Utvärderingssamtal mellan lärare, elev och vårdnadshavare

Utvärderingssamtalen utgör en viktig del av samarbetet mellan hem och skola. Termen utvärderingssamtal för lätt tankarna till samtal som enbart fokuserar på elevernas prestationer och skolframgång och därmed på det förgångna. I vissa sammanhang har man i stället för utvärderingssamtal använt benämningen utvecklingssamtal eller fostringssamtal, som mera syftar på framtiden. Men oberoende av vilket namn som används, fokuserar ett utvärderingssamtal i bästa fall på elevens arbete och prestationer dittills men blicken är stadigt riktad framåt. Målet är att samtalets deltagare skapar ett gemensamt framtidsperspektiv som stödjer elevens lärande.

Utvärderingssamtalet del av mångsidig bedömning

Utvärderingssamtal är en del av en mångsidig bedömning, som handleder och sporrar eleverna i studierna och beskriver hur väl de har nått de mål som ställts för fostran och lärande. Samtidigt ger det både elever och vårdnadshavare information om bedömningens grunder och tillämpning, elevernas framsteg, starka sidor och områden där de ännu måste förkovra sig. (Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2004, 260, 261). Såväl elever som vårdnadshavare upplever ofta bedömningen på ett mycket övergripande sätt. Den påverkar elevernas jaguppfattning, motivation, inlärningsstrategier och inlärningsmål (Eloranta 2000, 71).

Vilka samtalets mål och tyngdpunkter är beror på när under läsåret samtalet infaller. Samtal som hålls i slutet av läsåret kretsar ofta kring skolarbetet under det gångna året. En mera gynnsam tidpunkt att kartlägga kommande utmaningar och ställa upp mål är då det ännu återstår en bra bit av läsåret. Samtalet blir då en del av inlärningsprocessen, som direkt styr elevens arbete och också ger de vuxna värdefull information så att de kan handleda elevens lärande och tillväxt.

Kvalitet i utvärderingssamtalet

Det viktigaste i ett utvärderingssamtal är att läraren lyckas få till stånd en lyckad dialog. Alla kommunikationssituationer, också ett utvärderingssamtal, omfattar två olika aspekter: innehåll och växelverkan. (Vuorinen 2000, 40). Målet är en så symmetrisk dialog som möjligt, där deltagarna är lagom öppna, uppriktiga och tar hänsyn till varandra (Seppälä 2006, 248). Det krävs stor sensitivitet av läraren som möter familjer av olika slag, förmåga att lyssna och se saker ur olika synvinklar. Läraren ska använda ett tydligt språk och försöka undvika onödig fackterminologi. En lärare måste också notera tysta, s.k. nonverbala budskap och försöka förstå dem. När lärarens inställning är varm och positiv vågar också de andra framföra sina åsikter.

Skolarbetet ter sig inte lika för alla elever, utan var och en upplever det utgående från sina egna erfarenheter. Också vårdnadshavarna och lärarna ser och förstår saker ur sina egna perspektiv men det ingår i en lärares yrkeskompetens att i ett utvärderingssamtal kunna diskutera ur ett allmänt perspektiv. Ett lyckat utvärderingssamtal där var och bidrar med sin sakkunskap skapar gemensam förståelse för barnet, inte bara som elev utan också som person. Eleven är expert på sitt eget lärande, läraren på sin undervisning och vårdnadshavaren på sitt föräldraskap och i samtalet delar alla med sig av sin sakkunskap. Parterna har dessutom delvis gemensam erfarenhet och kunskap. Eleven och vårdnadshavaren har till exempel kunskap om sådant som berör elevens levnadslopp. Läraren och vårdnadshavaren åter förenas av erfarenheten av fostran (jfr www.enorssi.fi).

