Mål och innehåll för det andra inhemska språket och främmande språk i årskurserna 3-6 och 7-9

Språklig medvetenhet

Eleven ska lära sig de centrala grammatikaliska begreppen (t.ex. subjekt och predikat).
Eleven ska söka regelbundenheter och motsvarigheter på följande sätt:

  • Observera liknande situationer (t.ex. att hälsa på varandra) på olika språk
  • Undersöka samma textstycke på två (eller flera) språk.
  • Undersöka uttryck som betonas på olika sätt i texten och dra slutsatser utifrån dem.

Kommunikation med hjälp av olika medier

Att mångsidigt använda olika medier kan innebära att tala öga mot öga eller i telefon, utbyta traditionella brev och kort eller använda digitala kommunikationsmedel. Genom att använda olika medier kan man öva sig att producera och förstå tal- och skriftspråk, oftast så att minst två olika färdigheter kombineras, och i bästa fall i en verklig kommunikationssituation med en motpart. Motparten kan vara en samtalspartner, en signatur i ett diskussionsforum, en e-postmottagare i ett annat land, en karaktär i ett rollspel, en talsyntetisator, en lärare som läser provsvar... Det är viktigt att fästa vikt vid att språkbruket är kulturellt lämpligt.

Text

Begreppet text används i en vid betydelse, vilket innebär att en text innefattar såväl talat som skrivet språk. En text kan uttryckas med hjälp av verbala, visuella, auditiva, numeriska eller kinestetiska symbolsystem eller genom kombinationer av dessa.

Teman

Grunderna för läroplanen omfattar ett brett spektrum av teman som ger möjlighet att behandla så gott som vad som helst. Man kan tillsammans med eleverna välja teman som till exempel bilreparation, livet under stenåldern, amatörteater eller något aktuellt tema. Mångsidiga teman ger också möjlighet till differentiering. Vissa elever kan inspireras av ovanligare teman. En del av vokabulären är kanske inte alltid relevant, men eleverna kan uppleva studierna som mera autentiska när man behandlar alldagliga ämnen.

Användning av språket för olika syften

Språket används för olika syften, till exempel för att

  • ge och be om sakuppgifter (konstatera, samtycka, neka osv.)
  • uttrycka sin egen inställning (för och emot, åsikt osv.)
  • uttrycka och fråga om känslor och attityder (glädje, sorg, belåtenhet, missnöje osv.)
  • uträtta ärenden (beställa, ge och be om råd osv.)
  • följa sociala mönster och normer (hälsa, presentera sig, mingla osv.)
  • reglera kommunikationen (precisera sig, upprepa, meddela att man inte förstår osv.)

Olika typer av texter

Det finns många textgenrer och en text kan innehålla flera olika textgenrer. Texter kan indelas i fiktiva texter och faktatexter. En faktatext kan vara

  • berättande, beskrivande (reseskildring, dagbok)
  • instruerande (meddelande, broschyr, väderrapport, nyhet)
  • ställningstagande (insändare)
  • reflekterande (förhandling)

En fiktiv text kan till exempel vara

  • en berättelse
  • ett skådespel
  • en ramsa eller ett rim
  • en sångtext
  • en tecknad serie
  • en film
  • en nonsenstext

En text kan vara verbal, visuell, auditiv, grafisk eller en kombination av dem. En text kan också vara en video- eller ljudinspelning, en konversation eller en scen i ett skådespel. Texter kan innehålla lek med språket.

Kompensationsstrategier

Kompensationsstrategier är t.ex. att uttrycka en sak på ett annat sätt, beskriva och rita, använda ett närliggande eller allmännare begrepp, använda omskrivningar och utfyllnader, upprepa ord och/eller fraser för att vinna tid, be samtalspartnern förtydliga eller själv förtydliga, dra nytta av alla språk man kan, dra slutsatser av det man dittills lärt sig, använda miner, gester och kroppsspråk, vara avslappnad, leva sig in i situationen.

Se även artikeln Lämpliga kommuikationsmetoder för olika kommunikationssituatione r

Uttal

Fonetiska tecken

Fonetiska tecken beskriver hur ord uttalas. Ett tecken motsvarar ett språkljud. Stavningen av ett ord kan avvika mycket från den fonetiska skriften, så det är bra att kunna läsa fonetiska tecken när man lär sig att uttala. En elev som behärskar de fonetiska tecknen kan (i framtiden) lära sig uttala nya ord på egen hand med hjälp av ordböcker.

Bra uttal, grundläggande uttalsregler

Ett bra uttal är lätt att förstå. Det gör ändå inget om uttalet påverkas av talarens modersmål. Delområden inom uttal är enskilda språkljud, betoning av ord, satsbetoning, talrytm och intonation. Det är viktigt att ge undervisning inom alla delområden. Vad enskilda språkljud beträffar är det skäl att koncentrera sig på sådana som är obekanta för eleven och som är centrala för att talet ska vara begripligt. Betoning av ord, satsbetoning och intonation är viktiga delområden både med tanke på begripligheten och talflytet. I synnerhet intonation uttrycker dessutom bl.a. känslor och attityder.

Intonation

Intonation innebär talets satsmelodi. Man kan introducera begreppet intonation genom att eleverna får utforska sitt eget röstläge (låg, hög och normal tonhöjd). Det är särskilt viktigt att eleverna lär sig stigande intonation, som i många språk används för att omvandla ett påstående till en fråga. Viktigt är också att ta upp hur intonation uttrycker t.ex. känslor och attityder. Att läsa genom att variera rösten (entusiastiskt, blaserat osv.) är ett bra sätt att åskådliggöra intonationens betydelse i kommunikation. Vid behandlingen av intonation är det bra att rita intonationskurvor och åskådliggöra intonationen med en handrörelse.

Talrytm

Talrytmen skapas genom växlingen mellan betonade och obetonade stavelser i talet. Betoningen av ord har direkt inverkan på talrytmen. Man kan öva rytmen bl.a. genom att gå eller klappa händerna i takt med talet eller genom att läsa en bekant text högt parallellt med ljudbandet.

Betoning av ord och satsbetoning

Huvudbetoningen i ett ord kan ligga på olika stavelser i olika språk. I finskan ligger till exempel ordets huvudbetoning alltid på första stavelsen. Det är bra att genast lära sig huvudbetoningens position. Med satsbetoning avses den betoning som i allmänhet ligger på satsens viktigaste ord för att betona dess betydelse. Betoningen realiseras genom att förlänga stavelsen eller ordet samt öka ljudstyrkan och låta tonhöjden stiga. Betoning kan övas på egen hand t.ex. med hjälp av uppgifter där man ska lyssna och ange huvudbetoningens position i ord eller satser. Avvikande ordbetoning vållar ofta problem med förståelsen och inverkar negativt på talflytet.

Se även artikeln Att undervisa i uttal