Skolframgång och språkkompetens

Ur en organisatorisk synvinkel och i undervisningen tenderar tvåspråkighet ibland att ses som ett problem. Men i Finland är omständigheterna nästan idealiska för att barn redan i tidig ålder ska kunna tillägna sig goda kunskaper i både finska och svenska. Det är oftast möjligt att välja svensk skola och daghem och därtill finns ett rikt utbud av svenska program på tv och i radio. Dessutom finns ett stort utbud av litteratur på svenska. Hur klarar sig då de tvåspråkiga i skolan och hurdan är deras språkkompetens?

Här följer en kort redogörelse för forskning om tvåspråkigas språkkunskaper och skolframgång. Flera av forskningsresultaten är utländska men även om vår språksituation är unik (liksom alla andra språksituationer) kan vi ändå dra nytta av den tvåspråkighetsforskning som gjorts utanför Finland. De flesta finländska undersökningsresultaten är tagna ur Marketta Sundmans bok Barnet, skolan och tvåspråkigheten (1999).

Skolframgång
Av finländska undersökningar framgår att barnets tvåspråkighet inte har någon negativ inverkan på hans eller hennes skolframgång. Tvåspråkiga klarar sig i medeltal lika väl i skolan som enspråkiga barn.

Istället har man funnit att det är faktorer som hemmets sociala status eller snarare vissa beteendemönster, attityder eller värderingar hos familjen som påverkar skolframgången. Dessa beteendemönster tenderar att sammanfalla med föräldrarnas yrke och utbildningsnivå. Även studier utomlands visar att skolframgången har att göra med hemmets kulturella kapital och socioekonomiska nivå samt hur utbildning värderas inom språkgruppen. I de fall där man funnit en skillnad i skolframgången mellan en enspråkig och tvåspråkig grupp är det alltså troligt att grupperna inte varit socialt likvärdiga (Sundman 1999, s. 92).

Man kan kanske säga att tvåspråkigheten i sig inte kan förklara dålig skolframgång. Orsakerna kan vara för lite intellektuell stimulans i hemmet, svaga medfödda förutsättningar eller bristande kunskaper i undervisningsspråket, eller en kombination av dessa.

Om ett tvåspråkigt barn däremot har god kompetens i båda språken, har flera undersökningar visat att tvåspråkigheten kan stimulera barnets kognitiva och intellektuella utveckling. Det är alltså en plausibel hypotes att tvåspråkiga med god kompetens i båda språken klarar sig bättre i skolan än enspråkiga barn i snitt, även om det än så länge inte finns forskning som entydigt kunde visa detta. Flera forskare anser att tvåspråkighet kan bidra till speciellt goda intellektuella prestationer på flera områden. 

Läskunnighet 

Resultaten i finländska undersökningar om tvåspråkigas läskunnighet korrelerar med resultaten i skolframgång: Den sociala bakgrunden är en viktigare faktor än den språkliga bakgrunden när det gäller läskunnighet.

Det är dock inte föräldrarnas yrke och utbildning som i sig påverkar barnets prestationer. Enligt Brunell (1991) är det föräldrarnas positiva attityder till skolan, höga ambitioner i fråga om utbildning samt intresse för ”boklig bildning” som i positiv riktning påverkar barnets skolframgång.

En dansk undersökning i språk- och läsfärdigheter med enspråkigt danska respektive tvåspråkiga turkiska barn på mellanstadiets sista år visar positiva resultat för de tvåspråkiga, särskilt vad gäller avkodning. De goda läsarna bland de turkiska eleverna hade bättre avkodningsfärdigheter än de goda danska läsarna. Också hos de svaga turkiska läsarna var avkodningsfärdigheterna bättre än hos de svaga danska läsarna. När det gällde språklig säkerhet och ordförråd klarade sig båda grupperna danskar däremot bättre i jämförelse med de turkiska grupperna. Såväl de goda som de svaga turkiska eleverna hade bättre lästeknik än hela den enspråkigt danska gruppen även om lässtrategierna var likadana för grupperna. De goda läsarna på turkiska var även goda läsare på danska, något som stöder hypotesen om att de språkliga färdigheterna och läskompetensen är överförbara från ett språk till ett annat.

Språkkompetens 

I de finländska undersökningarna har man inte funnit några stora skillnader mellan tvåspråkigas och enspråkigt svenska elevers språkkompetens. Skillnaderna är de facto större mellan flickor och pojkar i olika socialgrupper än mellan tvåspråkiga och enspråkiga elever.

