Praktiska övningar

Hurdana är då de praktiska övningar som används för att göra lärarstuderande förtrogna med historiskt tänkande och som uppmuntrar dem att tillämpa detta också i sin egen undervisning?

I många lärarutbildningsenheter behandlar man under kurserna i historiens didaktik fallet ”Tollundmannen”, gåtan med mossliket från järnåldern. Övningen baserar sig på verkliga händelser. I en mosse i den danska byn Tollund hittade torvgrävare i början av 1950-talet av en händelse ett mycket välbevarat manslik. Mannen var naken så när som på en skinnmössa och ett skärp. Kring halsen hade han en snara. När studenterna har fått höra hur liket hittades, visar man dem en bild av Tollundmannen. På basis av fotografiet drar studenterna preliminära slutsatser om fallet. I detta skede kan de t.ex. säga någonting om hur länge kroppen har legat i mossen och varför mannen hamnade där. Därefter funderar man på hur man ska gå vidare med utredningen. Historiens hjälpvetenskaper fungerar här som hjälpmedel. Studenterna får läsa en läkares och en kemists rapport om mannen. När de slagit fast ungefär hur gammal kroppen är tar de itu med att reda ut vilka samtida källor som existerar och hur tillförlitlig informationen i dem kan anses vara. I fallet med Tollundmannen får man hjälp av romaren Tacitus skildringar av de nordeuropeiska germanstammarnas seder och tro. Sedan får studenterna information om andra i stort sett motsvarande likfynd och vad man vet om dem. Efter en mångfacetterad slutledningsprocess kan studenterna presentera sin egen tolkning av Tollundmannens öde. Avsikten med övningen är att ge ett konkret exempel på hur historisk information kan vara beskaffad. I studierna i historiens didaktik försöker man också ge en mångsidig bild av olika sätt att närma sig det förgångna. Så kallad mikrohistoria, som under de senaste årtiondena blivit en allt mer betydande forskningsinriktning, hör till det som tas upp till närmare granskning under kursen.

Mikrohistorikerna är intresserade av tidigare till stor del förbigångna forskningsteman, som t.ex. kvinnors, barns och lägre socialgruppers historia. När studenterna inser att också s.k. vanliga människors liv är ”riktig” historia kan de få en ny sorts beröringsyta med det förgångna. Mera omfattande skeenden i mikrohistorien blir begripliga när man ser hur de har påverkat t.ex. ens egna mor- eller farföräldrars liv. Vanliga människors liv är en naturlig inkörsport till inlevelse och till förståelse av val som gångna tiders människor gjorde.

I grundkursen vid Helsingfors universitets institution för tillämpad pedagogik ingår också gruppundervisning med praktiska övningar i mikrohistoria och inlevelse. Under de senaste åren har man bland annat genomfört en av Jukka Rantala utvecklad övning där man synar händelserna under medborgarkriget 1918 med utgångspunkt i verkliga händelser i en viss socken. Studenterna tilldelas roller som en gång tillhörde bybor ur olika samhällsklasser. I sina roller deltar studenterna bland annat i en sockenstämma där man sätter sig in i den strejkrörelse som bröt ut i socknens mejeri sommaren 1917. Under övningen måste deltagarna ur sina egna rollpersoners perspektiv avgöra om de skulle ha anslutit sig till de röda eller de vita, om de hade varit tvungna att välja. I slutskedet av simuleringen tar man itu med medborgarkrigets efterspel. Där ingår också den domstol som den segrande sidan i kriget satte upp, och som avkunnade domar över röda eller personer som man misstänkte var medlöpare. Som en central del i övningen ingår en slutgenomgång, då man bland annat berättar hurdana domar de vitas fältkrigsrätt de facto avkunnade i socknen. Studenternas respons på övningen har i allmänhet varit mycket positiv. Ofta har det t.ex. kommit fram att övningen har hjälpt dem att förstå parternas motiv, trots att deras egen politiska ståndpunkt avviker från rollpersonens. Många gånger har studenterna också varit skakade efter övningen. ”Först nu förstår jag varför man i min familj fortfarande talar om medborgarkrigets händelser, eller varför det som hände år 1918 i Finland har gått folk så djupt till sinnes.” Kommentarer av den typen är vanliga bland studenterna. Övningen har också gjorts med blivande ämneslärare i historia och responsen bland dem har varit liknande.

Att leva sig in i historiska aktörers roll och reflektera över hur de tänkte verkar alltså fördjupa och bredda ens syn, även om man är medveten om grundläggande fakta. Under grundkursens gruppövningar har man flera år också genomfört en övning som handlar om Kubakrisen år 1962. Här iakttar studenterna krisen antingen ur amerikansk eller ur sovjetisk synvinkel. Idén i spelet är att politiska beslutsfattare tvingas fatta beslut på basis av bristfällig information och ofta mycket snabbt. Val av olika slag leder naturligtvis till slutresultat av olika slag. Också denna övning öppnar ofta nya perspektiv. Under genomgången har man t.ex. ofta ställts inför historien som scen för mänskligt handlande. Eftersom historien baserar sig på beslut som människor fattar är det inte självklart att händelser utvecklar sig i en viss riktning, eller att det är den enda möjligheten – även om historieböckerna ibland förmedlar en sådan bild.