Flerspråkighet i skolan

I Finland är skolan flerspråkig. Eleverna använder flera språk (både språk de lär sig i skolan och olika modersmål) och behärskar olika dialekter, språkregister och språkformer. En flerspråkig person behärskar olika språk och olika delområden av språkkunskapen på varierande sätt. Ett område kan t.ex. vara betydligt starkare än ett annat. Även begränsade kunskaper i ett språk kan spela en viktig roll i personens språkliga repertoar.

De olika språken och språkformerna är inte åtskilda i människans medvetande, utan står i växelverkan med varandra och bildar den språkliga repertoar, som människan enligt behov använder i olika situationer och sammanhang. Urvalet av språk som kommer till uttryck varierar beroende på situationen och sammanhanget och i vissa fall kan det vara naturligt att kommunicera på flera språk samtidigt. Att blanda språk är i princip inget problem, utan en del av normal kommunikation.

Språkbruket varierar i olika grupper och via grupptillhörighet utvecklas olika identiteter. Genom språkbruket identifierar man sig som en del av en grupp och skiljer sig från andra grupper. Det är skolans uppgift att utveckla och stödja elevernas språkliga identitet så att de blir medvetna om och värdesätter sina språkliga resurser och kan dra nytta av dem i olika situationer. Då kan eleverna stärka sin delaktighet både i skolan, på fritiden och i samhället.

I undervisningen i de olika läroämnena ska man inte eftersträva enspråkighet, utan i stället fundera över hur man kan utnyttja elevernas språkliga repertoar för att fördjupa och befästa lärandet i läroämnena i fråga. I många läroämnen får behandlingen av ett ämne mera djup då man jämför olika språk. Genom att kombinera bekanta uppgiftstyper med språklig slutledning och jämförelse blir uppgifterna mindre förutsägbara och något entydigt rätt eller fel svar finns nödvändigtvis inte. Till exempel då man bildar verb av substantiv, kan man göra det på alla språk som eleverna behärskar och sedan jämföra vilka element som gör ordet till ett verb i de olika språken. Det centrala är då att analysera det språkliga fenomenet och komma på olika kreativa lösningar. Eleverna har rollen som experter i de språk de behärskar och ibland kanske man måste utreda någon sak närmare genom att fråga föräldrar eller andra lärare, eller söka information i olika källor, vilket samtidigt fördjupar förståelsen av det fenomen som behandlas.

Elevernas kunskaper i olika språk kan på många sätt utgöra en resurs då de tillägnar sig innehållet i olika läroämnen. I de flesta fall är det naturligt att handleda eleverna att söka information på olika språk. Eleverna kan också producera en del arbeten på sitt eget modersmål eller lära de andra i klassen någon mening eller exempelvis en dikt eller ett ordspråk som anknyter till ämnet på sitt modersmål. En elev som har mycket svaga kunskaper i svenska måste få utföra uppgifter, projekt samt muntliga och skriftliga prov på sitt modersmål. Men också i det fallet är det bra att översätta det centrala i texten till svenska. Om eleven inte kan skriva på sitt modersmål, kan hen t.ex. spela in sina svar och övriga texter muntligt. På det här viset kan eleverna dra nytta av sin språkliga repertoar för att tillägna sig innehåll och samtidigt stärka både kunskaperna i svenska och i det egna modersmålet. De andra eleverna i gruppen får också möjlighet att höra, läsa och lära sig de språk som talas i gruppen.

Undersökningar visar att två- och flerspråkighet har en positiv inverkan på barnets språkliga, kognitiva och utbildningsmässiga utveckling. Det har också påvisats att barnets kunskapsnivå i modersmålet starkt indikerar hens lärande i andra språk, så genom att stödja kunskaperna i det egna modersmålet främjas även övrigt lärande. Att stödja elevens modersmål i skolan hindrar alltså inte, utan tvärtom stödjer inlärningen av svenska. Det är bra att känna till att risken att ge upp sitt modersmål är särskilt stor under elevens första skolår. Därför är det viktigt att medvetet stödja elevernas flerspråkiga och mångkulturella identitetsutveckling. I skolan är det också viktigt att kartlägga eleverna kunskaper i olika språk (t.ex. läs- och skrivfärdigheter i det egna modersmålet och i svenska, eller förmåga att studera på sitt eget modersmål) och att målinriktat utveckla kunskaperna utgående från varje elevs verkliga utgångsläge.

Det finns många möjligheter att samarbeta i språkundervisningen. Det torde inte ha någon större betydelse om eleverna först lär sig ett begrepp i ett främmande språk eller i modersmålet. Huvudsaken är att man hela tiden jämför språken med varandra. Ett brett samarbete mellan språkämnena är till elevernas fördel. Det är naturligt att utveckla förmågan att undersöka och tolka textgenrer samt läs- och skrivfärdigheterna utifrån samma perspektiv. I dagens textvärld lönar det sig inte att hålla språken åtskilda vid informationssökning eller inom mediefostran.