Flexibel elevbedömning med hjälp av årskursintegrerad undervisning 

Undervisningen i den grundläggande utbildningen sker nästan alltid så att eleverna studerar enligt en i årskurser indelad lärokurs. Det finns ändå situationer som kräver en annan eller större flexibilitet än vad det årskursindelade systemet ger möjlighet till. Den här flexibiliteten är möjlig tack vare 11 § 3 mom. i förordningen om grundläggande utbildning.

Enligt 11 § 3 mom. kan eleverna studera enligt ett eget studieprogram i stället för enligt en i årskurser indelad lärokurs. En förutsättning för ett dylikt förfarande är att det bestäms om det i skolans läroplan. Systemet med studier över årskursgränserna kan beröra alla skolans elever, vissa årskurser/undervisningsgrupper eller enskilda elever som studerar i skolan. Systemet kan vara befogat till exempel på grund av skolans allmänna pedagogiska lösningar, undervisning i sammansatta klasser eller på grund av enskilda elever, exempelvis om en elevs studier försvåras på grund av sjukdom.
Systemet medför flexibilitet såväl i undervisningsarrangemangen och studiegången som i elevbedömningen. Frågan behandlas i 2004 års nationella grunder för läroplanen för den grundläggande utbildningen under rubriken 2.3 Strukturen inom den grundläggande utbildningen.

Studier enligt ett eget studieprogram kallas ofta "studier över årskursgränserna" eller "årskursintegrerad undervisning". Det kan framkalla felaktiga föreställningar om att det är fråga om årskurslösa studier som i gymnasiet. Det är det alltså inte. Det är inte heller fråga om undervisningsarrangemang som är avsedda enbart för elever som tagits in eller förts över till specialundervisning. Också benämningen ”studier enligt ett eget studieprogram” kan ge uppfattningen att systemet är arbetsdrygt och kräver mycket individuell planering. Inte heller det är korrekt. Systemet åskådliggörs i följande stycke. 

Vad innebär studier enligt ett eget studieprogram i den grundläggande utbildningen?

Hur eleven, undervisningen och studiegången är bundna till årskurser kan granskas med avseende på olika faktorer:

  1. eleven är bunden till en viss årskurs
  2. målen och innehållen i läroämnena (undervisningen och studierna) är fördelade enligt årskurserna och bundna till dem
  3. studiegången är tidsbunden utgående från årskurserna.

Den grundläggande utbildningen är enligt föreskrifterna årskursbaserad undervisning, vilket innebär att en elev alltid tillhör en viss årskurs.

Läroämnenas mål och innehåll är däremot inte bundna till årskurser utan till större helheter. Dessa helheter, eller avsnitt , bestäms enligt etappmålen i timfördelningen. De flesta ämnen har ett etappmål i den grundläggande utbildningen. I modersmål och litteratur och i matematik finns det två etappmål medan B-språket och huslig ekonomi helt saknar etappmål. Om fördelningen av mål och innehåll samt studiearrangemangen inom de olika avsnitten  bestäms i den lokala läroplanen. Det finns alltså enligt författningarna möjlighet att genom lokala beslut dela ett lärostoff, d.v.s. läroämnenas mål och innehåll, på ett annat sätt än enligt årskurs.

Den tredje faktorn som studierna är bundna till är tiden. Den grundläggande utbildningens lärokurs omfattar enligt lagen nio år. Det betyder inte nödvändigtvis att den räcker nio år. Det vanliga är att studiegången i skolorna är en årskurs per år. Det enda undantaget är om en elev stannar kvar eller hoppar över en klass. Då förlängs eller förkortas studietiden med ett år och det gäller alltid alla läroämnen. Studietiden kan också förlängas på grund av s.k. villkorsförhör som hålls under sommaren. Övriga avvikelser i studietiden, exempelvis variationer på ett par månader eller en termin som berör bara ett eller två läroämnen, är omöjliga när studierna framskrider enligt årskurs.

Studiegång enligt ett eget studieprogram i den grundläggande utbildningen anknyter närmast till punkt 2), d.v.s. att läroämnenas mål och innehåll inte fastställs enligt årskurs i läroplanen utan indelas i helheter på ett annat sätt. Det här medför möjligheter till flexibilitet enligt punkt 3) i fråga om den tid som använts för en viss studiehelhet. Vid behov ökar det också möjligheterna att bilda undervisningsgrupper över årskursgränserna.

Elever som studerar enligt ett eget studieprogram har möjlighet att avlägga studiehelheterna i något läroämne i långsammare takt än i det årskursbundna systemet. Ett eget studieprogram erbjuder också speciellt intresserade elever möjlighet att avancera snabbare än de andra och fördjupa sig i något läroämne. På det sättet kan elevernas olika behov beaktas mera flexibelt än i det årskursbundna systemet. Det är viktigt att observera att eleverna, oberoende om de avancerar långsammare eller snabbare, hela tiden kan studera i sin egen undervisningsgrupp. De stannar inte kvar på klassen och behöver heller inte hoppa över en klass utan följer sitt eget studieprogram i den egna undervisningsgruppen.

