Klass 3–4

”Hej läraren, vi kan gå efter bollarna! Kan vi i dag igen leka det där bollkriget med två lag och så tar vi tid och det laget vinner som har färre bollar? Ville och Jonas var senast kaptener, vems tur är det nu? Inte har vi väl sådana lag att alla bra är på samma lag? Det är ju helt orättvist…”

I den här åldern, 9–10 år, kan det vara lättare för läraren att handleda barnen i grupp än det är med förstaklassister. Det beror på att de individuella skillnaderna i språkliga, sociala och fysiska färdigheter i allmänhet redan i viss mån har utjämnats. Barnen har lärt sig skolans rutiner och de har lättare att hålla uppmärksamheten på den aktuella situationen. De har uppnått sådana färdigheter i fråga om tankeverksamhet, impulskontroll och samarbete att det går naturligt att tillsammans planera verksamhet och göra upp spelregler. De är i allmänhet ivriga och balanserade och därför mycket tacksamma att samarbeta med. Regler intar en central ställning i skolarbetet och också i barnens egna lekar, och barnen funderar mycket på rättvisefrågor. Majoritetsregeln är viktig för barnen och de förväntar sig att de vuxna ska tillämpa reglerna lika för alla och ta svagare elever i försvar.

Fantasilekar är fortfarande viktiga och barnen leker dem såväl ensamma som i grupp. Det realistiska perspektivet blir emellertid starkare och barnen blir tvungna att ge avkall på vissa fantasier och illusioner om de egna krafterna och möjligheterna. I den här åldern blir barnen på ett nytt sätt medvetna om sin egen person och börjar jämföra sig med andra. Barnen rangordnar sina egna och andra barns färdigheter och förmågor i en hierarki där de lätt urskiljer sin egen ställning. Fysiska färdigheter och popularitet i klassen skattas högt. När barnen är i grupp kan läraren märka att rätt etablerade roller redan utkristalliserats: en är alltid ledare, en annan pellejöns, en är tävlingsinriktad och söker godkännande av de vuxna, medan en annan vill dra sig undan och hålla sig för sig själv. Läraren kan överraska gruppen och medvetet eller omedvetet rubba de här strukturerna, t.ex. genom att för ett ögonblick lyfta fram och uppmuntra ett tillbakadraget barn. Det beröm och den uppmuntran som ett barn då får uppleva kan få mycket långtgående positiva konsekvenser för den identitet som barnet håller på att bygga upp. Det är en stor utmaning för lärarna att kunna ge de klumpigaste och knubbigaste barnen tillräckligt med verkliga upplevelser av att ha lyckats och positiva erfarenheter av sig själva som fysiskt aktiva.

Barnens dagar präglas av aktivitet. Barn är skickliga i sina fysiska aktiviteter och den stadigt allt bättre fysiska kontrollen gör att barnen känner större självsäkerhet och trygghet. Lyckade prestationer, såsom att barnet kan använda en ishockeyklubba eller kasta korg, är ägnade att stärka självkänslan. Men det ökade jagmedvetandet för också med sig nya hot  mot säkerheten och barnet varseblir möjligheten att skada sig fysiskt. En ny och mer genomgripande upplevelse av den egna särarten och individualiteten kan i det här skedet märkas i form av tillfälliga förändringar i barnets beteende. Barnet vill få sin egen röst hörd och kan tillfälligtvis vara klart mera kritisk mot lärarna, sina föräldrar och sig själv. Barnet kan uppleva sig som avvikande och brottas med stora filosofiska och universella frågor. En del barn vill i det här utvecklingsskedet söka sig nya intressen, som t.ex. att byta ut en konstnärlig hobby mot en fysisk aktivitet.

Skillnader mellan könen framträder tydligare och avvikelser mot vad som upplevs som flickaktigt eller pojkaktigt väcker starka reaktioner. Flickorna håller sig med en bästis och de intresserar sig mycket för vem som leker med vem i skolan och efter skolan. Gemensamma hemligheter och koder förenar flickparen och skiljer dem åt. Pojkarna inriktar sig på sådant som de behärskar, där de kan göra sig gällande och visa sin styrka. Pojkar som är intresserade av samma saker är tillsammans. Pojkarnas kommunikation är i allmänhet rätt direkt och öppen. En viss konkurrensmentalitet råder: vem är först inne i klassen eller snabbast att räkna en matematikuppgift, vem blir först vald till ett idrottslag eller vem orkar hänga längst i ribbstolen.