Puls

Att följa med hjärtats slagfrekvens är ett tillförlitligt, lätt och användbart sätt att bedöma belastningen vid uthållighetsträning. Hjärtats slagfrekvens kan mätas med en pulsmätare, som elektroniskt mäter hjärtaktiviteten. Tryckvågen som rör sig i blodådrorna kan mätas genom beröring (palpering) av pulsådern. Normalt är värdena lika men däremot är det stor skillnad på exaktheten i mätresultaten. Pulsmätaren är mycket tillförlitlig när det gäller att mäta pulsen, medan man genom att känna på pulsådern får ganska inexakta resultat.

Skolgymnastiken har som en av sina uppgifter att hjälpa eleverna att hitta sin egen individuella pulsnivå. Det är väldigt viktigt att allt som berör puls behandlas ur individens synvinkel! 

Vilopuls 

Vilopuls är hjärtats lägsta möjliga slagfrekvens. Det finns ett samband mellan individuell vilopuls och uthållighet och då konditionen förbättras sjunker vilopulsen. Å andra sidan kan en hög vilopuls vara ett tecken på överansträngning eller begynnande sjukdom. Det tillförlitligaste resultatet får man om vilopulsen mäts då man ligger i sin säng efter en god natts sömn. Att regelbundet mäta vilopulsen är ett bra och enkelt sätt för skoleleverna att följa med sin egen kondition. 

Maxpuls 

Maxpuls är hjärtats högsta slagfrekvens vid extrem ansträngning. Maxpulsen är individuell, precis som vilopulsen. Det går att uppskatta maxpulsen genom att minska 220 med sin egen ålder. Felmarginalen på individnivå är ändå ganska stor. Friska skolelever kan ta reda på sin maxpuls genom att till exempel springa en löprunda så hårt de kan. Det är viktigt att känna till den individuella maxpulsen för att det ska gå att fastställa rätt belastningsnivå. 

Träningspuls och pulsreserv 

Träningspulsen avspeglar träningens belastningsnivå. Målen som uppställts för uthållighetsträningen bestämmer träningspulsen. Vanligtvis beräknas träningspulsen i procent av maxpulsen.
En mera exakt definition av träningspulsen ger den s.k. Karvonens formel som använder begreppet pulsreserv. Pulsreserven är differensen mellan maxpuls och vilopuls. 

Återhämtningspuls

Återhämtningspulsen visar kroppens förmåga att återhämta sig från en ansträngning. Återhämtningspulsen kan anges antingen som puls per någon viss tidsenhet eller som tid, inom vilken pulsen når en viss nivå. Då konditionen stiger går återhämtningen snabbare. 

Faktorer som påverkar pulsen

Pulsen påverkas av många faktorer, av vilka den överlägset viktigaste är belastningsnivån i den fysiska prestationen. Det direkta sambandet mellan belastningsnivå och puls kan utnyttjas bland annat då man bedömer en persons kondition. Vilo- och maxpulsen som tidigare nämnts är ärftliga egenskaper men personens ålder och träningsbakgrund har också betydelse. Kroppsställningen har samband med pulsen genom att pulsfrekvensen är lägre då man ligger än då man står upprätt. Det här beror bland annat på att tyngdkraften inte hindrar det venösa återflödet till hjärtat så mycket när man ligger som när man står.

Pulsen stiger både när det är kallt och när det är varmt, eftersom kroppen på alla sätt strävar efter en optimal kroppstemperatur. Övriga faktorer som påverkar pulsen är tid på dygnet, stressnivå, nattsömnens längd och kvalitet, mat och dryck, medicinering samt rökning.