Rörlighet

Rörlighet eller smidighet är en egenskap som mer eller mindre utgör grunden för de övriga delarna av den fysiska funktionsförmågan. Såväl muskelstyrka och uthållighet som snabbhet och koordination förutsätter tillräckligt rörelseomfång i lederna. Rörlighet har också stor betydelse för hållningen samt när det gäller eventuella felaktiga ställningar och skadebenägenhet. Ledernas rörlighet begränsas av ledkapslar, senor och muskler. Då dessa tänjs förbättras rörligheten.

Rörlighet indelas i aktiv och passiv rörlighet. Aktiv rörlighet avspeglar det rörelseomfång i lederna som uppnås med aktivt muskelarbete, till exempel då man stående lyfter benet framåt och uppåt. Passiv rörlighet åter uppnås antingen med hjälp av tyngdkraften eller med någon annan extern kraft. Om läraren lyfter upp benet på den stående eleven i det föregående exemplet, handlar det om passiv rörlighet.

Rörlighet upprätthålls och utvecklas genom tänjning. Tänjning hänger nära samman med uppvärmning som höjer kroppstemperaturen. Den minskade friktionen i en uppvärmd muskel ökar muskelns tänjbarhet.

Smidigheten är i allmänhet stor hos barn och minskar med åldern. Barn under skolåldern har vanligtvis inga problem med rörligheten, utan rörlighetsträningen handlar för deras del om att lära sig tänja. Hos 7–13-åringar är ryggradens rörlighet som bäst, medan rörligheten i axel- och höftlederna börjar bli sämre. I den här åldern krävs mycket tänjning. Hos 13–16-åringar leder den snabbare tillväxten till att smidigheten blir sämre, så även i den åldern lönar det sig att tänja mycket.

Det finns tre typer av tänjning beroende på vilket syftet är. Tänjning före en fysisk prestation förbereder kroppen för ansträngning. Syftet med förberedande tänjning är att säkerställa tillräckligt rörelseomfång och förebygga skador. Tänjningarna som görs före en fysisk prestation är dynamiska och mycket korta, endast några sekunder långa. Tänjning efter en ansträngning gör att musklerna återgår till sin vilolängd och främjar återhämtningen efter ansträngningen. Tänjningarna är medellånga, cirka 10–20 sekunder. Tänjning som ökar rörligheten utför eleverna i en optimal situation separat från själva prestationen, på egen tid. Dessa tänjningar är långa och räcker över 20 sekunder. I vissa fall, till exempel om man tänjer höftens böjmuskler, kan det ibland till och med vara nödvändigt att tänja upp till 5 minuter.