Vad ingår i läroplanen?

Vad bör ingå i den ämnesvisa läroplanen i historia?

Innehåll

Vid planering och nedteckning av t.ex. mål, innehåll och bedömningsgrunder för undervisningen i ämnet historia tvingas läraren noggrant planera och tänka igenom de innehållshelheter som undervisas, vilka arbetsmetoder som lämpar sig för undervisningen och vilka grunder som ska användas vid bedömningen av eleverna. Den ämnesvisa läroplanen är inte bara en förteckning över de delområden eller innehåll i det givna ämnet som man bör ha behandlat innan vårterminens slut i den grundläggande utbildningens olika årskurser.

Färdigheter

För att lärararbetet ska vara meningsfullt och den ämnesvisa läroplanen fungera vettigt är det bra om lärarna då de gör upp den ämnesvisa läroplanen inte bara beaktar behovet att inhämta faktakunskap av olika slag, utan också ger utrymme åt de färdigheter som eleven bör ha lärt sig vid övergången från en årskurs till följande. Det är mycket lättare att förklara bedömningsgrunderna för ett ämne för en elevs vårdnadshavande om man redan i läroplansskedet har gjort det klart att eleven under årets gång inte bara ska inhämta kunskap, utan också vissa färdigheter. Av den här anledningen har man i grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen i samband med kapitel 7.13 också strävat efter att beskriva vilka färdigheter eleven bör ha efter två år av historiestudier, alltså efter att ha avslutat sjätte klassen i den grundläggande utbildningen. Samma praxis gäller även den åttonde årskursen i den grundläggande utbildningen, då eleven får sitt avgångsvitsord i historia.

Olika kommuner och skolor kan ha varierande tyngdpunktsområden inom undervisningen och det är skäl att i det här sammanhanget införa dem i den skolspecifika läroplanen. Dessutom kan det också finnas variationer mellan undervisningsarrangörerna i hur många årsveckotimmar historia man ordnar i klasserna fem och sex. Ifall undervisningen ordnas så att eleverna läser sammanlagt tre veckotimmar historia är tyngdpunktsområdena rimligtvis annorlunda än i de skolor där man undervisar fyra årsveckotimmar historia.

Arbetsmetoder

Vid sidan av kunskaper och färdigheter bör läroplanen också ta fasta på sådana arbetsmetoder som bör bli bekanta under lektionerna i och med att historia är ett kunskapsämne. I många skolor har informationssökning i bibliotek, på webben och med utnyttjande av andra källor blivit en del av undervisningen i historia. Ifall undervisningen i skolan genomförs i form av helhetsundervisning eller som integrerad undervisning mellan flera ämnen bör även det framgå av läroplanen. Det här kan bland annat göra det lättare för hemmen att förstå att man kan undervisa historia i samband med ett samprojekt i modersmål, religion, musik eller bildkonst kring temat Finlands medeltid.

Temahelheter

I grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen har man för historians del i två olika sammanhang (i den grundläggande utbildningens femte och sjätte respektive sjunde och åttonde årskurs) gett fem alternativa teman, av vilka man skol- eller lärarspecifikt kan välja vilket tema man går in för. I läroplanen i historia bör man i alla fall ange hur temaområdet behandlas och bedöms, inte bara ange vilket tema man valt. Ett exempel på ett tema och hur det behandlas och bedöms kunde vara ”det forna Egypten”. En klasslärare som undervisar i historia har i min skola under de två senaste åren tagit upp detta tema, en ”utomeuropeisk högkultur”, med eleverna i den femte årskursen i den grundläggande utbildningen så att de bekantar sig med det här ämnesområdet på djupare nivå än i allmänhet och gör olika temaarbeten kring egyptisk fornhistoria. Klassen behandlar då hieroglyferna, gör en klasstidning och ordnar frågesporter kring temat samt skriver uppsatser etc. I höstas skapade eleverna en konstutställning om det forna Egypten i skolans entréhall och under ledning av sin lärare inbjöd de bland annat en representant från Egyptens ambassad att besöka utställningen. Till elevernas glädje donerade ambassaden små priser till de elever som deltog i utställningen. När vi nu arbetar med att skapa den ämnesspecifika läroplanen kommer vi att skriva in temat en ”utomeuropeisk högkultur” i läroplanen och anteckna de arbetsmetoder som används och hur samt enligt vilka principer bedömningen av det här projektet kommer att ske i framtiden.

Skolans särdrag

Då man gör upp den ämnesvisa läroplanen är det också skäl att beakta de eventuella tyngdpunkter eller särskilda betoningsområden som finns i skolan. Många skolor har gått in för att betona ett visst område, t.ex. gymnastik, bildkonst, musik, mediefostran, naturvetenskap eller främmande språk. I sådana fall bör läraren eller vid behov hela skolgemenskapen fundera över hur tyngdpunktsområdet noteras och kommer till uttryck i undervisningen i historia, eftersom det också bör återspeglas i den ämnesvisa läroplanen. I praktiken finns det lika många sätt att förverkliga en specialbetoning inom ett ämne som det finns skolor eller lärare. Viktigt med tanke på läroplanen i historia är att man beaktar betoningen i undervisningen och att detta finns inskrivet i läroplanen.

Bedömningsgrunder


I grunderna för läroplanen ingår en beskrivning av vad som förutsätts för att en elev ska kunna bedömas ha goda kunskaper i ämnet. Denna beskrivningen utgör en grund för bedömningen. När det gäller historia infaller etappmålen, för vilka kriterierna för goda kunskaper har slagits fast, i den sjätte respektive åttonde årskursen i den grundläggande utbildningen. För historia har man också i slutet av åttonde årskursen definierat kriterierna för vitsordet på avgångsbetyget. Avsikten med att införa de här bedömningskriterierna har varit att göra vitsorden enhetliga i alla skolor och därmed trygga elevernas rättsskydd vid övergången till fortsatta studier. I den ämnesvisa läroplanen bör man ändå utöver de allmänna bedömningsgrunderna för varje skola slå fast de skolspecifika faktorer som påverkar bedömningen i ämnet historia.