige. 

Referenser:
Ladberg, Gunilla (2000), Skolans språk och barnets – att undervisa barn från språkliga minoriteter. Studentlitteratur. Lund.
Reuter, Michael & af Hällström, Charlotta (1999), Finlandssvensk ordbok. Forskningscentralen för de inhemska språken & Schildts förlags Ab. Esbo.
Sundman, Marketta (1999), Barnet, skolan och tvåspråkigheten. Yliopistopaino. Helsingfors.
Romaine, Suzanne (1995) [1989], Bilingualism. (Second Edition) Blackwell Publishers. Oxford.