Livet är antikens Grekland

Atmosfären i de grekiska städerna, särskilt i Aten, bidrog till att debatterandet och retoriken utvecklades. Ur detta föddes så småningom den filosofi och vetenskap som undersökte sakers natur. De offentliga debatterna var en viktig del av männens vardagsliv. Kvinnornas och barnens liv koncentrerades däremot till hemmet.

Retorikens och argumentens makt

På kullen Pnyx i Aten, där massmötena hölls, fanns en talarstol och mitt emot den fanns en läktare som bestod av stentrappor. På kullen fanns det rum för ungefär 20 000 åhörare samtidigt.

Att kunna hålla offentliga tal var atenarnas viktigaste egenskap, eftersom det hjälpte dem att få talaren vid massmötet över på sin sida. Retoriken behövdes också då juridiska ärenden skulle avgöras. Domstolarna bestod av medborgare som valts för en viss tid. Således ansågs förmågan att tala och övertyga utgöra stommen i de atenska männens uppfostran.

Retoriklärare från andra grekiska städer flyttade till Aten. De undervisade sina elever i konsten att hålla offentliga tal, vilka olika sorters tal det finns och med vilka medel man vinner över publiken på sin sida. Lärarna i retorik ansåg att en god talare vägleder andra fram till korrekta beslut, hjälper andra att känna igen och beundra sådant som är gott och vackert samt kämpar emot det som är ont och fult. Även om en skicklig talare inte talade sanning och inte använde korrekta argument, kunde publiken ändå tro honom. Men många började motsätta sig missbruket av retoriken. Särskilt på torgen och i arkaderna samlades sanningsälskarna, det vill säga filosoferna, och de kallade de retoriklärare som lärde ut tvivelaktiga färdigheter för besserwissrar, det vill säga sofister.

Text: Satu Honkala, Kimmo Sundström ja Ritva Tuominen. Översättning : Jessica Vikfors.