Mål för undervisningen i gymnastik i årskurs 1–2, 3–6 och 7–9

Fysisk, social ochpsykisk funktionsförmåga

Målet för gymnastikundervisningen är att främja elevernas helhetsmässiga växande och utveckling och stödja deras hälsa och välbefinnande. Därför är målen och innehållet indelade enligt fysisk, social och psykisk funktionsförmåga. Med funktionsförmåga avses fysiska, sociala och psykiska förutsättningar att klara av olika typer av grundläggande funktioner och sysslor som hör till vardagen. Ju bättre funktionsförmåga, desto svårare uppdrag klarar eleverna av utan hjälp av andra. En bra funktionsförmåga stärker också förutsättningarna för välbefinnande.

Fysisk funktionsförmåga är kroppens funktionella förmåga att klara av aktiviteter som kräver fysisk ansträngning. Det innebär förmåga att klara av aktiviteter som förutsätter grundmotoriska färdigheter samt aktiviteter som förutsätter olika fysiska egenskaper, såsom uthållighet, styrka, snabbhet och rörlighet. Eftersom de fysiska egenskaperna är starkt kopplade till elevernas växande och utveckling, måste målen och det centrala innehållet i gymnastikundervisningen vara olika i olika årskurser. Läs mera i kapitlet Centralt innehåll som anknyter till målen för gymnastik/Fysisk funktionsförmåga.

Social funktionsförmåga Elevens psykiska och sociala välmående beror i hög grad på hurdana socioemotionella färdigheter, dvs. färdigheter som stödjer känslolivet och mänskliga relationer, de lyckas tillägna sig på egen hand eller med hjälp av gymnastikundervisning. Emotionella färdigheter är viktiga för ett harmoniskt och välfungerande känsloliv. Sociala färdigheter bidrar för sin del till att nå positiva sociala mål och främjar kommunikationen mellan människor. Socioemotionella färdigheter hänger samman med elevernas etisk-moraliska tänkande och värderingar. En elev som handlar moraliskt hjälper andra, är social och undviker aggressivt beteende. Läs mera i kapitlet Centralt innehåll som anknyter till målen för gymnastik/Social funktionsförmåga.

Psykisk funktionsförmåga omfattar faktorer som hänför sig till elevernas livskompetens, tillfredsställelse med livet, mentala hälsa och psykiska välbefinnande. Psykiskt välbefinnande omfattar autonomi, kompetens och känsla av social samhörighet. Psykiskt välbefinnande hänger också ihop med exempelvis en positiv självbild, stark självkänsla, känsla av att förstå verkligheten, bra motivation samt erfarenhet av såväl fysisk som social och psykisk trygghet. Till psykiskt välbefinnande hör ytterligare elevens självaktning och känslan av att i utmanande uppgifter och situationer kunna behärska sin sinnesstämning och sina krafter. Att ha kontroll och få socialt stöd, att förbinda sig och att få uppleva meningsfullhet och normalitet främjar det psykiska välbefinnandet. Läs mera i kapitlet Centralt innehåll som anknyter till målen för gymnastik/Psykisk funktionsförmåga.

Beaktande av årskurshelheterna

Varje elev växer och utvecklas individuellt i sin egen takt utgående från sitt biologiska arv och sin uppväxtmiljö. Några allmänna tyngdpunkter som förutsätts för växande och utveckling kan ändå urskiljas på de olika årskursnivåerna.

I årskurserna 1–2 är målet för undervisningen främst att eleverna tillägnar sig sensomotoriska färdigheter och grundmotoriska färdigheter på ett lekfullt sätt och får många positiva upplevelser av att röra på sig. Undervisningen ska till stor del bygga på övningar, där eleverna rör på sig tillsammans. Då lär sig eleverna samtidig att samverka, dvs. utvecklar sina kommunikativa färdigheter och lär sig reglera sina känslor.

I årskurserna 3–6 flyttas tyngdpunkten i undervisningen till att förankra och bredda de grundläggande färdigheterna samtidigt som i synnerhet de sociala färdigheterna utvecklas. En mångsidig undervisning som präglas av samspel och kommunikation och utvecklar de fysiska egenskaperna stödjer elevernas välbefinnande, deras delaktighet och utveckling mot självständighet samt ger beredskap för en aktiv livsstil. Eleverna kan enligt sin utvecklingsnivå förutsättas delta i att planera och genomföra aktiviteterna på ett ansvarsfullt sätt.

I årskurserna 7–9 ligger tyngdpunkten i undervisningen på att tillämpa sina färdigheter och fysiska egenskaper i olika gymnastikformer och idrottsgrenar. Ett för åldern typiskt utvecklingsuppdrag är att stödja de ungas harmoniska psykiska utveckling genom att ge dem möjligheter att vara med och planera, genomföra och utvärdera lektionerna samt förutsätta att de tar ansvar. I årskurserna 7–9 ska eleverna lära sig att iaktta faktorer som hänger samman med det dagliga välbefinnandet och uppmuntras att frivilligt röra på sig på fritiden för att främja sin hälsa.