Enligt Andonovs (2007) undersökning om utvärderingssamtal, som hon kallar utvecklingssamtal, observerades att elevernas inlägg var betydligt färre än de vuxnas. De få inlägg eleverna gjorde kunde dessutom till största delen kategoriseras som instämmanden (Andonov 2007, 166). Eftersom det är elevernas angelägenheter som står i centrum, är det deras tankar och åsikter som ska höras. Målet i utvärderingssamtalet, liksom i all övrig bedömning, är att eleverna själva deltar. Elevernas delaktighet ökar om samtalet erbjuder dem möjligheter att komma underfund med sin egen inlärningsprocess och samtidigt uppmuntrar och motiverar dem att lära sig (Euroopan erityisopetuksen kehittämiskeskuksen raportti. 2007, 47). Ett lyckat utvärderingssamtal erbjuder ett ypperligt tillfälle för eleven att lära sig att lära och utvecklar elevens metakognitiva färdigheter.

Förberedelser inför ett utvärderingssamtal

Det är i regel läraren som inleder utvärderingssamtalet. Läraren ska ha klart för sig samtalets mål och förstå samtalets speciella betydelse för familjen. Läraren förbereder utvärderingssamtalet genom att fundera över samtalets mål, teman och det material som används som grund för samtalet eller under dess gång. Vanliga samtalsobjekt är elevens förmåga att arbeta, sociala och emotionella färdigheter samt framgången i olika läroämnen (jfr Ihme 2009, 123). Utöver det diskuteras ofta andra aktuella frågor i anknytning till elevens tillväxt.

Det krävs noggrann förberedelse för att det korta samtalet på ett effektivt sätt ska främja elevens tillväxt och utveckling. Ett bra sätt att förbereda samtalet är att i förväg ge eleven och vårdnadshavarna en förteckning över vilka frågor som kommer att tas upp under samtalet. Eleverna deltar betydligt aktivare i samtalet, om de på förhand svarat på några frågor. På det sättet blir självvärderingen och utvärderingssamtalet också en erfarenhet som hjälper eleverna att strukturera sitt tänkande och ofta också ger såväl vårdnadshavare som lärare nya perspektiv på elevernas tänkande. Självvärderingen främjar elevernas kognitiva tänkande, ökar deras ansvar för sitt lärande och stärker deras känsla av att vara experter på sitt lärande (Shepard 2002, 249).

Ett utvärderingssamtal kan inledas med ett inlägg av eleven, som han eller hon fått förbereda genom att fundera över förhandsfrågor eller utföra en självvärdering. Man kan också be eleven presentera sina uppgifter, sin portfölj eller annat material. Om det är en yngre elev kan man även ta hjälp av bildmaterial.

Nedan följer några frågor som kan vara till hjälp vid ett utvärderingssamtal. Valet och formuleringen av frågorna beror på barnets ålder och utvecklingsbehov.

1. Förmåga att lära sig
- Koncentrerar du dig på att lära dig under lektionerna?
- Deltar du aktivt i det gemensamma arbetet?
- Kan du säga vad du har lärt dig eller när du skulle ha behövt mera hjälp?
- Hur planerar du ditt skolarbete?
- Hur gör du dina läxor?/ Hur länge räcker det för dig att göra läxorna?
- Hurdana saker har du svårt att lära dig?
- På vilket sätt lär du dig bäst?
- Funderar du innan du börjar med en uppgift vad och hur du ska göra?
- Känns skoluppgifterna för lätta för dig?

2. Sociala färdigheter
- Deltar du i diskussioner i klassen?/ Lyssnar du på när andra talar?
- Arbetar du hellre i grupp eller ensam?
- Hjälper du andra om det behövs?
- Följer du skolans regler?
- Har du kompisar i skolan?
- Vad gör du på rasterna?
- Blir du mobbad?
- Hur beter du dig mot dina klasskamrater?

3. Emotionella färdigheter
- Känner du dig trygg i skolan?
- Vad är roligt/tråkigt i skolan?
- Vad är du bra på?
- Vad skulle du behöva mest hjälp med för tillfället?
- Hur löser du konflikter med andra elever?
- Känner du dig uppskattad i skolan?
- Hur känner du dig oftast när du går till skolan?
- Hurdana mål vill du ställa upp för dig själv?

