Hur befrämjar bedömningen elevernas inlärningsfärdigheter?

Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen delar in bedömningen i bedömning under studiernas gång och slutbedömning. Dessa har olika uppgifter. Bedömningen under studiernas gång ska i första hand handleda och sporra eleverna i studierna. Den ska hjälpa eleverna att bilda sig en realistisk uppfattning om sitt lärande och utvecklingen av det, det vill säga om sig själva som elever. I denna artikel går jag närmare in på bedömningen under studiernas gång, dess uppgift och möjligheter som verktyg för såväl lärandet som undervisningen. 

Synen på lärande och bedömning under studiernas gång

Den syn på lärande som dagens experter inom pedagogik företräder betonar framför allt elevens aktiva roll i uppbyggandet av det egna lärandet. Det talas mycket om självstyrning, vilket syftar på hur skickliga elever styr sitt lärande i olika inlärningssituationer genom att förutse och välja information i enlighet med uppgiftens mål och vad de på förhand vet eller förstår, alternativt inte vet eller förstår. Skickliga elever som på det viset observerar sin kunskapsnivå ställer samtidigt upp mål för vad de ännu borde lära sig om en viss sak. Dessa mål avgör i sin tur vilka handlings- och arbetssätt, eller strategier, eleverna bestämmer sig för att använda i inlärningssituationen. Skickliga elever ställer sig alltså i något skede frågorna: "hur fungerar jag" eller "borde jag handla på något annat sätt". Eleverna måste med andra ord lära sig att stanna upp i sitt arbete och bli medvetna om sitt lärande och möjligheterna att främja det.

Den rådande synen på lärande inverkar också på hur och med vilka metoder elevbedömningen genomförs. Förutom att eleverna ska tillägna sig lärostoffets innehåll ska allt mer uppmärksamhet fästas vid inlärningsfärdigheterna som behövs för lärandet. Också bedömningen ska vid sidan av den traditionella bedömningen av inlärningsresultat ge respons på hur elevernas inlärningsfärdigheter förbättrats. Eleverna ska alltså lära sig att bedöma sitt eget lärande och bli medvetna om sina framsteg redan under lärandets gång.

Eleverna måste bli medvetna om hur de handlat då de gjort framsteg, var framstegen uteblivit och varför samt på vilket sätt de ännu kunde förbättra sitt lärande. Färdigheten att blimedveten om sin egen inlärningsprocess, att kunna reflektera, utvecklas inte av sig själv, utan kräver handledning och träning. Bedömningen under studiernas gång ger lärarna möjlighet att hjälpa eleverna att tillägna sig dylika tanke- och arbetssätt, att bygga upp olika innehållshelheter och självständigt skaffa information. 

Självvärdering och medvetenhet om lärandet

I grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen konstateras att "En av den grundläggande utbildningens uppgifter är att utveckla elevens förutsättningar för självvärdering." Och vidare "... I och med att förmågan till självvärdering utvecklas lär sig eleven att bli medveten om sina framsteg och om de mål som ställts upp för lärandet och att själv ställa upp mål för sina studier och styra sin inlärningsprocess."

För att förmågan till självvärdering och utveckling av den ska vara möjlig, måste eleverna förstå betydelsen av sin egen aktivitet för att lärandet ska framskrida. Syftet med olika självvärderingsuppgifter som används i skolan är just att handleda eleverna så att de blir medvetna om och förstår det egna ansvaret för att utveckla inlärningsfärdigheterna och arbetssätten. Självvärderingen ska hjälpa eleverna att observera vad de redan kan och vad de ännu inte riktigt behärskar.
På det viset lär de sig också att ställa upp egna realistiska inlärningsmål.

Vidare ska självvärderingen lära eleverna att observera var de har gjort framsteg och var framstegen uteblivit och varför, hur de har handlat. När eleverna på det här sättet reflekterar över sina framgångar eller misslyckanden samt över sina inlärnings- och arbetssätt, eller strategier, utvecklas olika handlings- och arbetssätt, d.v.s. en samling strategier, som eleverna i framtida inlärningssituationer kan välja bland för att hitta det handlings- och arbetssätt som är mest ändamålsenligt i förhållande till vad uppgiften och situationen kräver.

