Storstrejken och novembermanifestet

Strejken utfärdades i Helsingfors den 30 oktober 1905. Följande dag bar en procession från Arbetarföreningen i Tammerfors en affisch med texten: ”Alla hjul stannar när folkets starka arm så vill.” Den första november läste man i Tammerfors upp Yrjö Mäkelins Manifest till Finlands folk (Röda manifestet), som räknade upp storstrejkens allmänna mål: återinförandet av autonomin, medborgerliga friheter och lantdagsreform.

Tammerfors var hjärtat i storstrejken. Tammerforsborna rödmyllade ryskspråkiga gatuskyltar, halade ryska flaggan från flaggstången på stadshusets tak och hissade Finlands flagga i stället. Nu var det dags att dra åt samma håll.

I Klassiska lyceet avbröts skolgången för ungefär en vecka. Kontakten mellan skola och elever sköttes så att man samlades till gemensam bön varje morgon klockan nio och ”tog reda på och diskuterade dagens skeenden och leverne”, som rektor Kaarle Kustaa Jaakkola formulerar det i skolans årsberättelse. Den fjärde november undertecknade Nikolaj II novembermanifestet som gjorde slut på förtrycksåtgärderna. På kejsarens order minskades antalet lektioner i ryska i de finländska skolorna avsevärt. I Ryssland fortsatte svallet även efter storstrejken, men i Finland utnyttjade man den andhämtningspaus som novembermanifestet innebar till att genomföra lantdagsreformen (1906).

Text. Pasi Takala