Litteraturundervisning

Målet för litteraturundervisningen i alla årskurser i den grundläggande utbildningen är att väcka elevernas intresse för litteratur och lägga grund för ett livslångt läsintresse. Det handlar om en kontinuitet som sträcker sig från årskurs ett till årskurs nio. Tyngdpunkten i litteraturundervisningen ska ligga såväl på förmågan att läsa med inlevelse som förmågan att läsa kritiskt. Litteratur ska ingå i undervisningen i alla årskurser och läsandet ska utgöra en självklar del av undervisningen i modersmål och litteratur. Detta kräver långsiktigt och ihärdigt arbete, eftersom det i dag finns mycket annat som konkurrerar om de ungas tid.

Litteraturundervisningen ska vara mångsidig och ställvis också upprepa sig själv, såsom allt lärande, men framför allt ska den utgöra en kontinuitet som löper parallellt med barnens och de ungas utveckling och innehålla teman som fördjupas i takt med att deras förståelse ökar. Grunderna för läroplanen ger möjlighet till lokala och aktuella prioriteringar och förfaringssätt i undervisningen.

Vilken typ av litteratur ska läsas?

Med litteratur avses i ämnet Modersmål och litteratur skön- och faktalitteratur. Vardera genren kan indelas i otaliga undergrupper. De traditionella huvudgenrerna inom skönlitteratur är lyrik, drama och epik. Dessa kan åter delas in i en brokig mångfald av egna undergrupper som hela tiden ökar. Den tecknade serien, som i grundskolan hör både till litteratur och bildkonst, söker sin plats i genrehierarkin.

Faktalitteratur är till exempel olika slags allmänna faktaböcker och läroböckerna som används i skolan. Inom faktalitteraturen är genrehierarkin inte lika tydlig som inom skönlitteratur men preciseras och utvidgas hela tiden: reseskildringar, matböcker, handböcker, djurböcker, biografier etc. I dag skrivs också mycket sakprosa som rör sig på gränsen mellan fakta- och skönlitteratur. Också inom skönlitteraturen överskrids gränser mellan fakta och fiktion, det skrivs till exempel biografiska romaner för barn och unga.

Under den grundläggande utbildningen ska eleverna mångsidigt stifta bekantskap med olika litterära genrer och bredda sin kännedom om litteratur. Genremedvetenhet hjälper eleverna att hitta lämplig litteratur. Under den nioåriga grundskolan börjar man nämligen skönja olika typer av läsare: faktaläsare, realistiska läsare, fantasiläsare och estetiska läsare. Målet är att alla ska hitta litteratur som intresserar dem.

I årskurs 1–2 läser man uppslagsböcker för barn, barnpoesi, folksagor, konstsagor och sagoromaner. I årskurs 3–6 läser man fakta- och skönlitteratur för barn och unga, som naturligtvis även inkluderar poesi och dramalitteratur. I årskurs 7–9 ligger tyngdpunkten på ungdomslitteratur men repertoaren breddas i tillämpliga delar också med vuxenlitteratur.

Under den nioåriga grundskolan läser man både klassiker och modern litteratur. Till klassiska verk räknas traditionella, såväl finlandssvenska som utländska sagor, noveller, romaner, faktaböcker, dikter och skådespel. Modern litteratur omfattar levande författares tidigare och nya verk. Läsningen av böcker hänger inte på verktyget, eftersom böcker i dag beroende på tillgång finns i både traditionell tryckt form och i digital form.

I de högre årskurserna ska elevernas litteraturkunskap fördjupas. Litteratur ska analyseras både utifrån genren och i en historisk kontext. I årskurs 7–9 ska eleverna undersöka typiska drag i olika litterära genrer och undersöka olika skeden i den finlandssvenska, övriga finländska och svenska litteraturen som en del av den västerländska litteraturen.

Hur undervisar man litteratur?

I litteraturundervisningen ska mångsidiga metoder användas, vilket innebär att litteraturundervisningen redan i sig ger ett helhetsperspektiv på undervisningen. Läraren ska läsa högt i alla årskurser, man läser böcker tillsammans i små grupper och även på egen hand efter eget val. Det är viktigt att variera lässättet tillräckligt mycket, eftersom det finns olika typer av läsare och eleverna lär sig olika sätt att läsa av varandra.

Litteraturen ska väljas på olika sätt: Läraren ger boktips och man väljer genom omröstning vilken bok som ska läsas, eleverna väljer gruppvis egna böcker, eller också väljer var och en själv en lämplig bok. Sättet att välja ska också varieras på lämpligt sätt. Också eleverna kan ge boktips. Man kan till exempel varje termin sätta upp en lista på väggen i klassrummet med böcker som eleverna rekommenderar. I de lägre årskurserna kan listan ha formen av till exempel ett träd som växer i takt med att läsintresset växer. I de högre årskurserna kan läslistorna sammanställas årskursvis: Vad läser sjuorna, åttorna och niorna? Den som gett det bästa tipset uppskattas av de andra i klassen.

Eleverna ska få läsa böcker i skolan, eftersom det som man satsar tid på i skolan upplevs som viktigt. Redan från första klass är det bra att i schemat skriva in lästimmar, då man läser och behandlar litteratur på olika sätt. Men läsning ska också ges som läxa, eftersom läsfärdigheten utvecklas endast genom kontinuerlig läsning. Eleverna ska uppmuntras att läsa med hjälp av läspass och läsdagböcker, där de får anteckna hur deras läsintresse utvecklas.