Självvärderingen är alltså i bästa fall ett verktyg som eleverna använder för att bli medvetna om sin situation i olika och ständigt skiftande lärmiljöer. Ett konkret hjälpmedel som lämpar sig för detta ändamål och som skolorna kan använda är exempelvis planen för elevens lärande som rekommenderas i Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen. Med hjälp av dylika planer kan lärarna och eleverna i bästa fall tillsammans reflektera över och bedöma elevernas individuella inlärningsframsteg. 

Bedömning under lärandets gång och metakognition

Eftersom ett viktigt syfte med bedömningen under studiernas gång enligt Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen är att alla elever ska bli medvetna om och styra sin egen inlärningsprocess, kan vi i stället för bedömning under studiernas gång använda begreppet bedömning under lärandets gång. Det är således uppfattandet av de kunskapsmässiga, d.v.s. kognitiva processer som är nödvändiga för ett skickligt lärande som är föremål för granskning när vi reflekterar kring undervisning, handledning och även bedömning. Eleverna borde först och främst handledas så att de blir medvetna om dessa egna intellektuella processer och dessutom lär sig styra dem.

Om vi vill främja elevernas lärande måste vi med andra ord stödja deras metakognitiva tänkande och handlande. Metakognition innebär elevernas medvetenhet om sin egen informationsbehandling och intellektuella verksamhet samt deras förmåga att utnyttja denna information när de styr sitt eget lärande i olika inlärningssituationer. I skolsammanhang talas det om elevernas färdigheter att lära sig, eller att styra elevernas lärande, vilket just syftar på att eleverna ska stödjas i metakognitivt tänkande, med andra ord att bli medvetna om sina tankar och handlingar under arbetets gång.

Det är också möjligt att medvetet undersöka elevernas känslor i olika situationer och deras syn på sig själva som elever. Då kommer vi närmare in på elevernas motivation och om de upplever studierna som meningsfulla, vilket också har en avgörande betydelse för hurdan attityd eleverna över lag har till det som undervisas. Eleverna arbetar inte heller alltid individuellt i en inlärningssituation, utan kanske tillsammans med en handledare eller i en liten grupp. Också i det fallet är det viktigt att den enskilda eleven är medveten om sitt eget tänkande eller kan bedöma sina handlingssätt och beskriva dem för andra elever i olika gruppsituationer. 

Bedömning som främjar inlärningsfärdigheterna

Färdigheten att lära sig, det vill säga att bli medveten om sina handlingar och styra dem, går liksom vilken annan färdighet som helst att träna, individuellt eller i grupp.

I kapitel 3.4 i grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen konstateras att lärarna i sin undervisning ska använda sådana arbetsmetoder med vars hjälp elevens inlärning stöds och styrs. Och vidare "... Arbetsmetodernas uppgift är att utveckla förmågan till inlärning, tänkande och problemlösning, förmågan att arbeta och fungera socialt och till ett aktivt deltagande."  Hurdan undervisning och handledning stödjer då inlärningsfärdigheterna på bästa möjliga sätt?

Enligt grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen är en av grunderna för lärarens val av arbetssätt i undervisningen att arbetssätten ska "... hjälpa eleven att bli medveten om det egna lärandet och om sina möjligheter att påverka det".  Det viktigaste i handledningen av lärandet är alltså att aktivera eleverna och få dem att reflektera och förstå sitt ansvar för att lärandet ska framskrida och färdigheterna utvecklas. En annan viktig princip som främjar inlärningsfärdigheterna är att väcka elevernas medvetenhet redan under lärandets, eller arbetets gång. Eleverna ska vid behov kunna stanna upp i arbetet, så att de lär sig att granska sina inlärnings- och arbetssätt, d.v.s. strategier, i olika inlärningssituationer. I undervisningen i olika läroämnen innebär detta att lärarna inte endast är intresserade av att eleverna tillägnar sig lärostoffet utan också av elevernas tänkande. Lärarna vill alltså veta hur eleverna uppfattar det som undervisats, hur de tänker. För att det ska vara möjligt för lärarna att veta vad eleverna tänker, måste de reservera tid för eleverna så att de har möjlighet att tänka, både individuellt och tillsammans med hela klassen.

