Platon

Sokrates själv skrev ingenting, utan vi känner hans liv och filosofi endast via hans elevers skriftliga alster. Den mest betydelsefulla av hans elever var Platon, som var tjugo år då han började undervisas av Sokrates.

Platons verk har formen av en diskussion, och en av deltagarna i diskussionen är alltid Sokrates. På det här viset ville Platon hedra sin lärares minne och lyfta fram kärnan i Sokrates undervisning. Platon framförde också sina egna uppfattningar via Sokrates mun.

Platon ansåg att en människa kan få säker kunskap bara genom att använda sitt förnuft. Han drog slutsatsen att det som en människa ser och upplever bara är en spegelbild av de verkliga idéerna. Platon tänkte sig människan som åskådaren till en skuggbildsföreställning i en grotta: hon ser skuggorna, men de verkliga figurerna finns bakom hennes rygg.

Platon ansåg att människor gör goda och korrekta gärningar om alla deras lösningar baserar sig på förnuftet. Enligt honom bestod människosinnet också av vilja och känslor. För att kunna leva rätt måste människan låta förnuftet styra de båda andra delarna av själen. Människorna borde samordna sina angelägenheter enligt samma princip. Platons förslag var att att staten skulle styras av filosofer och att dessa skulle ha soldater i sin tjänst. Den vanliga befolkningen skulle sköta om allt kroppsligt arbete från jordbruk till hantverk och segling.

Platon kallades till envåldshärskaren Dionysos hov i Syrakusa på Sicilien för att undervisa och ta hand om statliga ärenden. Men han fick problem med regenten och hovfolket och var tvungen att fly till Aten. Han grundade där en skola i Akademos-skogen. Skolan döptes till Akademin. Skolan fortsatte sedan att utveckla Platons filosofi genom århundradena. I sina många verk presenterade Platon nästan alla de problem som filosofer har funderat på sedan dess. Även om det tvistas om Platons lösningar anses han vara den västerländska filosofins grundare.

Text: Satu Honkala, Kimmo Sundström ja Ritva Tuominen. Översättning : Jessica Vikfors.