De lästa böckerna diskuteras i alla årskurser ur ett upplevelseperspektiv och eleverna får reflektera över vad de läst i relation till det egna livet (känslor, motsvarande egna upplevelser, ny kunskap, frågor). Gemensam eller gruppvis diskussion fördjupar läsförståelsen. Redan i första årskurs tas viktiga metabegrepp i bruk, såsom intrig, huvudperson och skådeplats. Eleverna ska använda de begrepp som behandlats i undervisningen. Vid samtal om litteratur är det viktigt att uttrycka sig exakt och läraren ska ge exempel på detta när hen talar till eleverna. Eleverna håller anföranden och föredrag om böcker enligt sin ålder. Man argumenterar och ordnar paneldiskussioner om litteratur. Ofta lönar det sig att ha något aktuellt diskussionsprogram på tv som modell för diskussionen.

Undervisningen i litteratur är nära kopplad till undervisningen i skrivande och textkompetens, eftersom en del av litteraturundervisningen, i synnerhet i årskurs 7–9, utgörs av bokrecensioner och bokbloggar. Man följer med dessa i medierna och eleverna skriver själva sådana. Då elevernas förmåga att analysera och tolka litteratur utvecklas, skriver de reflekterande texter i årskurs 7–9. Litteratur lämpar sig också som utgångspunkt för faktatexter, till exempel korta biografier om författare eller artiklar om något litterärt fenomen.

Litteraturundervisning och drama hänger ihop i alla årskurser. Eleverna får beskriva till exempel spännande, skrämmande eller överraskande scener ur böcker de läst och skapa imitationer av personerna eller tablåer av scenerna. Man kan analysera scenerna och diskutera varför de väckte sådana känslor. Figurer ur böckerna intervjuas och får svara på varför de tänkte eller handlade på det sätt som beskrivs i boken. Eleverna får skriva ett nytt slut på en bok eller göra en bifigur till huvudperson i en egen berättelse.

Att omvandla texter passar bra i litteraturundervisningen ända från första klass, eftersom olika textgenrer berikar varandra. Eleverna får skriva berättelser utgående från faktalitteratur, omvandla dikter till berättelser och tvärtom. De målar bilder, skapar reklam eller skriver nyheter utgående från det de läst. Också digitala verktyg används i litteraturundervisningen: eleverna skapar hörspel, videor och skriver bloggar.

Undervisningen i litteratur ska integreras i undervisningen i omgivningslära, främmande språk, historia, geografi, religion och bildkonst. Helhetsskapande lärområden kan utformas kring fakta- och skönlitteratur som eleverna läst. Man utreder till exempel bakgrunden till en historisk roman eleverna läst under en historielektion och behandlar boken under en litteraturlektion. På samma sätt kan man i religions- och geografiundervisningen behandla bakgrunden till en mångkulturell roman och efter att eleverna läst den diskutera den i litteraturundervisningen. Integrerade bokprojekt är särskilt viktiga i årskurs 5–6 och 7–9.

Var skaffas böckerna?

Läsning och böcker ska synas i undervisningen i modersmål och litteratur, eftersom ämnet är ett kulturämne och litteratur en viktig del av vår kultur. Utan böcker är det inte möjligt. Böckerna lånas på biblioteket, antingen det egna skolbiblioteket eller kommunens bibliotek. Det måste finnas möjlighet att låna barn- och ungdomsböcker, också nyutkomna böcker. Böckerna, såväl fakta- som skönlitteratur, är ett viktigt läromedel i undervisningen i modersmål och litteratur. Därför måste det finnas tillgång till böcker, både i tryckt och digital form.

Under lektionerna i litteratur ska man följa med vad det skrivs om barn- och ungdomsböcker (i årskurs 7–9 även om litteratur överlag) i medierna. Man deltar i nationella och lokala litteraturdagar, till exempel Läsveckan och Bokens och rosens dag. Också årliga märkesdagar som anknyter till litteratur ska synas i undervisningen.

Utöver det går man i mån av möjlighet på bio, teater och besöker olika utställningar samt kombinerar innehållet i dem med den litteratur eleverna läser.

Källor

Ahvenjärvi, A. & Kirstinä, L. (red.) 2013. Kirjallisuuden opetuksen käsikirja. Helsingfors: SKS.
Laakso, M., Lahtinen, T. & Heikkilä-Halttunen, P. 2011. Tapion tarhoista turkistarhoille – luonto suomalaisessa lasten- ja nuortenkirjallisuudessa. Helsingfors: SKS.
Mattila, S., Ollila, M. & Volotinen, T. (red.) 2008. Lukupiirin lumo. Kirjallisuudenopetuksen oppituokioita. Helsingfors: WSOY.
Mustola, M. 2014. Lastenkirja. Nyt. Helsingfors: SKS.
Rastas, A. (red.) 2013. Kaikille lapsille – lastenkirjallisuus liikkuvassa, monikulttuurisessa maailmassa.
Rikama, J. 2000. Kaanon ja reseptio. Kirjallisuudenopetuksen ulottuvuuksia. Helsingfors: WSOY.