Livsåskådningskunskap som läroämne

Undervisning i livsåskådningskunskap ges till elever som inte hör till något religionssamfund. Även de elever som är medlemmar i något annat religionssamfund, förutom i den evangelisk-lutherska kyrkan eller den ortodoxa kyrkan, och som inte undervisas i den egna religionen, kan på vårdnadshavarens begäran delta i undervisningen i livsåskådningskunskap.

De elever som läser livsåskådningskunskap kommer från hem som representerar många olika sätt att tänka. Därför är undervisningen i livsåskådningskunskap inte bunden till någon särskild åskådning. Läraren kan därför inte heller lära ut sin egen livsåskådning till eleverna, oberoende av om den är religiös eller icke-religiös.

Detta innebär ändå inte att läraren inte får ha åsikter om olika saker, men undervisningen skall inte följa någon särskild lära. Frågor skall behandlas mångsidigt, så att det finns utrymme för hemmens olika åskådningar. Yngre elever frågar ofta om lärarens egen åskådning, och frågor och diskussion bör uppmuntras. Läraren bör vara beredd på att besvara också mer privata frågor (tror du på Jesus, hör du till kyrkan, varför?), så att han/hon inte framför sina egna tankar på ett sådant vis att barnet hamnar i en svår situation. Lögner skapar en dålig grund för förhållandet lärare-elev, och det är inte heller bra om läraren omedvetet förringar eller fördömer det synsätt som råder i barnets hem. Ett bra svar är ett ärligt svar som ändå lämnar utrymme för andra synsätt och som gärna också bidrar till att barnet diskuterar samma fråga med sin familj. Vissa frågor kan läraren vägra att svara på genom att hänvisa till att det är privatsaker, men allt som eleverna funderar på kan inte vara så privat att man inte kan tala om det på lektionerna i livsåskådningskunskap.

Lärarens arbete underlättas av att han/hon har bekantat sig med den icke-religiösa tankevärlden. Alla elevers frågor kanske inte förstås korrekt enbart i ljuset av kristligt tänkande, och det kan då vara svårt att besvara frågorna. Läraren borde åtminstone ta reda på vad som kännetecknar icke-religiösa seder och bruk (namngivning, bröllop, begravning och dylikt). Det är också skäl för läraren att bekanta sig med läroböckerna i livsåskådningskunskap för grundskolan och gymnasiet, om läraren inte själv har studerat läroämnet.

Det viktiga inom undervisningen i livsåskådningskunskap är att ända från de första klasserna vägleda eleverna till att utforska och analysera sin uppfattning om världen, sitt förhållande till sig själv, till andra människor, till natur och miljö och till samhället. Detta sker endast till en liten del genom att olika kulturer, tankesätt och synsätt presenteras. Målet är att eleven skall bygga upp sitt eget förhållande till världen och sig själv, inte att läraren skall erbjuda eller välja ut färdiga synsätt eller kulturella mönster. Den största delen av undervisningstiden skall reserveras för problem som eleverna själva tar upp, för frågor och för sådant som intresserar eleverna själva. Innehållet i läroplanen och förslagen i denna guide skall anpassas till de teman som eleverna lyfter fram.

Text: Satu Honkala, Kimmo Sundström ja Ritva Tuominen. Översättning : Jessica Vikfors.