Bedömningens uppgifter och mål

 ”Syftet med bedömningen är att handleda eleven att ställa upp mål för studierna och att hjälpa honom eller henne att nå målen”  (Fördjupad lärokurs i musik i grunderna för läroplanen för den grundläggande konstundervisningen, 11 § Bedömningens syften)

Syftet med bedömningen är att på ett uppmuntrande och tillförlitligt sätt ge eleverna respons om sina kunskaper och färdigheter i musik. Samtidigt hjälper man eleverna att bedöma sig själva och stödjer dem i planeringen av sina studier.
I den elevcentrerade bedömningen stödjer man elevernas helhetsinriktade växande och utveckling. Målet med bedömningen är att hjälpa de enskilda eleverna att lära sig snarare än att jämföra dem med andra. Detta tänkesätt betonar kontinuerlig bedömning och självvärdering som en del av undervisningen.

Bedömningen ska ses som en process i vilken målen, bedömningen av om målen förverkligats och ställandet av nya mål bildar ett kontinuum som främjar de enskilda elevernas eller gruppernas lärande. I detta avseende är verbal bedömning bättre än numerisk bedömning. Bedömningen inverkar alltså både på målen och på verksamhetsmodellerna, vilka i sin tur inverkar på valet av bedömningsmetoder.

Eleverna ska själva delta när mål ställs upp, målen ska inte ställas utifrån. Det är viktigt att känna till elevens situation så att man kan beakta den vid bedömningen. Av denna anledning är det exempelvis nödvändigt att den egna läraren är närvarande vid elevernas prestationer och prov.

Responsen ska alltid vara uppmuntrande och tillräckligt tydlig och förståelig för eleven.
Målen med lärandet och bedömningsgrunderna skrivs in i läroplanerna för att eleverna ska veta vilka kunskaper och färdigheter studierna är inriktade på. Att fastslå bedömningskriterier för musikundervisningen är utmanande men inte omöjligt.

”Bedömningen skall stödja utvecklingen av en god självkänsla hos eleven.”
(Fördjupad lärokurs i musik i grunderna för läroplanen för den grundläggande konstundervisningen)

Eleverna ske ges respons på ett uppmuntrande men sanningsenligt sätt. Bedömningen får inte bestå av grundlöst berömmande men inte heller enbart av felsökande. Responsen ska ges i en vänlig atmosfär, där det är tillåtet att göra fel. Eleverna lär sig också av sina fel – om man är rädd för fel lär man sig långsammare. Om bedömarna koncentrerar sig på de goda sidorna ger det ett bättre slutresultat än om de skulle räkna upp felen och bristerna. I praktiken kan man låta eleverna själva redogöra för vad de märkte inte gicks så bra. Därefter behöver man inte i någon större omfattning behandla bristerna.

Läroanstaltens verksamhetskultur har en stor betydelse när man ska skapa en fri atmosfär som främjar lärande. I en läroanstalt som är inriktad på gemenskap och som är tolerant och tillåter olikhet och fel ges eleverna konstruktiv bedömningsrespons. Utveckling av bedömningen kräver att hela arbetsplatsens värderingar och verksamhetskultur utvecklas, nya instruktioner om bedömningen räcker inte.

För att man ska kunna förverkliga målen för bedömningen utvidgar man bedömningen av slutprestationer så att den blir en helhetsbedömning i vilken man beaktar elevens hela utvecklings- och inlärningshistoria. Vitsordet i avgångsbetyget kommer alltså inte längre att grunda sig enbart på enskilda prestationer eller på hur väl man lyckas vid framträdanden. På vitsordet inverkar också lärarens och elevens uppfattningar om hur eleven har framskridit i lärandet, hur eleven har utvecklats och hur de uppsatta målen förverkligats.

”Enligt praxisen i vår läroanstalt diskuterar sig läraren och eleven fram till ett förslag till vitsord före slutkonserten, utifrån det kunnande som eleven tidigare i samband med undervisningen visat prov på. Om slutkonserten inte enligt bedömarna ger anledning att ändra vitsordet blir detta förslag det slutliga vitsordet för slutprestationen.” (Janne Murto, Pop & Jazz Konservatorio)


Arbetsgrupp: Terhi Heino, Marketta Kivimäki, Timo Klemettinen, Anna-Elina Lavaste, Janne Murto och Minna-Maria Pesonen