Man har dock funnit en variabel där de enspråkiga har bättre kompetens, nämligen språklig korrekthet. En annan skillnad är att tvåspråkiga i snitt skriver ett enklare och vardagligare språk än de enspråkiga. De enspråkigt svenska tenderar också att använda ett något större ordförråd och fler ovanliga eller svåra ord i sina uppsatser än de tvåspråkiga. 

Vuxna tvåspråkiga 

De vuxna tvåspråkigas språk har undersökts i mycket mindre grad än tvåspråkiga barns språk. I Svenskan i Finland – ett språk i kläm? undersöks finländska universitetsstudenter med hjälp av ett språktest (cloze-test), som testar den allmänna språkfärdigheten och läsförståelsen, och ett idiomatiktest som testar olika slag av fasta fraser och ordkombinationer. De finländska studenterna jämfördes sedan med en matchande grupp enspråkigt sverigesvenska studenter. Också tvåspråkiga och enspråkiga finländska studenter jämfördes med varandra.

De finlandssvenska studenterna hade i snitt något sämre resultat i båda testen än de sverigesvenska studenterna. Finlandssvenskarna var som grupp mer homogen än den svenska gruppen; svergiesvenskarna hade fått både bättre och sämre resultat än de finlandssvenska studenterna. De finlandssvenskar som uppgett att de använder bara eller nästan bara svenska klarade sig ändå lika bra i testen som sverigesvenskarna.

De finländska studenter som angett både svenska och finska som sina modersmål klarade sig i medeltal något sämre i idiomatiktestet än de enspråkigt svenska finländarna medan inga signifikanta skillnader fanns i cloze-testet. Författarna konkluderar att tvåspråkighet i sig inte verkar vara avgörande för hur studenterna klarat testen. Istället är det mer avgörande hur mycket man använder språket samt hurdan närmiljö man har och möjligen skola.

Läsinlärning på förstaspråket 

Idag diskuteras allt mer vikten av att ha goda kunskaper i sitt förstaspråk, eftersom den kognitiva färdigheten till stor del är överförbar från ett språk till ett annat. Det finns forskningsresultat som visar att tvåspråkiga barn som fått läsinlärning på sitt förstaspråk klarat sig bättre i förstaspråket och lika bra i andraspråket i jämförelse med tvåspråkiga barn som fått lära sig läsa på sitt andraspråk d.v.s. det som ofta är skolspråket.

I Sverige är det möjligt att använda tvåspråkig undervisning i åk 1-6. Men i ljuset av ny forskning har man gått in för att, på försöksbasis, under en fyra års period, från hösten 2003, ge tvåspråkig undervisning också i klasserna 7-9. Förut har tvåspråkig undervisning i åk 7-9 endast varit möjlig för dem med finska som förstaspråk.

Även projektet Språkrum har i slutet av elevernas första skolår inlett en försöksverksamhet där tvåspråkiga elever med stark finska, parallellt med undervisningen i svenska som modersmål, får undervisning i modersmålsinriktad finska.  

Referenser:
Axelsson, Monica (1999), Skolframgång och minoritetsstatus. Skolan – en kraft att räkna med. I: Axelsson Monica (red) Tvåspråkiga barn och skolframgång – mångfalden som resurs. Rinkeby Språkforsknings-institut. Stockholm, s. 8-35.
Brunell, Viking (1991), Matteus-effekten i modersmålstillägnandet. I: Herberts & Laurén (utg.). Flerspråkighet i och utanför Norden, s. 48-60.
Hakuta, Kenji. Bilingualism and Bilingual Education: A Research Perspective. Hämtat ur <http:// tc.unl.edu/enemeth/biling/focus1.html> Hämtat 19.2.2003.
Kuyumcu, Eija (1999), Språkutveckling hos tvåspråkiga turkiska barn – en forskningsöversikt i nationellt och internationellt perspektiv. I: Axelsson Monica (red) Tvåspråkiga barn och skolframgång – mångfalden som resurs. Rinkeby Språkforskningsinstitut. Stockholm, s. 130-167.
Leinonen, Therese & Tandefelt, Marika (2000), Svenskan i Finland. Ett språk i kläm? Unga finlandssvenskars modersmål. Forskningsrapporter från Svenska handelshögskolan 50. Helsingfors.
Sundman, Marketta (1999), Barnet, skolan och tvåspråkigheten. Yliopistopaino. Helsingfors.
Fyraårig försöksverksamhet med tvåspråkig undervisning i åk 7-9. Pressmeddelande 2.6.2003, Utbildningsdepartementet. Hämtat från <http://www.regeringen.se/galactica/service=irnews/owner=sys/action=obj_show?c_obj_id=52190> Hämtat 17.7.2003.