Läsutveckling och läsundervisning

Att lära sig läsa

Barnet lär sig att lägga märke till olika texter och att förstå skriftsystemets principer i samverkan med vuxna, andra barn och sin litterära miljö. Barnens erfarenheter av skrivet språk är dock olika beroende på deras upplevelser och intresse för det skrivna språket. I synnerhet i början påverkas läsutvecklingen förutom av den språkliga miljön också av barnets språkliga och kognitiva färdigheter.

Förmågan att läsa ord bygger på barnets bokstavskännedom, fonologiska medvetenhet och kunskap om sambandet mellan bokstav och ljud. En väl automatiserad förmåga att känna igen ord är en nödvändig förutsättning för att över huvud taget kunna läsa en text. En god läsare blir man endast genom att öva sig att läsa olika texter. Flytande läsförmåga är den viktigaste färdigheten med tanke på läsförståelsen men också barnets ord- och begreppsförråd, talspråkliga färdigheter och hörförståelse har betydelse för läsförståelsen. Utöver dessa står även barnets lässtrategier, slutledningsförmåga, minne, metakognitiva färdigheter (förmåga att iaktta sin egen läsning och läsförståelse) och förmåga att styra sina handlingar (arbetsteknik, koncentration och självreglering) i samband med läsförståelsen.

De flesta barn vill lära sig läsa. För att uppnå en god läsfärdighet förutsätts att barnet engagerar sig i läsandet och läser aktivt, även på fritiden. För att utvecklas till en god läsare måste barnet förutom förmåga att läsa och förstå det lästa även ha motivation att träna och läsa. Därför är det viktigt att i läsundervisningen fästa mycket avseende vid att väcka en inre motivation hos barnet och att upprätthålla den. Om barnet upplever läsundervisningen som svår och har negativa upplevelser, sjunker motivationen småningom och barnet börjar undvika att läsa och göra uppgifter som förutsätter läsfärdighet. Särskilt i sådana fall är det viktigt att läraren ger barnet uppmärksamhet, uppmuntran och stöd för att upprätthålla motivationen att träna läsning.

Läsutvecklingen hos andraspråkselever

Hos barn som lär sig svenska som andraspråk påverkas läsutvecklingen ofta av om barnen redan inhämtat de färdigheter som behövs på sitt modersmål eller om de är tvungna att lära sig läsa på ett språk de inte helt behärskar. Huvudregeln är att ju mer barnets modersmål och kultur skiljer sig från det svenska språket och den svenska kulturen, desto mer måste hen lära sig. En viktig princip är att benämna och beskriva föremål och företeelser och tala om dem i rätta sammanhang.

Andraspråkselever lär sig i allmänhet bokstäver och språkljud bra och problemen med läsandet är oftast de samma som hos andra nybörjarläsare. Andraspråkselever kan ha ett mycket knappt ordförråd och problem med att uppfatta meningsbyggnader. De kan därför ha svårt att förstå en text, om texten innehåller för många ord och former som är främmande för eleverna. Det kan dessutom hända att eleverna inte förstår bekanta ord på grund av att de inte behärskar böjningsformerna. Vid läsning av en text hjälper ordens kontext och förståelse av berättelsen barnen att själva korrigera sitt läsande. Läsförståelseuppgifter som går ut på att sammanfatta en lättläst berättelse, känna igen saker och ting samt svara på frågor om innehållet går bra, medan eleverna har svårare att betydelsemässigt sammanfatta innehållet i en faktatext och svara på övergripande frågor utgående från texten.

Läsundervisning

Läsundervisning är en del av undervisningen i att tolka texter som ingår i grunderna för läroplanen. Då skolan börjar har läraren i första klass vanligtvis en grupp barn med mycket varierande färdigheter. En del barn har redan grundläggande läsfärdighet, medan andra först börjar lära sig bokstäver. Därför ska läsundervisningen i regel vara differentierad och ta hänsyn till barnens färdigheter. En bra utgångspunkt för läsundervisningen är de nya elevernas tidigare erfarenheter av texter och deras iver att lära sig nya färdigheter.

De vanligaste metoderna som används i läsundervisningen i Finland är syntetiska metoder eller tillämpningar av dem. Den som används mest är ljudmetoden, där man börjar med att lära sig känna igen bokstäver och ljud och småningom lär sig läsa stavelser och ord. Barnet lär sig först bokstävernas namn och hur språkljud och symboler hänger ihop (sambandet mellan bokstav och ljud) och kan använda denna färdighet för att läsa, först stavelser (kombinera 2–4 språkljud) och småningom även ord och meningar. Ju bättre barnet behärskar sambandet mellan bokstav och ljud och känner igen stavelser och ord, desto mer flytande blir läsningen och till sist behöver barnet inte längre avkoda texten ljud för ljud. Hos vissa barn kan färdigheten automatiseras mycket snabbt men ofta krävs det regelbunden och ibland också ihärdig träning.

