Lyssna empatiskt

En lyssnare kan visa empati, respekt och vara naturlig mot en talare genom att för en stund glömma bort sig själv och koncentrera sig endast på talaren. Lyssnaren kan visa att han accepterar och värdesätter det talaren säger genom att vända sig mot honom, låta honom tala till punkt, använda små ord som "aha”, ”hm”, nicka och se talaren i ögonen. Med hjälp av dessa små miner och gester visar lyssnaren för talaren att han hör honom.
En empatisk lyssnare sänder med egna ord det mottagna budskapet tillbaka till talaren för att bekräftas eller korrigeras. Också känslan som budskapet förmedlar returneras med urskillning till talaren. Lyssnaren kan förtydliga det han hört genom att ställa tilläggsfrågor till talaren. Eftersom kroppsspråket är viktigt vid kommunikation, bör en empatisk lyssnare förutom vid talet också fästa uppmärksamhet vid ordlösa budskap, såsom uttryckssätt, gester, uppträdande och ögonkontakt. På det viset får lyssnaren mer information om talarens tillstånd än vad han kan eller vill klä i ord.
En empatisk lyssnare får talaren att känna sig hörd och förstådd. En empatisk lyssnare hjälper också talaren att klargöra sina känslor och tankar och lösa sina problem. Då talaren känner sig hörd, uppstår kontakt och känsla av godkännande mellan lyssnare och talare. Den här kontakten hjälper människor att hitta och iaktta sig själva och utveckla självkännedomen. En människa som blir hörd börjar förstå sig själv bättre och har större vilja att förändra sitt eget beteende. Lyssnaren blir tvungen att omtolka sina erfarenheter som en följd av den öppna kontakten med talaren. Därför påverkar empatiskt lyssnande också lyssnaren.
Empatiskt lyssnande är en speciellt användbar metod då en annan människa, exempelvis en elev, har problem.

Bry om i stället för att kontrollera 

– Hördu, jag kan int vara med i gympan i dag, fast mamma kom nog int i håg att skriva nån lapp om det.
– Vad är det med dig?
– Nå, jag har svimmat flera gånger så jag tänkte att det int e så fiffigt att gympa.
– Är du rädd för att svimma igen mitt under lektionen?
– Jo, jag tänkte lite så.
– Okej. Det är förståndigt att vara försiktig.
Vid lektionens början satt eleven och såg på, men efter en stund deltog hon i gymnastiken med de andra. Mitt under lektionen bar eleven i fråga sin kompis på ryggen och läraren var tvungen att påpeka för henne att hon faktiskt borde ta det lite försiktigare i dag så hon inte svimmar. (MK)


När läraren lyssnar empatiskt i sådana här fall, skapar det helt klart en bättre atmosfär. Lärarens roll blir mycket positivare i och med att han eller hon bryr sig om elevens välbefinnande i stället för att vara den som ger lov och kontrollerar. Läraren måste bara se till att elever som inte är helt friska inte anstränger sig för mycket under gymnastiklektionen. Den här metoden gör också att eleverna börjar tala öppnare och mer om hur de mår och känner sig. 

Extra energi

Eleverna har överraskande mycket energi. Fastän de skulle ha bett om lov att se på under gymnastiklektionen, deltar de ändå ofta om läraren först har lyssnat på dem, förutsatt att de inte har någon sjukdom som hindrar det.
Eleverna uppmuntras ofta till allt bättre prestationer under gymnastiklektionerna och det krävs att de försöker och orkar allt mer. Därför kan eleverna tycka att det känns svårt om de märker att den egna kraften eller förmågan tar slut mitt under en lektion och de kanske också är rädda för hur läraren ska reagera. 

Insikten om att läraren inte hela tiden behöver uppmuntra eleverna att kämpa hårdare för att uppnå bättre och bättre prestationer kan vara till hjälp i dylika situationer. Om en elev säger att ”det är jätte tungt att springa på den här judomattan”, är det okej att låta honom eller henne uppleva uppgiften som tung eller svår och svara: ”Du är trött på att springa på det här mjuka och elastiska underlaget.” (MK)

Känslorna är elevens egna och dem ska man lyssna på, inte förringa eller förneka. Det har visat sig att bara det att läraren lyssnar på eleverna och godkänner känslor som ”krafterna eller förmågan är slut”, gör att eleverna får mera motivation och extra energi. Empatiskt lyssnande i dylika situationer ökar på ett överraskande sätt elevernas energi och motivation, så även i följande exempel:

 

Det var i början av hösten och på programmet stod uthållighetsträning i form av löpning på en motionsslinga. Några flickor i åttonde klass fattades. Bakom en kurva såg jag en av flickorna gå i långsam takt. Redan bakifrån syntes att något var fel och när jag kom fram började hon gorma: ”Int e det nån idé med de här!!!” Visa åt mig var det står att man ska tvinga mänskor att springa!!!” Jag tänkte först svara något uppmuntrande i stil med att ”nog går det bra”, men beslutade ändå att försöka med empatiskt lyssnande: ”Du är verkligen trött på det här springandet.” Jag hann inte just då stanna längre hos flickan, eftersom resten av gruppen redan väntade vid platsen där vi skulle mötas. Till min förvåning märkte jag om en liten stund att flickan anlände till mötesplatsen springande och med röda kinder. Hon berättade ivrigt att hon hade sprungit flera hundra meter utan att gå. (UK)

 

Nya lösningar 

Det finns situationer, när en elev måste eller vill vara frånvarande från en gymnastiklektion. Eleven kan till exempel ha teater- eller körövningar eller stödundervisning, eller ha huvudvärk och därför vara tvungen att hämta medicin hos hälsovårdaren. I sådana situationer ska eleven be om lov att få vara borta från lektionen. Det är i allmänhet läraren som bestämmer om eleven kan vara borta eller inte. Genom empatiskt lyssnande överförs beslutanderätten i sådana här fall till eleverna. När eleverna själva får bestämma till exempel om de stannar på en lektion eller går på körövningar, blir lösningarna kreativa och uppbyggande. Genom empatiskt lyssnande får man eleverna att använda sina resurser och sitt kunnande i ännu högre grad. Empatiskt lyssnande gör också eleverna mer självständiga.

– Hördu, sku jag få gå på körövningar?
– Skulle du vilja gå på körövningar?
– Jo, eller int vet jag riktigt. Jag sku egentligen ha lust att spela korgboll.
– Så nu vet du inte vad du ska göra.
– Nä, int riktigt. Sjutton också.
Efter en stunds funderande hittade flickan själv på en lösning på sitt problem.
– Om jag gör så att jag först spelar korgboll en halv timme och sen går på körövningar en halv timme?
– Det låter som en bra plan!
Och så gjorde hon som hon planerat. Själv hade jag nog inte kommit på att föreslå att hon skulle dela in tiden för att hinna med bägge alternativen. (MK)