Museibesök i praktiken

  • När du planerar innehållet i ett museibesök är det bra att beakta
    vilken studiehelhet besöket har anknytning till
  • ur man skall förbereda besöket hemma och i skola
  • vilken inlärningsmålsättning man önskar ha i museet
  • hurdana arbetsmetoder man skall använda sig av
  • vilket område man skall fortsätta arbeta med i skolan efter besöket.

Museibesök består vanligen av tre skeden: förberedelser, själva museibesöket och en analys av besöket. För eleverna innebär det här uppgifter som skall avklaras före museibesöket, en guidad rundvandring i museet och hemuppgifter i efterhand. Att inlemma besöket i en mera omfattande studiehelhet är ofta det mest produktiva utgångsläget för planeringen av ett museibesök. I museet kan man sedan antingen komplettera det redan inlärda eller så utgör besöket kärnan i kunskapsstoffet i ett givet läroämne. Det är önskvärt att läraren använder sig av den kunskap som museipersonalen har – de har erfarenhet av att ordna studiebesök av varierande slag.

Den guidade rundvandringen är den mest traditionella typen av studiebesök. När man planerar ett museibesök lönar det sig att använda sig av de undervisningspaket som museilektorerna har sammanställt. Arbetsmetoder som aktiverar eleverna kräver nödvändigtvis inte vare sig några massiva förhandsförberedelser eller arbetsinsatser. I många fall kan eleverna t.ex. rita sina iakttagelser. Även skriftliga uppgifter och olika slags grupparbeten hör till de naturliga arbetsmetoderna. Om eleverna självständigt ska samla in material i museet är det skäl att avgränsa uppdraget och ge eleverna vägledning i kritisk informationshantering. Det kan vara bra att lösa frågan om elevantal under museibesöken genom att dela in en klass i mindre grupper och att använda sig av parallella arbetsmetoder.

Även i de fall då museipersonalen ansvarar för både guidning och undervisning är det läraren som i sista hand har ansvaret för att besöket utfaller väl. Han eller hon har planerat den helhet som museibesöket ingår i och genom god planering kan man försäkra sig om att det inte bara blir en lösryckt studieerfarenhet. I samband med museibesöken kan man använda sig av ett antal olika undervisningsmetoder. I ett museum kan man använda sig av ett narrativt grepp för att skapa olika slags stämningar, känslor och bilder.

Exempelvis kan man i Verla (finskspråkig länk) träsliperi och pappfabrik – numera museum och upptagen på världsarvslistan – föreställa sig hur den nästan blinda Maria jobbade där och hur vi i andanom fortfarande kan se hennes fotavtryck i golvet. I Härkänummi vikingaby i Eura (finskspråkig länk) kan man leva äkta vikingaliv med allt vad det innebär av föda, vapen och boende.

Den historiska omgivningen kan utnyttjas t.ex. i arbetarmuseikvarteret Amuri i Tammerfors (finskspråkig länk). Museet omfattar hus med gårdsplaner samt lägenheter som är inredda och möblerade i enlighet med de rådande förhållandena under olika årtionden. I rummen kan eleverna hitta bekanta föremål som de kanske har sett hos sina mor- eller farföräldrar. Därmed fungerar inredningen som en personlig kontaktyta

Varierande arbetsmetoder gör det ofta lättare för en grupp att koncentrera sig samtidigt som de gör besöket mera intressant och erbjuder elever med olika inlärningstekniker möjligheter att få ett bättre grepp om uppgiften. Ett museibesök kan kräva en förmåga att ställa frågor, att kunna leva sig in i en ny situation och känna förundran. Historiska miljöer används som bakgrundsinformation och för att sätta fart på fantasin. Man bör ändå undvika att använda sig av sådana arbetsmetoder som är svåra och okända för eleverna.

En arbetsmetod som vinner allt starkare gehör i museivärlden är inlärning genom upplevelse. Upplevelsepedagogik handlar om att samtidigt nå både intellektet, känslorna och den fysiska personen. Dramapedagogik handlar bland annat om engagerad teater. Med hjälp av drama kan man väcka frågor och intresse, men också ifrågasätta elevernas förhandsuppfattningar och öppna sinnet för nya synsätt.


Exempel på dramapedagogik: Att få jobb på bruket! och att ta sig in i björnens ide 

Interaktivitet är en viktig metod när man vill skapa en upplevelse. I G. A. Serlachius-museet får besökarna på ett humoristiskt sätt ta del av 1950-talets anställningsmetoder och eleverna får föreställa en grupp nya arbetare som skall börja arbeta för bolaget. Björnen Marja Mesikämmen tar emot de minsta barnen och leder dem via en del spännande moment till det egna trygga idet.

Man skall också vara på det klara med att alla mål inte nödvändigtvis alltid nås under ett museibesök, men det ska man inte låta sig nedslås av. Om de planerade praktiska arrangemangen inte fungerar går saken vanligen att rätta till på ort och ställe och det är bara att ta det ad notam till nästa gång. Tiden är också en faktor att beakta och den sätter gränser för valet av arbetsmetoder, men det är bättre att göra upp en flexibel tidtabell och välja ämnena med omsorg än att försöka åstadkomma möjligast mycket på kort tid. Pauser och samlingsstunder utgör sammanhållande faktorer.   

Eftersnacket om det inlärda får ofta för lite utrymme. Eleverna får i samband med ett museibesök en rätt stor portion kunskapsstoff och många upplevelser att smälta och bearbeta. Att strukturera all den informationen sker inte automatiskt. Förberedelserna inför besöket, själva besöket och bearbetningen kan sammanställas i form av en mera omfattande uppgift. Slutresultatet kan bestå av något slags publikation: ett temahäfte, en väggtidning, en videofilm, en multimediapresentation, en fotoserie, ett konstverk eller ett slutarbete. 


Exempel på sammanställning av nyinhämtad kunskap i större helheter

Det finns många sätt att presentera ämnet, men det är viktigt att referensramar och fakta är korrekta. Klassen kan t.ex. beskriva sitt besök och lagra det på antingen en CD- eller en DVD-skiva. Det är också roligt att få presentera ett museibesök för andra skolklasser och grupper. Guideböcker och kort kan också platsa i sammanställningsskedet.
Spökenas sammankomst är ett EU-finansierat samprojekt mellan sjätteklassisterna i Amurin koulu och Arbetarnas centralmuseum. I projektet deltar också en klass från Tallinn i Estland och en från Linz i Österrike. Avsikten med projektet är att varje klass presenterar ett objekt som ingår i den egna stadens kulturarv. Presentationen skall göras i form av en 5–10 minuter lång presentation på DVD. Eleverna är alltså 12–15-åringar och målgruppen består av barn i åldern 8–12 år. Presentationen skall anpassas till målgruppens ålder. Eleverna planerar egna versioner i små grupper och beskriver händelserna i autentisk miljö. I samråd med museilektorn redigerar och finslipar de sedan sina egna alster. Den slutgiltiga DVD-presentationen är resultatet av det de olika grupperna har åstadkommit.

Text: Kauko Kyynäräinen och Päivi Niepola