Slutbedömningen av elever i den grundläggande utbildningen

Utbildningsstyrelsen tar ofta emot frågor om slutbedömningen i den grundläggande utbildningen. En del av frågorna är av teknisk art och berör bland annat betygsanteckningarna. En betydande del av frågorna handlar ändå om principerna för slutbedömningen, till exempel hur slutvitsordet bildas. 

Av förfrågningarna att döma inverkar fortfarande traditioner och bedömningsanvisningar från tidigare år och årtionden på slutbedömningen i skolorna. Det är förståeligt, eftersom bedömningsprinciper och -praxis har varierat en hel del under grundskolans historia. Bedömningspraxis under gångna år granskas närmare i artikeln Elevbedömningen under gångna årtionden.

Nuvarande riktlinjer för slutbedömningen

De nuvarande bestämmelserna om elevbedömning inom den grundläggande utbildningen är från år 2004. Bedömningen reformerades i samband med att Utbildningsstyrelsen samma år fastställde nya läroplansgrunder för den grundläggande utbildningen. Ett av huvudmålen med reformen var att göra elevbedömningen tydligare och skapa enhetliga riksomfattande ramar särskilt i fråga om slutvitsorden. Med tanke på elevernas rättsskydd är det viktigt att slutvitsorden är givna på samma grunder.
Slutbedömningen mäter nu tydligare än förr elevernas kunskaper och färdigheter i det skede då de avslutar studierna i ett läroämne. I de tidigare grunderna för elevbedömningen (1994 och 1999) följdes ännu en timfördelning, enligt vilken läroämnena och antalet lektioner fastställdes separat för lågstadiet och högstadiet. I detta juridiska regelverk var slutbedömningen i själva verket en bedömning av studierna i högstadiet, d.v.s. årskurserna 7–9.
Eftersom studierna i högstadiet i allmänhet var indelade i kurser och perioder, tillämpade många skolor ett system som liknade gymnasiets, där elevernas slutvitsord bildades på basis av vitsorden i läsårs- eller periodbetygen i årskurserna 7–9. Skolorna utvecklade egna modeller, där kursvitsorden i de olika årskurserna påverkade slutvitsordet enligt vissa matematiska formler och koefficienter. Också de administrativa dataprogrammen styrde skolornas bedömningspraxis i den här riktningen. Det bör observeras att de riksomfattande anvisningarna om slutbedömningen aldrig har innehållit dylika regler för hur slutvitsordet ska bildas som ovan beskrivits. 

Slutbedömningens syfte

I grunderna för läroplanen från år 2004 är slutbedömningen ännu tydligare än förr sammankopplad med målen för den grundläggande utbildningen. Slutbedömningens uppgift är att fastställa hur väl eleverna har uppnått målen, d.v.s. kunskaperna och färdigheterna i de olika läroämnena i den grundläggande utbildningens lärokurs när studierna avslutas.

Elevernas kunskaper bedöms alltså i förhållande till de mål som fastslagits i läroplansgrunderna och närmare preciseras i de lokala läroplanerna. Resultatet av bedömningen, med andra ord slutvitsordet, beskriver elevernas kunskaper i relation till dessa mål. I en målbaserad bedömning jämförs eleverna inte med varandra på samma sätt som i en relativ bedömning.

Elever för vilka det fattats beslut om särskilt stöd och som studerar enligt en individualiserad lärokurs, bedöms i relation till sina individuella mål. Elevens individuella mål definieras alltid i en individuell plan för hur undervisningen ska ordnas (IP). 

Principer för slutbedömningen

Slutbedömningen grundar sig på de kunskaper som eleverna i slutet av den grundläggande utbildningen visar att de har i förhållande till målen i läroplanen (eller IP). Därför är det ytterst viktigt att eleverna garanteras mångsidiga och tillräckliga möjligheter att påvisa sina kunskaper så att läraren kan bedöma dem.

Mångsidighet förutsätter att man använder metoder, genom vilka eleverna på bästa sätt kan visa sina kunskaper. Kunskaperna kan påvisas muntligt eller skriftligt eller genom olika prestationer som lämpar sig för läroämnet. En skriftlig prestation kan också innebära annat än att eleverna skriver ett prov. I vissa fall fås en elevs kunskaper bäst fram genom diskussioner och andra muntliga prestationer, ibland är det igen bättre med skriftliga prestationer.

