Jagbilden

Ett begreppsschema ritas upp, och elevens ansikte ritas in mitt i solen. I ändarna av de strålar som går ut från solen ritar man de saker som är viktigast för eleverna (närstående osv.). Den här typen av arbete kan varieras så gott som i det oändliga. En liknande bild kan göras över sådant som är roligt för en själv, intressen och dylikt. Eleverna kan också beskriva egna önskemål och drömmar, rädslor, känslor, grupper som man hör till osv. ”Solen” är då kanske inte ett så lämpligt namn på arbetet. 

Oftast är utgångspunkten ändå de saker som är viktigast i personens eget liv.

Bilden presenteras antingen inför klassen eller i en egen, lite mindre grupp. ”Livets solar” kan också göras i par, så att paret också presenterar sin kompis sol för resten av gruppen. Verksamheten kan varieras beroende på undervisningsgruppens storlek och andra variabler.

Denna uppgift skapar grunden för diskussioner om det goda i livet,
för elevernas egna berättelser samt för insikten om att vi alla är olika.

Lärarens uppgift är att skapa en trygg och öppen stämning samt att slå vakt om den, så att också den blygaste eleven vågar säga något om sig själv eller sina kamrater. Det är också skäl att betona åhörarnas roll och framhäva hur viktigt det är att kunna lyssna. Eleverna bör instrueras och uppmuntras till att ställa frågor.

En annan variant skulle kunna vara en lektion med temat ”Jag är bra”, där man koncentrerar sig på att räkna upp sina goda egenskaper. I slutet kan man konstatera att vi alla är fantastiska människor.

Text: Satu Honkala, Kimmo Sundström ja Ritva Tuominen. Översättning : Jessica Vikfors.