Museipedagogikens många möjligheter

Det man lär sig i ett museum bygger på dess samlingar. Även i det museipedagogiska arbetet har konstruktivistisk strategi gjort sitt intåg under de senaste åren. Kännetecknande för utställningarna är variationen i undervisningsmetoder, att man uppmuntrar eleverna till ömsesidighet och växelverkan samt att skapa en koppling mellan museiföremålen och elevens egna erfarenheter. En arbetsmetod som kan tillämpas är undersökande inlärning, men man kan också komma fram till rätt resultat genom försök och misstag.

Inlärning genom att spåra är en strategi som i synnerhet vetenskapscentren har använt sig av. Till exempel G. A. Serlachius-museet är ett kulturhistoriskt museum som valt vetenskapscentrens narrativa koncept. Museet bjuder på berättelser om livet och utvecklingen i Finland från och med den begynnande industrialiseringen på 1800-talet fram till våra dagar. I framställningen lyckas man smidigt fläta samman livet på en bruksort med Finlands historia. Genom att öppna luckor kan man i utställningen ta reda på hur ett stort skogsbolag påverkade människors hela liv och det omgivande samhället: man kan följa individens väg från förlossningssjukhuset till bolagets daghem, skolan, anställningen på fabriken, arbetarbostäderna, grötfesten för pensionärerna och slutligen den av bolaget till församlingen donerade begravningsplatsen. I de talande träfigurernas berättelser återges vardagliga händelser på ett humoristiskt sätt.                                                                                  

 

Ett exempel på hur man kan använda sig av varierande arbetsmetoder: klasserna 4 och 6 från Amurin koulu besöker G. A. Serlachius-museet i oktober 2004.


Besöksförloppet:

– Basinformation om museet: redan entrén var i sig en upplevelse.
– Gruppindelning: eleverna i klass 4 och 6 arbetade i skilda grupper.
– Speciellt då man berättade om industrialiseringens olika skeden för de äldre eleverna fungerade miniatyrmodellerna bra. Tack vare dem kunde man också åskådliggöra hur utbyggnaden av fabriken hade påverkat livet i Mänttä. Eleverna i klass 6 ritade av miniatyrmodellerna och diskuterade dem.
– Rundvandringar i utställningsrummen: Arbetsmetoderna var anteckningar, beskrivningar, att känna på material och att leva sig in i arbetarnas situation t.ex. genom de talande träfigurerna. Sjätteklassisterna gjorde egna små berättelserna på basis av olika personers skildringar. Det finns många olika sätt att genomföra undervisningen beroende på elevernas ålder.
– Papperstillverkning: eleverna fick tillverka riktigt papper – learning by doing.
– Dramaworkshop om måltider: gott bordsskick, ett intressant och effektivt sätta att ta upp måltidssedvänjor; även eleverna är tvungna att ta det här på allvar.
– Utnyttja skogsrummet: här kan man fördjupa elevernas egna skogsupplevelser samtidigt som man också får nya impulser. sjätteklassisterna har precis talat om skogens ekosystem i kursen i biologi.
– Direktörernas våning: nu får man släppa lös fantasin och leva sig in i patronernas liv samt fundera över hurdant livet och ledarskapet tedde sig för direktörerna.
– Rundvandring i fabriken: eleverna får med egna ögon se hur man tillverkar t.ex. pappersnäsdukar och olika slags hushållspapper.
Utöver allt detta har läraren tillgång till ett mångsidigt uppgiftspaket som finns på museets webbsajt.

Lär sig eleverna tillräckligt eller blir museibesöket endast en formalitet? Museerna är viktiga samarbetspartner för skolorna även om lärarna ibland upplever att det är besvärligt att ordna ett museibesök. Det finns inget enda rätta tillvägagångssätt och museiundervisningen kan därför variera från ett museibesök under en lärares ledning till ett museiprojekt som omfattar en hel termin. Innehållsmässigt är huvudsaken att museibesöket stöder läroplanen. 

Exempel på ett långvarigt samarbetsprojekt tillsammans med ett museum: dokumenteringen av Finlaysons Gamla fabrik och skapandet av ”Furstendömet” (Klass 6 i Amurin koulu och Arbetarnas centralmuseum, Tammerfors, 2003–2005)

Fas 1: Samarbetet inleds med att klassen under museilektorns ledning får en inblick i företagets historia, så att eleverna i stort sett känner till de olika utvecklingsskedena och fabrikens betydelse för orten. Gruppen ser på miniatyrmodellerna, gör en rundvandring på det gamla fabriksområdet och besöker själva fabrikssalen. Eleverna får också se en videofilm för att bli bättre insatta i produktionsprocessen. De olika bearbetningsskedena inom bomullsindustrin är fortfarande desamma som förr i tiden, men dagens maskiner är större och modernare.
Stoff på basis av videofilmen och rundvandringen i fabriken: stämningar, ljud, lukter, de anställdas arbetsdag och kvällar hemma, barnens ställning och arbetsdag m.m. Kunskaperna kan integreras i historie-, bildkonst- och modersmålsundervisningen genom olika dramaworkshops i skolan 

Fas 2: Den gamla fabrikssalen undersöks och dokumenteras. Det är väggar, golv och tak i Finlaysons Sexvåningssal som är föremål för undersökningen. Dokumenteringen sker genom uppmätning, ritningar och text. Man kan t.ex. avgränsa ett givet område av vägg och tak, som dokumenteras så noggrant som möjligt.

Fas 3: Dokumentationen utvärderas och analyseras. Eleverna funderar över fabriksarbetarnas arbetsförhållanden och över vad som kan tänkas ha inträffat på platsen. Fabrikssalen avbildas också på rutpapper. Det här arbetsskedet kan även genomföras i skolan.

Fas 4: Eleverna bygger en miniatyrmodell. Arbetet med miniatyrmodellen pågår fortfarande.

Fas 5: Eleverna sammanställer en slutrapport över hela projektet. Projektrapporten sammanställs under våren 2005.
Genom teckningar och med hjälp av en videofilm och dramaworkshops bekantar eleverna sig dessutom med hur den gamla ångmaskinen som i tiden var i bruk på fabriken fungerade.

Museerna arrangerar olika evenemang och vid behov även skräddarsydda tema- och dramaguidningar, workshops, arbetsdemonstrationer och lägerskolprogram. Varje museum har sina speciella lokaler och sin egen atmosfär, vilket det kan utnyttja i undervisningen. Till exempel byggnadsmuseerna andas inte bara byggnadsarv utan också vardagshistoria och när en grupp besöker en rökbastu kan man t.ex. fundera över vilken funktion den hade i forna tider och på vilket sätt den skiljer sig från elbastun i dagens höghus.

Museerna erbjuder alltså såväl kunskap som färdigheter och upplevelser. Museiundervisningen har under senare tider utvecklats i en riktning där man förenar upplevelse med information. Genom museiundervisningen kan man förutom informationsförmedling också lära eleverna om hur kunskap alstras. Det är viktigt att den kunskap som finns i museerna överförs i en form som kopplar till erfarenheter och begrepp i ungdomarnas egen verklighet.

Museiundervisningen bör vara en reguljär del av läroplanen i historia, men ett museibesök kan kombinera flera olika ämnen och både fördjupa och tillämpa den baskunskap som man inhämtat i skolan. Som en integrerad del av läroplanen hjälper museibesöken att ge läsåret en egen rytm.

Text: Kauko Kyynäräinen och Päivi Nieppola