Kontinuerlig bedömning

”I en mångsidig, kontinuerlig bedömning ingår olika former av respons och handledning för självvärdering.” (Fördjupad lärokurs i musik i grunderna för läroplanen för den grundläggande konstundervisningen)

Växelverkan mellan läraren och eleven och en god relation mellan dem utgör utgångspunkter för den kontinuerliga bedömningen. Läraren erbjuder inte färdiga modeller och lösningar, utan väcker genom frågor och diskussioner elevernas egen förmåga att tänka, stärker deras tillit till den egna förmågan att lyssna och observera, stödjer dem i att dra egna slutsatser och göra ändringar i enlighet med dem. I kontinuerlig bedömning ingår alltså även handledning i självvärdering.

Grundtonen i den kontinuerliga bedömningen ska alltså vara positiv. Alla elever har rätt att uppleva att de är bra på att lära sig. I stället för att söka fel betonas det som eleven redan har lärt sig, man lär sig nytt utifrån det man redan kan. I lärandet framskrider man genom att ständigt ställa upp nya, lämpligt dimensionerade delmål för eleven.

Korrekt utförd stärker den kontinuerliga bedömningen självkänslan och ger en positiv jagbild.  Den kontinuerliga bedömningen har genomförts väl om eleverna fortfarande finner glädje i att lära sig och musicera, har en realistisk uppfattning om de egna musikaliska förmågorna och en positiv relation till sitt eget musikerskap samt är självstyrande.

Principen om kontinuerlig bedömning genomförs inom den grundläggande undervisningen i musik på många sätt och på många nivåer. Den är ett arbetssätt som används på varje lektion och som lärandeprocessen till stora delar bygger på. I solistundervisningen handleder läraren eleven i att lyssna och observera sitt musicerande och utifrån observationerna göra förbättringar.



Arbetsgrupp: Terhi Heino, Marketta Kivimäki, Timo Klemettinen, Anna-Elina Lavaste, Janne Murto och Minna-Maria Pesonen