Från undervisning i olika grenar till att utveckla grundläggande färdigheter, egenskaper och självförtroende

I grunderna för läroplanen för grundskolan från 1985 beskrevs det centrala innehållet i gymnastiken utgående från olika idrottsgrenar. Grentänkandet var på 1980-talet ett sätt att öka enhetligheten i gymnastikundervisningen. Det svåra med grentänkandet är dock bland annat att det kommer nya grenar, att tidsresurserna är begränsade, liksom också lärarens möjligheter att följa med och lära sig nya grenar. Dessutom är många grenar ensidiga och skolornas lokala resurser och förhållanden olika, vilket leder till konflikter för lärarna och undervisningen. Enligt 2 § i lagen om grundläggande utbildning är målet för undervisningen att ge eleverna sådana kunskaper och färdigheter som de behöver i livet, vilket innebär att gymnastiken i de nationella grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen måste erbjuda mera bestående perspektiv än gymnastikformer och idrottsgrenar. Med gymnastikformer avses ändamålsenlig gymnastik i olika miljöer, till exempel inne i en sal (t.ex. med hjälp av gymnastikredskap, bollar, musik eller ställningar) eller ute (t.ex. på en plan, i skogen eller i skidbacken) under olika årstider. Gymnastikformer är till exempel aktiviteter på is, i snö, i naturen, grundgymnastik, musik och rörselse, dans samt bollspel och redskapsgymnastik. Idrottsgrenar däremot grundar sig på idrottsformer och målet med dem är att lära sig olika grentekniker.

Enligt en analys av gymnastiken i grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2004 utgick många utbildningsanordnare i sin lokala läroplan i gymnastik från olika grenar och övningar som mäter färdigheten i olika grenar. Det betyder att läraren i undervisningen inte koncentrerar sig tillräckligt mycket på grundläggande fysiska färdigheter som eleverna behöver kunna tillämpa och kombinera i olika gymnastikformer och idrottsgrenar. I ett läroämne som präglas av aktivitet utgör gymnastikformer och idrottsgrenar verktyg för att nå målen för undervisningen.

Också vid utvecklandet av de lokala läroplanerna är det viktigt att öka medvetenheten om de grundläggande färdigheterna och betydelsen av funktionsförmåga inom olika delområden. Det är betydligt viktigare att utveckla metoder som bidrar till att nå målen för undervisningen och främja den fysiska, sociala och psykiska funktionsförmågan och det allmänna välbefinnandet i gymnastiken än att detaljerat beskriva övningar som mäter färdigheten i enskilda idrottsgrenar.

Från testning av den fysiska konditionen mot bedömning av funktionsförmågan

Undersökningar har visat att bedömning av den fysiska konditionen kan bidra till en aktiv livsstil om eleverna förstår vilken betydelse det som bedöms har för dem just nu (till exempel för vakenhetsgraden eller sinnesstämningen) och vilken nytta det tillför dem (t.ex. att orka studera mera koncentrerat) samt upplever det som sporrande (känslan av att duga som man är men kunna göra framsteg med lite träning) och märker att de kan utvecklas (får information om hur de kan utvecklas inom området och märka att de gör framsteg).

Mycket länge utgick man ifrån att eleverna lär sig sköta sin fysiska kondition med hjälp av regelbundna konditionstester. Tyvärr är det alltför många elever som aldrig uppnått detta mål. Konditionstesterna har för många elever blivit starkt negativa upplevelser som de kanske minns långt senare i livet. Det kan finnas många orsaker till att testerna upplevts som negativa. Att känna sig förödmjukad, skämmas eller vara väldigt rädd framkallar till exempel negativa känslor. Elever som presterar dåligt i en testsituation kan också bli utsatta för mobbning.

För att alla ska känna sig psykiskt trygga på gymnastiklektionerna, också när den fysiska funktionsförmågan bedöms, måste läraren se till att atmosfären är trygg. Atmosfären i gruppen påverkas bland annat av vilka sätt läraren väljer för att organisera undervisningen och ge respons. Exempel på förnuftiga organisationssätt är att dela in grupperna och arbeta på ett sådant sätt att ingen elev mot sin vilja ensam blir utsatt för de andras blickar. Positiv och uppmuntrande respons kan ges på många sätt. Det viktiga är ändå att uppmärksamma varje elev, så att alla får positiv respons på något de lyckats med.

Mångsidig bedömning och handledande respons är lärarens centrala pedagogiska verktyg för att stödja elevernas helhetsmässiga utveckling och lärande. Eleverna ska handledas att både individuellt och i grupp observera sina framsteg och arbetsresultat i relation till målen och de kriterier som man gemensamt kommit överens om vid arbetets början.

Eleverna kan utveckla en positiv attityd till gymnastik, då de positiva upplevelserna är flera än de negativa.

Move! är ett nationellt uppföljnings- och responssystem som utvecklats för att mäta den fysiska funktionsförmågan och ge respons om den till eleverna själva, deras vårdnadshavare och till skolhälsovården som en del av de omfattande hälsogranskningarna i årskurs fem och åtta. Mätningar som gjorts med Move! ska inte användas som grund för bedömningen.

Du kan bekanta dig med Move! på Utbildningsstyrelsens webbplats Edu.fi Move

Centrala källor

Jaakkola, T., Liukkonen, J. & Sääkslahti, A. 2013. Liikuntapedagogiikka, Jyväskylä: PS-kustannus.

Kalaja, S. 2013. Fyysinen toimintakyky ja kunto. I: T. Jaakkola, J. Liukkonen & A. Sääkslahti (red.) Liikuntapedagogiikka. Jyväskylä: PS-kustannus, 185–203.

Kokkonen, M. & Klemola, U. 2013. Liikunta tunne- ja ihmissuhdetaitojen opettamisen välineenä. I: T. Jaakkola, J. Liukkonen & A. Sääkslahti (red.) Liikuntapedagogiikka. Jyväskylä: PS-kustannus, 204–235.

Edu.fi/move/svenska