Att eleverna erbjuds tillräckliga möjligheter att påvisa sina kunskaper betyder att de exempelvis har olika möjligheter att ta om en prestation eller utföra tilläggsprestationer. Tilläckliga möjligheter innebär också att eleverna har tillräckligt med tid att utföra uppgifter, prov eller andra prestationer.

Det är särskilt viktigt att skolorna erbjuder lämpliga sätt att påvisa kunskaperna, då det är fråga om elever med inlärningssvårigheter eller bristande kunskaper i svenska/finska. 

Slutvitsordet

Enligt grunderna för läroplanen ska slutvitsordet grunda sig på elevernas kunskaper i slutskedet i den grundläggande utbildningen i årskurserna 8 och 9. Läroplansgrunderna hänvisar således till elevernas kunskaper i årskurserna 8 och 9, inte på vitsorden i respektive årskurser. Det går inte att bilda slutvitsordet på basis av vitsorden i olika årskurser enligt någon matematisk formel, så som många skolor tidigare gjort.

Att det är kunskaperna i årskurserna 8 och 9 som räknas har många orsaker.

Elevernas kunskaper i förhållande till hela lärokursens mål börjar synas först i årskurserna 8 och 9. Eftersom fördelningen av lektioner varierar per kommun eller skola och läroämnenas mål och innehåll infaller i olika årskurser och eftersom eleverna alltid ska garanteras möjlighet att visa sina kunskaper går det inte att i en riksomfattande norm kategoriskt fastställa att kunskaperna ska kontrolleras endast i årskurs nio.

Det är också viktigt att beakta att eleverna är mitt uppe i puberteten och därför kan uppvisa varierande kunskaper, även om den verkliga kunskapsnivån inte nämnvärt förändrats. Syftet med att fastställa årskurserna 8–9 som bedömningstidpunkter är att ge bedömarna, d.v.s. lärarna, tillräckligt spelrum att kontrollera och bedöma kunskaperna. Stränga riksomfattande direktiv skulle snabbt leda till orimligheter och problemsituationer.

Ett annat syfte med att fastställa årskurs 8 och 9 som slutskeden är att införa en praxis, där lärarna redan i årskurs 8 ger elever och vårdnadshavare handledande respons på elevernas kunskaper i förhållande till kriterierna för goda kunskaper vid slutbedömningen. På det viset får eleverna och deras vårdnadshavare en realistisk uppfattning om vilka delområden eleverna ännu borde förkovra sig på för att få ett visst slutvitsord.

Vid bedömningen av elever är det mycket viktigt att beakta att kunskaperna till stor del är kumulativa i alla läroämnen, vilket innebär att de kunskaper som syns vid en viss tidpunkt också innehåller tidigare inhämtade kunskaper. Det här syns särskilt tydligt i till exempel språk, där elevernas kunskaper i slutet av studierna beskriver deras språkfärdighetsnivå. Också i andra ämnen är kunskaperna till stor del kumulativa i enlighet med dagens syn på lärande och kunskap, eftersom kunskap snarare står för utvecklandet av tankeförmågan och förmågan att strukturera kunskaper och färdigheter samt förmågan att söka, behandla och tillämpa information än på behärskandet av enskilda innehåll.
I slutskedet i den grundläggande utbildningen syns och bedöms alltså i princip all den kunskap som eleverna samlat på sig och på olika sätt påvisar, oberoende från vilket skede av studierna den härstammar från. Det finns ändå ingen orsak att binda slutvitsordet till de föregående årens vitsord, eftersom det väsentliga är vad eleverna kan när de slutar skolan, inte hurdana kunskaper de haft i ett tidigare skede av inlärningsprocessen.

Det system som många skolor tidigare tillämpat, där slutvitsordet bildas av kursvitsorden i årskurserna 8–9 (eller 7–9) lämnar en viktig variabel obeaktad: elevernas inlärningsframsteg och förbättrade kunskaper. Även om exempelvis ett kursvitsord i årskurs 8 eller ett vitsord i ett läsårsbetyg skulle ge en helt korrekt beskrivning av elevens dåvarande kunskaper, är det ändå fråga om förfluten tid och situationen har kanske förändrats betydligt efter det. 

Kriterierna vid slutbedömningen

Läroplansgrunderna från år 2002  innehåller kriterier vid slutbedömningen för alla gemensamma läroämnen. Med hjälp av kriterierna, som är härledda ur läroämnenas mål, blir bedömningen allt mer inriktad på färdigheter och mångsidiga kunskaper. I kriterierna beaktas läroämnets karaktär.