Studier över årskursgränserna är alltså i själva verket en form av differentierad undervisning, som på ett eller annat sätt alltid har tillämpats i skolorna. I dag finns det en särskild författningsgrund för ändamålet som synliggör tillvägagångssätten och gör dem lättare att kontrollera. 

Krav på läroplanen

Om man vill att läroplanen ska ge möjlighet till årskursintegrerad undervisning, det vill säga studier enligt ett eget studieprogram, måste ämneslärokurserna omformas till studiehelheter som är oberoende av årskurserna. För varje helhet fastställs undervisningsmål och -innehåll samt hur många timmar undervisning som studiehelheten innehåller.

Studiehelheterna kan utformas så att studierna tar antingen kortare eller längre tid än ett läsår. Som ett exempel på den första kategorin kan nämnas en vanlig kurs i något läroämne som ingår i årskurserna 7–9. Till den senare kategorin hör till exempel studiehelheter som utformats av lärokurser som undervisas i sammansatta klasser, exempelvis årskurserna 1–2. Sådana helheter delas upp i mindre helheter, till exempel integrerade ämnesöverskridande helheter. Eleverna i en sammansatt klass studerar flexibelt inom ramen för den tvååriga studiehelheten. Undervisningen i en sammansatt klass kan i många skolor ligga mycket nära årskursintegrerad undervisning, även om systemet i läroplanen definieras som årskursbaserat.

Läroplanen ska också fastställa vilka kunskaper och färdigheter som förutsätts för att en elev ska kunna påbörja studierna inom en ny studiehelhet. Eleverna ska alltså ha tillräckliga kunskaper och färdigheter i förhållande till målen i den föregående studiehelheten för att de ska kunna fortsätta med följande. Om kunskaperna och färdigheterna är bristfälliga, går eleverna inte ännu vidare till följande helhet. Om systemet med årskursintegrerad undervisning endast berör några elever, kan man istället för i läroplanen ange detta i en plan för elevens lärande (se nedan) som görs upp för alla elever som följer ett eget studieprogram. Om systemet berör en hel skola eller alla sammansatta klasser lönar det sig att ange det i läroplanen.

Förutom studiehelheterna ska läroplanen också beskriva hur elevernas prestationer och framsteg uppföljs och dokumenteras. Planen för elevens lärande utgör ett bra verktyg för detta. Där kan elevens studieprogram inklusive studiehelheter beskrivas, liksom eventuella stödåtgärder. Om en elev har tagits in eller förts över till specialundervisning, kan allt beskrivas i elevens IP. 

Möjligheter till flexibilitet genom årskursintegrerad undervisning

I årskursintegrerad undervisning stannar eleverna inte kvar på klassen på grund av eventuella underkända eller bristfälliga prestationer, vilket innebär betydande flexibilitet med tanke på elevbedömningen. Då läsåret är slut får eleverna betyg över de studiehelheter som de avlagt med godkända vitsord och flyttas upp till följande årskurs för att fortsätta med de studier som återstår. Elever stannar kvar på klassen endast i det fall att den allmänna skolframgången är svag.

I det årskursbaserade systemet är det visserligen enligt bestämmelserna möjligt att flytta upp en elev i årskurs 1–8 till följande årskurs, trots att han eller hon har underkända prestationer i sitt läsårsbetyg. Fördelen med det årskursintegrerade systemet är att endast godkända prestationer antecknas i betyget. I övrigt fortsätter eleverna med sina studier i följande årskurs. Det här kan ha betydelse både för elevernas inlärningsmotivation och för deras självkänsla. Även i de fall då en elev till följd av sjukdom varit frånvarande från skolan och inte kunna studera i vanlig ordning, är det här systemet ur elevens synvinkel bättre än alternativet att få ett betyg med underkända vitsord. Den årskursintegrerade undervisningen erbjuder stor flexibilitet särskilt i slutskedet i den grundläggande utbildningen. I det årskursbaserade systemet stannar elever i årskurs nio kvar på klassen, om de av någon orsak inte klarar av sina studier med godkänt vitsord. I och med att en elev stannar kvar på klassen, förfaller alla prestationer i den aktuella årskursen, också redan godkända prestationer. Om eleven däremot studerar över årskursgränserna enligt ett eget studieprogram, förfaller inte prestationer som redan godkänts. Eleven fortsätter sina studier följande läsår i årskurs 9 och får avgångsbetyg genast då han eller hon avlagt den grundläggande utbildningens lärokurs i de olika läroämnena med godkänt vitsord. Ett sådant arrangemang är viktigt speciellt med tanke på elever med sämre skolmotivation och som på grund av kvarstannandet kanske skulle bli utan avgångsbetyg från den grundläggande utbildningen.

Systemet med årskursintegrerad undervisning innebär vid behov också möjligheter till flexibilitet i studierna för elever som återvänder från utlandet till Finland eller elever med invandrarbakgrund.

Dessa texter kring elevbedömningen gäller för läroplansgrunderna 2004.

Vid frågor kring bedömning av lärande enligt läroplansgrunderna 2014, kontakta undervisningsrådet Maj-Len Engelholm,