De nya modellbokstäverna, siffrorna och övriga tecknen

Utbildningsstyrelsen har gett ut en rekommendation om nya modellbokstäver, siffror och övriga tecken som kan tas i bruk fr.o.m. 1.8.2016 i samband med de nya läroplansgrunderna. Utöver bokstäver som används i svenska och finska publiceras modellbokstäver även för nordsamiska, enaresamiska, skoltsamiska och romani. Förändringar i sättet att skriva har föranlett ett behov av nya modellbokstäver. Tangentborden och datorerna har i hög grad minskat handskrivandet. Man har också noterat att högstadie- och gymnasieeleverna huvudsakligen textar då de skriver för hand. Syftet med bokstavsreformen 2016 är därför att koncentrera undervisningsresurserna på att lära ut en bra modell för att skriva för hand. Man övergår alltså från två system till ett enda bokstavssystem, som fungerar som modell både då eleverna lär sig skriva för hand och senare då de utvecklar en personlig handstil.

De nya modellbokstäverna grundar sig på ett nordiskt samarbete som också utgjorde grund för den senaste bokstavsreformen 2002–2004. Arbetet utgår från den kursiva bokstavsform som utvecklats i de romanska språken, som möjliggör färre pennlyft och uppehåll i skrivandet. Detta mycket allmänna skrivsätt har med åren utvecklats till många olika bokstavsvariationer och sätt att binda ihop bokstäverna.

I formgivningen av de nya modellbokstäverna har man beaktat förfaringssätt som etablerats i skrivundervisningen i Finland under de senaste årtiondena. Det gäller till exempel skrivriktningen på bokstäverna A, K, k, M, N och Y, siffran 1 utan ”hake” samt tvärstrecken på Z, z, q och 7, även om de avviker från det västerländska skrivsättet.

Modellbokstäverna har moderniserats genom att formerna har blivit tydligare och enklare att lära sig. Bokstäverna formas efter handstilen så att var och en småningom utvecklar sitt eget sätt att skriva. Det är ändå viktigt att följa de grundläggande skrivreglerna, för att skrivandet ska löpa smidigt och texten ska vara tydlig och läsbar. Det löpande skrivsättet, bokstävernas startpunkter och skrivriktningar har vuxit fram och etablerats under århundraden och det finns inget skäl att ändra på dem. Av samma orsak är det viktigt att storleken på bokstäverna och deras position på linjen är korrekt. Lutningen på bokstäverna formas efter handstilen, men en liten lutning till höger är en bra utgångspunkt i synnerhet för högerhänta. Vänsterhänta ska informeras om att lutningen inte är obligatorisk. Läraren ska fästa avseende vid hur vänsterhänta elever placerar pappret och håller pennan, så att de ser bokstäverna och texten de skriver så bra som möjligt.

I bokstavsreformen har man också beaktat lärarnas kommentarer om barnens inlärningssvårigheter. Utöver korrigeringen av enstaka former och tvärstreck har målet varit att skapa lägre startpunkter för att öglorna ska bindas ihop bättre. Ett annat mål har varit att skapa så smala bokstäver som möjligt för att förhindra att texten breder ut sig.

Utmaningarna i handskrivning har främst anknutit till bindningen av bokstäver och behovet av bindning i dagens skrivande. Det är dock naturligt att binda ihop bokstäver då man skriver snabbt. Modellbokstävernas form, där pennan inte lyfts från pappret i en bokstav, leder också utan slutslängar till att bokstäverna spontant binds ihop. För att främja detta, har bokstäverna e och y ändrats så att stilen blivit mera lutande. Det rekommenderas att bokstäverna binds ihop mellan slutpunkt och startpunkt, om det till exempel hjälper eleven att hålla sig på linjen, skriva ledigare eller jämna ut textavståndet. Att binda ihop bokstäverna kan också hjälpa eleven att hitta en lämplig rytm och ett lämpligt tempo i skrivandet. Slutslängarna fungerar om de är korta men tar för stor uppmärksamhet om de är för långa eller snirkliga. En sådan finjustering av skrivandet är svår för nybörjare men kan vara ett sätt att utveckla handstilen senare, då bokstävernas former, startpunkter och skrivriktningar har befästs.

De eventuella bindningarna är inga utsmyckningar, som barnen lätt tror. Därför är det bättre att bokstäverna binds ihop endast för att skrivandet ska löpa snabbare. Barnen kan handledas att ersätta det raka slutstrecket i de bokstäver som slutar på den undre grundlinjen med en båge som lättare kan bindas ihop med följande bokstav (exempelvis binda bokstaven u med bokstaven i med hjälp av en uppåtgående båge). Versaler och siffror binds inte ihop.

Skrivande kräver på många sätt noggrannhet, inte minst på grund av bokstävernas varierande men också mycket likadana former. Geometriska versaler (såsom A, B, C) kräver raka penndrag och jämna bågar, små bokstäver kräver åter att man minns startpunkt och skrivriktning och lyfter pennan i rätt tid för att bokstäverna ska vara tydliga och ha rätt form. Övning ger färdighet och lärarna behövs fortfarande för att korrigera storleken på bokstäverna och streck som går i fel riktning.

Bra modellbokstäver minskar inte vikten av undervisning och träning för att barnen ska utveckla en ledig, tydlig och läsbar handstil. För att citera Rosemary Sassoon som under lång tid forskat i barns handskrivande: ”A model is an aid to be used only as long as it is necessary before being discarded.”

Modellbokstäverna (finska-svenska) och deras skrivriktningar (pdf)
Bokstäver, siffror, övriga tecken och deras skrivriktningar (pdf)