Utvärderingssamtalet en del av god pedagogik och omsorg

Undervisning och fostran innehåller alltid en omsorgsaspekt. Omsorg innebär också att lyfta fram otrevliga saker och ställa krav. I ett lyckat utvärderingssamtal framför läraren svåra saker på ett uppbyggande sätt och glömmer inte barnets starka sidor (Atjonen 2007, 199). Som avslutning på det gemensamma samtalet är det ofta motiverat att ställa upp mål. Konkreta mål hjälper eleverna att exakt veta vad som förväntas av dem. Målen kan anknyta till hur eleven ska styra sina egna handlingar eller öva vissa kunskaper och färdigheter. Ofta behövs lärarens och vårdnadshavarens stöd för att målen ska nås. Man kan också komma överens om uppgifter för de olika parterna och tillsammans fundera över om det eventuellt behövs tilläggstöd. Planen följs upp och eleven får i slutet av uppföljningsperioden respons på hur målen nåtts.

Fördjupat och kvalitativt lärande förutsätter en pedagogik som beaktar elevernas individuella behov och anlag (Korpinen 2008, 99). I bästa fall vidgar utvärderingssamtalen lärarnas kunskap om eleverna och utgör samtidigt situationer som stödjer elevernas lärande och ökar den gemensamma förståelsen. Samtalen ger också lärarna respons på sitt arbete och hjälper dem att inrikta sitt fortsatta arbete på rätt sätt.

Källor:

Andonov, L. 2007. Opettajan ja vanhemman vuorovaikutus ja keskustelun kehykset koululaisen kehityskeskusteluissa. Helsingin yliopiston tutkimuksia 280.
Atjonen, P. 2007. Hyvä, paha arviointi. Helsinki: Tammi.
Eloranta, S. 2000. Kehityskeskustelu vanhempien näkökulmasta. I: J. Vuorinen, (toim.) Arviointi ja kehityskeskustelu. Jyväskylä: PS-kustannus, 64-85.
Euroopan erityisopetuksen kehittämiskeskuksen raportti. 2007. I: A. Watkins, (toim.) Arviointi inklusiivisessa oppimisympäristössä: Keskeisiä kysymyksiä päättäjille ja alan ammattilaisille. Tanska, Odense: Euroopan erityisopetuksen kehittämiskeskus.
Ihme, I. 2009. Arvionti työvälineenä. Lasten ja nuorten kasvun tukeminen. Opetus 2000. Jyväskylä: PS-kustannus.
Korpinen, E. 2008. Vanhemmat – koulun ja opettajan voimavara. I: T. Koiranen, M-L. Husso, E. Korpinen (toim.) Kodin ja koulun yhteistyön monet kasvot. Tutkiva opettaja 2/2008, 94–106.
Opetushallitus, 2004. Perusopetuksen opetussuunnitelman perusteet. Helsinki: Opetushallitus.
Seppälä, R. 2006, Opettaja vuorovaikutusyhteiskunnassa. I: S. Grünthal & J.Pentikäinen (toim.) Kulmakivi. Luokanopettajan äidinkieli ja kirjallisuus. Keuruu: Otavan kirjapaino OY, 238-254.
Shephard, L.A. 2002. The Role of Assessment in a Learning Culture. I: C. Desforges & R. Fox (toim.) Teaching and Learning. The Essential Readings. Oxford: Blackwell Publishers LTd, 230–253.
Valkonen, P. & Nenonen, L. (toim.) 2006. Arviointi- ja palautekeskusteluvihko 1–2. Joensuun yliopisto, Savonlinnan normaalikoulu. < http://www.enorssi.fi/opetus/erilaisen-oppijan-tuki/materiaalit-1/Arviointi_ja_palautekeskusteluvihko_1_2.pdf >hämtat 5.10.2009
Vuorinen, J. 2000. Puhe- ja kommunikaatiotaidot sekö konsultatiiviset työtavat. I: J. Vuorinen, (toim.) Arviointi ja kehityskeskustelu. Koko kuva oppijasta. Opetus 2000. Jyväskylä: PS-kustannus, 30–42.

Text: Kirsi-Liisa Koskinen-Sinisalo, PeL, lektor, Normalskolan i Tavastehus

Dessa texter kring elevbedömningen gäller för läroplansgrunderna 2004.

Vid frågor kring bedömning av lärande enligt läroplansgrunderna 2014, kontakta undervisningsrådet Maj-Len Engelholm,