Kriterierna vid slutbedömningen styr med andra ord bedömningen. De gör det också lättare för lärarna att fastställa elevernas kunskapsnivå. Kriterierna beskriver kunskaperna som förutsätts för vitsordet åtta (8 = ”goda”). En elev får vitsordet åtta, om han eller hon i genomsnitt uppvisar kunskaper som motsvarar kriterierna. Svagare kunskaper inom något delområde kan kompenseras med kunskaper som överstiger kriterienivån inom andra delområden. Kriterierna är alltså ett riksomfattande mått på vilka kunskaper som krävs för vitsordet åtta, som lärarna utgår från då de bedömer sina elever.

I läroplansgrunderna från år 2004 fastslås också att en elev har uppnått hjälpliga kunskaper och färdigheter i den grundläggande utbildningen (5 = ”hjälpliga”), om han eller hon i någon mån kan påvisa de kunskaper som kriterierna förutsätter.

Om en elev har individualiserad lärokurs, bedöms hans eller hennes kunskaper och färdigheter i relation till målen som fastställs i elevens individuella plan för hur undervisningen ska ordnas (IP). Detta behandlas utförligare i ett senare skede.

Slutbedömningen inom undervisning som betonar ett visst läroämne eller har en särskild uppgift

Om en skola betonar ett visst läroämne i sin läroplan (t.ex. musik, idrott, främmande språk, språkbad), är skolans mål för undervisningen i detta ämne högre än i de riksomfattande läroplansgrunderna. För jämlikhetens skull ska dock de elever som deltar i sådan undervisning i slutet av den grundläggande utbildningen bedömas i relation till de nationella målen och för att fastställa kunskapsnivån ska kriterierna vid slutbedömningen användas. Om slutbedömningen grundade sig på skolans egen läroplan, skulle dessa elevers slutbedömning vara strängare än andra elevers. Det skulle åter försämra elevernas möjligheter till fortsatta studier.

På samma sätt ska kriterierna vid slutbedömningen användas för bedömningen i gemensamma ämnen också då en elev har avlagt sina studier vid en läroanstalt som har en särskild utbildningsuppgift (exempelvis undervisning på främmande språk, steinerpedagogisk undervisning).

Tilläggsuppgifter om den betonade undervisningen och elevens prestationer kan vid behov ges på en separat betygsbilaga. 

Slutbedömningen för elever i behov av särskilt stöd

I läroplansgrunderna från år 2004 konstateras att också lindriga inlärningssvårigheter hos en elev ska beaktas i bedömningen. Det betyder att bedömningen av kunskaperna och färdigheterna hos sådana elever, liksom också elever för vilka det fattats beslut om särskilt stöd, ska ske med metoder som ger eleverna möjlighet att visa sina kunskaper på bästa sätt, trots eventuella problem. Det här är också viktigt i slutskedet i den grundläggande utbildningen, då slutbedömningen ska genomföras.

I slutbedömningen av elever för vilka det fattats beslut om särskilt stöd följs följande principer:

Om en elev har studerat ett gemensamt läroämne enligt den allmänna lärokursen, bedöms hans eller hennes kunskaper på basis av kriterierna vid slutbedömningen och i relation till målen för den allmänna utbildningen i enlighet med de principer som nämnts ovan.

Om en elev har studerat ett gemensamt läroämne enligt en individualiserad lärokurs som definieras i en individuell plan för hur undervisningen ska ordnas (IP), bedöms hans eller hennes kunskaper och färdigheter i relation till de individuella målen. I bedömningen av sådana läroämnen används alltså inte kriterierna vid slutbedömningen. Slutbedömningen i dessa ämnen kan vara verbal eller numerisk. Både det verbala omdömet och siffervitsordet markeras med en asterisk (*). På betyget ska under rubriken Ytterligare uppgifter nämnas att eleven har studerat läroämnena som markerats med asterisk enligt en individualiserad lärokurs som definieras i en individuell plan för hur undervisningen ska ordnas.

Om elevens undervisning har ordnats enligt verksamhetsområde, baserar sig slutbedömningen på de mål som uppställts i den individuella planen för hur undervisningen ska ordnas. Bedömningen är verbal. Eftersom lärokurserna är individualiserade, ska de verbala omdömena förses med en asterisk (*) och en anteckning om detta göras i betyget under rubriken Ytterligare uppgifter. 