Då lärarna och eleverna vid sidan av arbetet tillsammans funderar på och diskuterar olika problemlösningsprocesser och hur de fungerar, blir det lättare för eleverna att uppfatta tankeförloppen och arbetssätten och göra dem synliga för andra elever. Då uppfylls också tanken i grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen om att de arbetssätt som läraren väljer ska utveckla "... elevens inlärningsstrategier och förmåga att tillämpa dem i nya situationer". Med andra ord, oberoende av om en enskild uppgift eller en större studiehelhet som genomförts med en elevgrupp har lyckats väl eller om den av någon orsak inte har lyckats på önskat sätt, om ett prov har gått bra eller dåligt, måste eleverna själva vara medvetna om varför det gick som det gick och hur de nästa gång kan förbättra sin prestation.

Lärarens uppgift är alltså att handleda sina elever så att de lär sig reflektera över hur och varför det lönar sig att handla på olika sätt i olika inlärningssituationer. Den muntliga eller skriftliga respons som läraren ger vid sidan av sin undervisning ska få eleverna att tänka och bedöma sin egen inlärningsprocess och dess resultat i olika inlärningssituationer i skolvardagen. En sådan respons eller bedömning gör att eleverna lär sig stanna upp i sitt lärande och småningom börjar uppfatta hur man själv styr sitt lärande på ett skickligt sätt.

Bedömningen under lärandets gång som ges vid sidan av undervisningen fungerar också i bästa fall som en inlärningserfarenhet för lärarna. I och med att lärarna lär sina elever att beskriva sina tankeprocesser högt, lär de sig också själva mycket om hur eleverna uppfattar det som undervisas och vad de som lärare ska inrikta sin undervisning på för att de uppställda målen ska nås.

Summa summarum: självstyrning som karaktäriserar skickligt lärande är på inget sätt en konstant egenskap, som eleverna antingen har eller inte har. Sättet på vilket läraren arbetar med en elevgrupp, hur eleverna uppmuntras att tänka, uppfatta och bedöma hur inlärningsprocessen framskrider samt hur mycket de själva får ta ansvar för sitt lärande inverkar på graden av självstyrning. En lärmiljö som främjar individernas lärande på bästa möjliga sätt är en lärmiljö där självstyrning inte endast är ett mål, utan ett sätt att arbeta tillsammans. I en sådan "mentalt trygg" lärmiljö vågar eleverna tänka högt och beskriva sina tankar och arbetssätt för andra elever. Eleverna har tränat sig att beskriva sina tankar i olika inlärningssituationer och det gemensamma tänkandet samt bedömningen, både den individuella och den gemensamma, löper smidigt sida vid sida.

Litteratur om ämnet (finska):

Annevirta, T. & Iiskala, T. (2003). Miten tukea oppilaiden metakognitiota luokkatyöskentelyssä? Oppimistutkimuksen keskus, Turun yliopisto. 
Atjonen, P. (2007). Hyvä, paha arviointi. Jyväskylä: Tammi. 
Apajalahti, M. (2005). Oppimissuunnitelma. I H. Peltonen (red.) Opiskelun tuki esi- ja perusopetuksessa. Virikkeitä ja toimintamalleja yleisen ja erityisen tuen järjestämiseksi. Opetushallitus.
Bransford, J., Brown, A. & Cocking, R. (2004). Miten opimme. Aivot, mieli, kokemus ja koulu. Helsinki: National Research Council ja WSOY.
Virta, A. (2002). Arviointi oppimisen ja opetuksen punaisena lankana. I E. Lehtinen, & T. Hiltunen (red.) Oppiminen ja opettajuus. Turun yliopiston kasvatustieteiden tiedekunnan julkaisuja B: 71.

Text: Tiina Annevirta, PeD, lektor i specialpedagogik

Dessa texter kring elevbedömningen gäller för läroplansgrunderna 2004.

Vid frågor kring bedömning av lärande enligt läroplansgrunderna 2014, kontakta undervisningsrådet Maj-Len Engelholm,