I de analytiska metoderna går man från helheter (en hel text eller ett ord) till mindre delar, dvs. stavelser och bokstäver. Den mest använda analytiska metoden är LTG-metoden (Läsning på talets grund). Där utgår man från en gemensam diskussion och skapar under lärarens handledning en gemensam text, som man läser och utforskar med avseende på detaljer, såsom ord, stavelser och bokstäver. Det centrala är att barnen kan följa med hur texten omvandlas från tal till skriven text och hur texten kan undersökas.

Läsförståelse och lässtrategier

Läsförståelsen kan tränas redan innan den egentliga läsundervisningen inleds, till exempel med hjälp av högläsning och övningar som stödjer hörförståelsen. Läsförståelse förutsätter förståelse av språket, grundläggande läsfärdighet, ett tillräckligt stort ordförråd och kunskap om ords olika betydelser samt arbetsminne. För att texten ska bli begriplig för läsaren, måste läsaren koppla ihop betydelsen av flera meningar i rad och sluta sig till hur det som sägs hänger ihop som helhet. För att texten ska bli en logisk, begriplig helhet förutsätts det att läsaren kopplar ihop aspekter av texten med bakgrundsfakta ur minnet. Läsaren måste också under läsningen iaktta och bedöma sin egen förståelse och vid behov använda korrigerande strategier.

Med lässtrategier avses arbetsmodeller och tekniker som hjälper läsaren att förstå, minnas och behandla texten. Lässtrategier, såsom att förutspå och komprimera, introduceras med hjälp av hörförståelse och fantasi. Innan man lyssnar på eller läser en text förutspår man texten till exempel utgående från egna erfarenheter, rubriken eller bilderna. Medan man lyssnar eller läser stannar man ibland upp och funderar över vad som har hänt och förutspår vad som skulle kunna hända till näst. Efter att ha lyssnat på eller läst texten repeterar man de centrala händelserna, reflekterar över orsaker och följder och jämför händelserna med egna erfarenheter.

Övning i att tolka texter

  • I nybörjarundervisningen kan förmågan att tolka texter övas och läroplanens innehåll behandlas på följande sätt:
  • I samband med övning av grundläggande läsfärdighet övas de centrala begreppen språkljud, bokstav, stavelse, ord, mening, sluttecken, rubrik, text och bild.
  • Man läser berättelser högt för eleverna för att stödja deras läsförståelse och tränar strategier som stödjer förståelsen, till exempel innan man lyssnar, medan man lyssnar och efteråt. Samma strategier tränas också senare i samband med att eleverna själva läser texter, innan de läser, medan de läser och efteråt.
  • Man funderar över betydelsen av ord och uttryck samt ordval i samband med berättelserna. Också ord- och begreppsförrådet preciseras och breddas och man tränar på att benämna företeelser och händelser i samband med olika texter.
  • Med hjälp av berättelser och drama introduceras olika sätt att uttrycka tid, ordningsföljd och plats med beaktande av textgenren, i nybörjarundervisningen särskilt berättande, beskrivande och instruerande texter. Samtidigt lär sig eleverna att använda berättelsens grundbegrepp, såsom huvudperson, plats, tid och intrig.
  • I samband med multimodala texter övar eleverna sig att utbyta tankar och information med varandra och att söka information genom att observera sin omgivning, tolka bilder och skrivna texter, deras betydelser och strukturer samt arbeta med bland annat bilder, barnlitteratur (se litteraturundervisning), lätta faktatexter och medietexter. En medietext är ett begränsat innehåll som förmedlas via medier och kan innehålla text, bilder, ljud eller olika kombinationer av dem (till exempel en reklam, nyhetsbild, film, artikel eller ett radioprogram). Medietexter förekommer exempelvis i tidningar och tidskrifter, tv, radio och på nätet.
  • För att väcka elevernas läsintresse är det viktigt att hitta intressant läsning, att dela läsupplevelser tillsammans på olika sätt och att eleverna får öva sig att återge texter med egna ord.

Källor

Ahonen, T., Siiskonen, T. & Aro T. 2001. Sanat sekaisin? Kielelliset oppimisvaikeudet ja opetus kouluiässä. Juva: PS-kustannus.

Kiuru, N., Lerkkanen, M.-K., Niemi, P., Poskiparta, E., Ahonen, T., Poikkeus, A.-M., & Nurmi,

J.-E. 2013. The role of reading disability risk and environmental protective factors in students’ reading fluency in Grade 4. Reading Research Quarterly, 48(4), 349–368.

Lerkkanen, M.-K. 2006. Lukemisen oppiminen ja opettaminen esi- ja alkuopetuksessa. Helsingfors: WSOY.

Lerkkanen, M.-K., Poikkeus, A.-M., Ahonen, T., Siekkinen, M., Niemi, P., & Nurmi, J.-E. 2010. Luku- ja kirjoitustaidon sekä motivaation kehitys esi- ja alkuopetusvuosina. Kasvatus, 41 (2), 116–128.

Linna, H. 2012. Lukijaksi! Alkuopetuksen kirjallisuuskasvatus. Helsingfors: WSOYpro.

Soodla, P., Lerkkanen, M.-K., Kikas, E., Niemi, P., & Nurmi, J.-E. 2015. Does early reading instruction promote the rate of acquisition? A comparison of two transparent orthographies. Learning and Instruction, 38, 14–23.