Kulturella identiteten

I den kulturella identiteten ingår observationer av omgivningen och bearbetning av den informationen. Hit hör också observationer av förfluten tid eller av geografiskt onåbara ting, och det avgörande är här vilka verktyg som läraren uppmuntrar eleverna att använda. Det finns en viss risk för att läraren behandlar ämnet enbart utgående från sin egen erfarenhet och sina egna referensramar, och att eleverna därför inte förstår vad läraren menar. För läraren kan det t.ex. kännas naturligt att jämföra med kristendomen då olika religioner och kulturer tas upp. Detta hjälper dock inte eleverna, eftersom kristendomen inte är bekant för dem personligen. Att dela ut färdiga informationspaket om åskådningarna kan också lätt ge fel resultat: eleverna tillägnar sig stereotypierna och ovanligheterna, vilket inte väcker någon respektfull förståelse för olika sätt att tänka. Också här borde man sträva efter att behandla ämnena utgående från frågorna i elevernas eget liv, och läraren bör lyfta fram allmänmänskliga frågor, olika tankemodeller och de så kallade eviga frågorna. Ett produktivt sätt är att granska olika kulturers svar på de tre frågor som alla världsåskådningar tar ställning till: ”Vad existerar?”, ”Vad är sanning?” (dvs. hurdan är världen egentligen) och ”Vad är gott?” (dvs. vad är värdefullt, vad gör en lycklig). Betydelsen av de fakta som behövs för allmänbildningen bör inte överdrivas, utan huvudvikten bör ligga vid att ge eleverna rätt hjälpmedel för att undersöka och analysera olika fenomen.

Inom området samhälleliga relationer och medborgaretik finns det många frågor som man kan utgå ifrån. Problemen med demokrati och rättvisa är närvarande i skoldans vardag, och man kan alltid försöka inverka på den egna omgivningen. Det är givande att analysera samhällsverksamhet, och samtidigt hjälper det människan att agera positivt, även om missförhållandena inte kan rättas till.

Text: Satu Honkala, Kimmo Sundström ja Ritva Tuominen. Översättning : Jessica Vikfors.