Fortsättningskriget

Under fortsättningskriget var skolgången oregelbunden. Unga män i gymnasistålder var uttagna för krigstjänst, liksom en del av lärarna. De yngre åldersklasserna inledde arbetet under läsåret 1941–1942 först i november. Eleverna i lyceets sista klass blev studenter utan skriftliga prov åren 1942–1944. Det fanns ett undantag: år 1943 deltog en elev i studentskrivningarna. Krigstjänsten prioriterades framom studier. Så kallade krigsstudentskrivningar ordnades för dem som återvände från fronten efter kriget.

Kriget gjorde sig känt på många sätt i skolarbetet. Livsmedelsbristen syntes i att eleverna magrade.År 1944 togs en del av skolbyggnaden över för inkvartering av soldater. För att spara på ved höll man temperaturen i klassrummen låg (13–14 grader).

Eleverna oroade sig också för sina äldre kamrater som var vid fronten. År 1943 skickades julpaket från skolan till kamraterna vid fronten. De yngre elevernas överraskningspaket gjorde många frontmän rörda. De svarade via fältpost och frågade i sina brev också hur det stod till i skolan. Breven vittnade också om julstämningen vid fronten. I sitt tackbrev skrev Paul Brander: ”Julfesten här i kompaniet blev igen väldigt rolig och omedelbar. Alla plutoner, alltså hela kompaniet, var tillsammans på julaftonskvällen. Det var mångahanda program vid festen och höjdpunkten var julbocken och risgrynsgröten. Julbocken hade hjälm på huvudet och ett maskingevär under armen. Under måltiden kom brigadkommendören själv och önskade oss julfrid.”

Alpo Simola och Tuomo Järvinen skickade ett gemensamt brev. Den tacksamhet de kände lever kvar i orden: ”Där i skolans skydd har ni inte glömt bort oss som har fått äran att ställa oss under fanorna för att försvara allt det som vi nyligen i skolan har lärt oss att hålla heligt och värt att försvara.”Efter vinterkriget tog överbefälhavaren, marskalk Mannerheim initiativ till en förordning som från och med december 1940 gjorde det möjligt att belöna män som gjort väl ifrån sig under kriget. Enligt förordningens fjärde paragraf skulle en militär i den finländska försvarsmakten ”som genom mod i strid uppnått stora resultat” eller som ”förtjänstfullt ha lett krigsmanövrer” kunna belönas med titeln Mannerheim-korsets riddare av I eller II klass oberoende av militärgrad. Bland de 191 personer som blev Mannerheimriddare var det fyra som gått i Klassiska lyceet i Tammerfors. Flest Mannerheimriddare producerade lyceerna i Sordavala och Kuopio; de två skolorna hade båda sex av Marskens riddare bland sina tidigare elever. Endast nio av Mannerheimriddarna är vid liv (12/2004).

En minnesplakett för Mannerheimriddarna från Klassiska lyceet i Tammerfors avtäcktes i samband med skolans 100-årsjubileum år 2001. Plaketten placerades i skolans festsal intill minnestavlan över de forna elever och lärare som stupade i fortsättningskriget. På samma vägg finns också namnen på dem som stupade i inbördeskriget och vinterkriget. 


De elever som kom hem från kriget i slutet av år 1944 började återvända till skolan. Senare kom även ungdomar från Karelen till Tammerfors för att där fortsätta de studier som hade avbrutits av evakueringen. Under jullovet 1944–1945 användes Klassiska lyceet som uppsamlingspunkt för ingermanlänningar. Enligt fredsvillkoren skulle ingermanlänningarna återbördas till Sovjetunionen.

Under 1900-talets senare hälft illustrerades den tidens fenomen på många sätt i skolan. Först var det betalningen av krigsskadeståndet, sedan småningom det ökande välståndet, den snabba teknologiska utvecklingen, internationalisering, Sovjetunionens fall, den ekonomiska krisen på 1990-talet, Finlands medlemskap i Europeiska unionen, de sociala problemen i samhället, mottagning av flyktingar och invandrare, globalisering i allt högre grad – allt det finns också med i skolans vardag. Vi lever i händelsernas mitt. Skolan är inte någon ö som är skild från resten av världen, där bara lärarna undervisar och eleverna lär sig. Vi är med i livets stora flöde och dess droppar och också större stänk plaskar över oss hela tiden. Skolan lever parallellt i det förflutna, i nuet och i framtiden. Vi står i främsta linjen när det kommer till nya utmaningar i tiden, men vi känner också traditionens förpliktelser.

Text: Pasi Takala