Litteraturundervisningen

Skönlitterära texter är till stor nytta då eleverna som följer svenska som andraspråk ska lära sig behärska det svenska skriftspråket. Vid behandling av skönlitterära texter kan man fokusera på att utveckla språkkunskaperna och till exempel på nya ord och strukturer som påträffas i texterna. Skönlitteratur är emellertid inte enbart ett verktyg för språklärande. Det är viktigt att i undervisningen också värna om att eleven lär sig att njuta av att läsa litteratur och får möjlighet att leva sig in i diktens eller fiktionens värld. Samtidigt är ett av målen för litteraturundervisningen att eleven får de verktyg som behövs för litterär analys och övar sig att använda dem. Den svenskspråkiga litteraturen ger perspektiv på bland annat finlandssvensk, finländsk och svensk kultur. Eleven ska uppmuntras att läsa litteratur och få läsupplevelser även på andra språk: på sitt eget modersmål, språk som används inom familjen och vänkretsen samt språk som undervisas i skolan.

Läraren bär det största ansvaret för att välja lämplig litteratur och lämpliga texter, men för att skapa gemensamma läsupplevelser och en atmosfär som präglas av uppskattning för litteratur är det viktigt att också eleverna får vara med och välja vilka texter de läser på lektionen och på egen hand. Elevernas kunskaper i svenska begränsar givetvis vad man kan läsa i klassen. I litteraturundervisningen är det viktigt att systematiskt utveckla elevernas läsintresse och mod att ta sig an även svårare texter: att läsa en språkligt krävande men innehållsmässig intressant text med stöd av läraren och klasskamraterna är mer berikande än att läsa en lättläst eller på annat sätt förenklad text. Även om lättlästa texter fyller sin funktion i början av språklärandet, är det skäl att bedöma om de verkligen underlättar läsprocessen eller endast förkortar texten. Hjälper de eleven att förstå också svårare texter och får eleven tillräcklig övning i att läsa olika typer av texter? Eleverna läser texter av olika längd i olika situationer och olika skeden av studierna. Läraren ska utnyttja olika skönlitterära genrer så mångsidigt och så ändamålsenligt som möjligt. Om det inte finns tid att behandla en lång text, går det alltid att läsa en dikt, sångtext, kort novell eller berättelse samt reflektera kring och analysera texthelheten. Längre barn- och ungdomsböcker, romaner eller pjäser kan läsas som följetonger i klassen. Det är viktigt att läraren uppmuntrar eleven att läsa även längre skönlitterära texter på egen hand genast då språkkunskaperna räcker till. Genom att läsa längre texter utvecklas också elevens förmåga att läsa på andra språk, till exempel att läsa romaner på sitt modersmål.

Det är SV2-lärarens uppgift att vägleda eleven att förstå och kunna placera enskilda verk i den finlandssvenska litteraturens olika skeden och se dem som en del av den finländska litteraturen och världslitteraturen samt i sin tids sociala och kulturella kontext. Det är också viktigt att eleven lär sig läsa de texter som behandlas som exempel på den genre och litterära riktning de representerar. Till det centrala innehållet i litteraturundervisningen i den grundläggande utbildningen hör uttryckligen att lära känna litterära genrer och deras konventioner. Syftet är att hjälpa eleverna att kunna analysera litteratur mångsidigt men också att fördjupa deras litterära upplevelser.

Uppfattningen om litterära genrer och till vilka genrekategorier olika verk hör förändras hela tiden. Inom undervisningen i svenska som andraspråk kan styrkan i interkulturalitet och elevernas mångkulturella identiteter få oss att ifrågasätta klassificeringar som ansetts självklara. Genrebegreppet är ett viktigt hjälpmedel då en ung läsare med mångkulturell bakgrund föreställer sig ett finländskt verk i relation till någon annan, för eleven bekant kultur och litterär tradition. Populärkulturen och dess genretypiska drag erbjuder ett bra sätt att lära sig förstå betydelsen av begreppet genre. Eleverna är ofta skickliga på att bedöma populärmusik, filmer och dataspel uttryckligen som exempel på den genre de representerar. De kan till exempel vara vana vid att jämföra olika hiphopartister eller fantasyfilmer och att rangordna olika musik- och filmgenrer i popularitetsordning. Det lönar sig att utnyttja denna förmåga att identifiera och jämföra genrer också i litteraturundervisningen.

Skönlitterära texter erbjuder också ett utmärkt material för språklärande, eftersom språket i dem används i en meningsfull kontext. En text kan tas upp i undervisningen uttryckligen på grund av sitt språk, för att utveckla kunskapen om språket (ordförråd, strukturer) eller språkfärdigheten. När man läser en skönlitterär text tillsammans, ska läraren både förklara och handleda eleverna att själva härleda betydelsen av obekanta strukturer och ord med hjälp av kontexten. En novell eller dikt kan analyseras enbart för språklärandets skull men läraren har samtidigt möjlighet att vägleda sina elever att ge akt på språkliga drag som är relevanta vid tolkning av litterära verk. För att kunna tolka en text förutsätts att man känner igen och förstår dess språkliga särdrag. Detta torde framträda tydligast vid lyriktolkning. Att känna igen metaforiska uttryck eller ords mångtydighet är ofta ett villkor för att kunna tolka en dikt. Förståelsen av metaforer och mångtydiga uttryck sker alltid i kontexten; en noggrann språklig analys av en diktstrof eller enskild replik i en dialog kan vara en förutsättning för att kunna tolka verket. Att lära sig förstå ironi och skribentens ironiska perspektiv är också en utmaning för litteraturundervisningen.

Den slutledning som krävs för tolkning av ett skönlitterärt verk bygger på läsarens kunskap och livserfarenhet – vilket också inkluderar hens erfarenheter av litteraturläsning. Den som studerar svenska som andraspråk ska under sin skoltid få den erfarenhet och kunskap som behövs för att tolka texter. Det är lärarens uppgift att handleda eleven att läsa omsorgsfullt och att använda strategier för att fylla luckor i texten. För att kunna tolka en text måste läsaren ha en helhetsbild av de värderingar och föreställningar som texten innehåller. Genom att läsa skönlitteratur mångsidigt kan eleven lära känna de ideologier som påverkar i den finländska kulturen. På det sättet får hen också verktyg att tolka texters flerstämmighet.

Det är viktigt att lära känna den finländska och svenskspråkiga litteraturens klassiker och olika genrers historia men utan begrepp och analytiska verktyg är det omöjligt att utforska det litterära arvet, för att inte tala om dagens textuella mångfald. I litteraturundervisningen handlar det om att lära sig att på egen hand ta till sig finländska texter, och å andra sidan att med hjälp av analytiska verktyg kunna bedöma det man läser kritiskt och relatera den bild litteraturen ger av finländskhet till ett annat kulturarv man känner.