Sagor och berättande

På lektionerna i livsåskådningskunskap kan läraren använda sig av mycket berättelser och berättande. Sagorna är ett naturligt inslag då man har att göra med yngre barn, men sagor och lärarens berättelser har något att ge också till äldre barn. Härifrån är det enkelt att gå vidare till frågor som uppkommit under t.ex. skådespel, dockteater, bilder, filmer eller via någon annan kanal.

Under de lektioner då läraren berättar något eller läser en berättelse lönar det sig att placera stolarna, även lärarens stol, i en cirkel. Berättartimmarnas förlopp kan vara t.ex. följande:

  1. Läraren frågar eleverna vad de ibland kan komma att tänka på då de hör sagor och berättelser. Tror de att också andra barn kan komma att tänka på samma saker? ”Nu ska vi höra en berättelse och se om den väcker några frågor eller tankar hos er.”
  2.  Läraren läser berättelsen eller återger den med egna ord. Eleverna kan också själva läsa berättelsen, eller så kan någon av eleverna läsa den högt för de andra. I nybörjargrupperna beror detta givetvis på elevernas läsförmåga.
  3. Gruppen uppmuntras till att tänka på saker i berättelsen som intresserade eller förbryllade dem. Elevernas frågor och kommentarer skrivs upp på tavlan. Efter kommentarerna skrivs barnets namn, vilket betonar betydelsen av hans/hennes åsikt eller fråga.
  4. Nu kan barnen säga vad de tänker om de frågor och tankar som skrivits på tavlan. Man försöker genom en gemensam diskussion kartlägga nyckelfrågorna i berättelsen. Berättelsens namn och någon enstaka sak som eleven kommit att tänka på kan skrivas in i det egna häftet. Eleven kan också i stället rita sådant som skall antecknas i häftet.
    Det är också en god idé att använda ordspråk och talesätt från det egna landet och omvärlden för olika teman. Det kan vara intressant att fundera på ordspråk och att tolka dem.
Text: Satu Honkala, Kimmo Sundström ja Ritva Tuominen. Översättning : Jessica Vikfors.