Undervisning på andra stadiet

Undervisning på andra stadiet ”Hej läraren, hur går det? Har du deltagit i någon maratontävling sen senast? Jag tänker springa Coopertestet snabbare i år. Gissa om det retade mig senast, när jag hade så dålig kondition att jag nästan måste gå den sista biten! Men nu har jag tränat. I går sprang jag fem kilometer på en motionsslinga, och det gick helt lätt! Och så har jag också gått på gym. Hur brukar du träna?”

Det är i allmänhet givande att ha gymnastikundervisning för gymnasieelever. Läraren möter en grupp ungdomar vilkas identitet redan är så pass befäst att de vågar vara som de är. Ungdomarna är kapabla till dialog och är inte längre så självcentrerade. Varje ung människa utgör en unik kombination av medfödda talanger, erfarenheter från barn- och ungdomsåren och de kunskaper och färdigheter som han eller hon själv inhämtat. Läraren är en nyfunnen auktoritet, vars vuxenhet och kunnande respekteras. En del kan visserligen ännu under de första gymnasieåren uppvisa lite grann av pubertalt protestbehov, men det är ovanligare än bland högstadieelever. 

I den här åldern har ungdomarna anpassat sig till de fysiska förändringar som kroppen genomgått och är i allmänhet redan du med sin vuxenkropp. Jagbilden är på det hela taget mer utkristalliserad än hos högstadieelever och ungdomarna är mera på det klara med vad de vill. Det här kan märkas i att de inte i lika hög grad jämför sina prestationer och egenskaper med andra, utan ställer upp individuella mål för sig. Inställningen till fysisk aktivitet och det egna jaget i detta hänseende har utformats av de talrika enskilda erfarenheterna under barndomen och den första ungdomstiden. En del ungdomar har långsiktigt utvecklat sig själva och sitt kunnande inom någon speciell fysisk aktivitet. För dem har tävlingsidrotten kunnat erbjuda en organiserad möjlighet att tävla och jämföra sig med andra. En del har prövat på många olika grenar och idrotten har kommit att bli en livsstil för dem. För dem kan idrotten ha varit en värdefull kanal för samordning av den egna inre världen och den yttre sociala verkligheten. Det kan också hända att fysiska aktiviteter inte ingår i den spirande identiteten, utan att man till exempel odlar intressen som musik, litteratur eller datorer på fritiden. Läraren kan för sin del hjälpa till att etablera en positiv attityd till motion och poängtera att fysiska aktiviteter är någonting som man kan inleda när som helst.

I det här skedet är det fortfarande viktigt att de vuxna personer som är viktiga för ungdomarna uppskattar dem sådana som de själva upplever sig vara. Ungdomarna börjar vara beredda på att helt konkret lösgöra sig från barndomshemmet. Föräldrarna är inte längre på samma sätt centrala som i barndomen och ungdomar inleder ofta stabila förhållanden med det motsatta könet. Följande stora utmaningar på vägen till vuxenlivet är att finna sin plats i studielivet och sedan i arbetslivet.