Undersökande lärande

Undersökande lärande är inte en metod, utan ett sätt att tänka. Det är en syn på inlärning eller en uppfostringsfilosofi, vars vision är att eleven inte skall behöva orientera sig på olika sätt under lektioner i olika ämnen. Undersökande lärande innebär att undervisningen omorganiseras så att målet med inlärningen är att eleverna skall förstå olika fenomen. Inlärningen sker via problemlösning och genom att eleverna medvetet funderar över sin egen förhandsuppfattning. Läraren strävar efter att göra eleven uppmärksam på centrala begrepp eller grundläggande idéer. Med dessa utgångspunkter i minnet kan undersökande inlärning innefatta olika sorters undervisningsmetoder. Inlärningen i sig baserar sig dock inte på 45 minuters lektioner, på lärobokens helheter eller på ett tänkande som koncentreras enbart på innehållet i läroplanerna.

Inlärning och undervisning kräver förnyelse för att eleverna skall kunna lyckas i det framtida arbetslivet och samhället. Centrala element är bl.a. förmågan till interaktion och samverkan. Arbetsglädje och tillräckligt med energi för arbetet grundar sig på gruppens och inte på individernas egenskaper. Det är det som gör att toppresultat uppnås i grupper, t.ex. och därför bedrivs forskning på hög nivå numera mestadels inom internationella grupper.

Barn är otacksamma objekt för traditionell katedervisning, och detta gäller framför allt den ålder barnen är i då de börjar skolan. De är inga goda lyssnare. Däremot är barnen mycket bra på att ställa frågor och framföra idéer. Leken är ofta en undersökande verksamhet, ett sätt att fundera över vad som skulle hända "om han först gör så där mot honom och han då skulle göra så här mot honom...".

Grunderna för läroplanen 2004 stöder sig klart på den konstruktiva inlärningsteorin, där människan bygger upp sin egen tolkning av världen. Inlärning är lika med förändring och innebär inte enbart att kunskaperna ökar. Att skaffa information ses som en process bestående av frågor och svar, där man strävar efter en allt djupare förståelse. Information kan inte överföras, den kan endast byggas upp. En viktig aspekt inom inlärningen är social intelligens. Olika människor kompletterar varandra och alla behöver inte kunna allt. En grupp är intelligentare än vad gruppmedlemmarna är sammanlagt.

En effektiv inlärning beaktar också andra plan än det rent vetenskapliga (känslor, interaktion, attityder, värderingar, vetenskapligt tänkande, uthållighet). Det räcker inte att man vet saker för att man skall ha lärt sig något, utan det måste också betyda något, dvs. synas i ens agerande. Abstrakta och teoretiska ämnen lär man sig heller inte om man talar om dem på ett abstrakt och teoretiskt vis, det behövs konkret förståelse. Om det som studeras inte har någon anknytning till vardagen, omvandlas det inte heller till kunskap. Informationen i böckerna omvandlas till kunskap endast genom problemlösning och den respons som eleverna får då de hittat lösningen på ett problem. Om den vetenskapliga och den vardagliga informationen inte berör varandra, tar vardagsåskådningen över tänkandet. Då en människa skall dra slutsatser är hon mer benägen att ty sig till felaktiga vardagskunskaper än till fristående vetenskaplig fakta. Det är viktigt att yngre elever lär sig saker grundligt så att det som de studerat verkligen anknyter till barnets tänkande och slår ut felaktiga vardagsuppfattningar.

Text: Satu Honkala, Kimmo Sundström ja Ritva Tuominen. Översättning : Jessica Vikfors.