Slutbedömningen för elever med invandrarbakgrund

Vid bedömning av kunskaperna hos elever med invandrarbakgrund ska man använda mångsidiga, flexibla metoder som är anpassade till elevernas situation, så att de kan visa sina kunskaper trots eventuella brister i kunskaperna i svenska eller finska.

I slutbedömningen följs samma allmänna principer som i bedömningen av övriga elever (se ovan).

Om elevens modersmål är ett annat än svenska eller finska (och kunskaperna i svenska/finska inte är på modersmålsnivå), får eleven undervisning i svenska/finska som andraspråk, som antingen helt eller delvis ersätter lärokursen i modersmål och litteratur för elever med svenska/finska som modersmål. I detta fall bedöms också elevens kunskaper i relation till målen för lärokursen i svenska/finska som andraspråk. I 2004 års läroplansgrunder fastställs kriterierna vid slutbedömningen i lärokursen i svenska/finska som andraspråk. Elevernas kunskaper och färdigheter jämförs med en språkfärdighetsskala som beskriver de olika färdighetsnivåerna. För att få slutvitsordet åtta ska elevens språkkunskaper motsvara nivå B1.1–B1.2. I slutbedömningen beaktas dessutom elevens kulturella kompetens och språkstudiefärdighet på det sätt som fastställs i 2004 års läroplansgrunder.

Utbildningsstyrelsen har år 2004 gett en rekommendation om grunderna för undervisningen i modersmålet för invandrare (bilaga 5 i grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen). Det bör observeras att det inte handlar om undervisning i modersmålet som avses i 12 § i lagen om grundläggande utbildning, utan om undervisning som kompletterar den grundläggande utbildningen och som ges med hjälp av särskilt statsunderstöd. Eleverna får ett separat betyg för den här undervisningen (se rekommendationen). Bedömningen antecknas inte på avgångsbetyget från den grundläggande utbildningen. 

Diskussion och information på lokal nivå

Det är mycket viktigt att skolorna följer de principer för slutbedömningen av elever som fastställs i läroplansgrunderna och att de finns inskrivna i de lokala läroplanerna.

Det är nödvändigt att saken diskuteras i skolorna, för att lärarna ska ha en gemensam uppfattning om bedömningsriktlinjer och -principer och för att praxis ska vara den samma oberoende av lärare och läroämne.

Såväl elever som vårdnadshavare ska i förväg informeras om bedömningsprinciper, bedömningsgrunder och kriterierna vid slutbedömningen samt användningen av dem. Ett gemensamt samtal fungerar bra för detta ändamål. Under samtalet kan eleven och vårdnadshavaren tala om elevens individuella mål och läraren kan berätta inom vilka delområden eleven har goda kunskaper och inom vilka delområden eleven borde förbättra sina kunskaper, om han eller hon siktar på ett visst slutvitsord.

Enligt en undersökning som Utbildningsstyrelsen gjort tillämpar vissa kommuner och skolor ännu ett föråldrat sätt att bilda slutvitsordet på, som avviker från praxis i nuvarande läroplansgrunder. Också de frågor som Utbildningsstyrelsen mottagit om saken tyder på att de problem som förekommer i slutbedömningen orsakas av att den gamla kutymen, där slutvitsordet baserar sig på vitsorden i årskurserna 7–9 enligt ett visst mönster, ännu lever kvar.

När slutbedömningen nu förnyats är det viktigt att även de tekniska lösningarna och egenskaperna, till exempel i anslutning till skolans administrativa dataprogram, är sådana att grunderna för slutbedömningen inte avviker från det som fastställs i läroplansgrunderna.

Utbildningsstyrelsen har samlat in åsikter om elevbedömningen med hjälp av en enkät. Mer än 99 % av alla rektorer som besvarade enkäten ansåg att kriterierna vid slutbedömningen är nödvändiga. Cirka 88 % ansåg att kriterierna medför förbättrat rättsskydd för eleverna. Majoriteten av rektorerna bedömde att lärarna använder kriterierna som grund för sin bedömning. Ungefär 15 % av rektorerna bedömde ändå att inte alla lärare ännu använder kriterierna i elevbedömningen.

Dessa texter kring elevbedömningen gäller för läroplansgrunderna 2004.

Vid frågor kring bedömning av lärande enligt läroplansgrunderna 2014, kontakta undervisningsrådet Maj-Len Engelholm,