Båda vinner-metoden

Båda vinner-metoden används för att lösa behovskonflikter. Syftet är att lösa en konflikt så att bägge parternas behov blir tillfredsställda och ingendera parten behöver förlora. Metoden förutsätter inte maktutövning och gör inte heller att någon blir ledsen. Genom båda vinner-metoden lär sig personerna i en behovskonflikt att respektera och lita på varandra och ofta ökar också tillgivenheten mellan dem. Metoden består av sex skeden. Det viktigaste skedet är när man definierar problemet som behov, inte som konkurrerande lösningar. När behoven har klarlagts (arbetsro för både lärare och elever), använder man brainstorming för att hitta lösningar som tillfredsställer behoven (exempelvis ändra sittplaceringen, ställa upp regler för klassen gemensamt, variera undervisningsmetoder, öka andelen grupparbete). De alternativa lösningarna utvärderas och den lösning som tillfredsställer båda parternas behov väljs. Den valda lösningen genomförs och utvärderas efter en viss överenskommen tid – tillfredsställer den valda lösningen allas behov? Följande exempel beskriver användningen av båda vinner-metoden, då en lärare och en elev löser en behovskonflikt som uppstått på grund av att eleven saknar gymnastikutrustning. 

Ingen gymnastikutrustning
I en gymnastikgrupp i åttonde klass fanns en flicka som ofta var utan gymnastikutrustning. Jag såg i mina anteckningar att det hade hänt de senaste två lektionerna och så hände det igen. Jag beslutade mig för att ingripa och bad henne komma till mig efter lektionen. Jag gick igenom situationen med utrustningen och mina principer i fråga om byteskläder för gymnastiklektionen. Det behövdes förmåga att lyssna empatiskt, eftersom flickan reagerade negativt. 

Under diskussionen kom det fram att även om flickan hade kommit i håg att lägga fram utrustningen i förväg, blev gymnastikpåsen ofta kvar hemma i tamburen när det var bråttom att komma i väg. 

Jag föreslog att vi skulle fundera på hur vi kunde lösa det här problemet. Resultatet blev många olika förslag: gymnastikutrustningen skulle finnas i ett förvaringsfack i skolan, någon kompis skulle ringa på morgonen och påminna etc. Till sist kom vi överens om att flickan lämnar utrustningen på en klädhängare i mitt omklädningsrum tills följande gymnastiklektion och hämtar den där under rasten före lektionen. 

Vi följde planen några veckor, sedan kom flickan till mig och sade att hon nu har börjat komma i håg sin utrustning och tog bort den. Nästa lektion hade hon sin utrustning med sig. (UK)