Uttryck, formgivning och teknologi som utgångspunkt för läruppgift i slöjd

I de nya läroplansgrunderna beskrivs slöjd som ett ”läroämne som innefattar slöjdverksamhet med olika slags material, där eleverna får uttrycka sig genom slöjd, formge och använda teknik”. I målen för undervisningen i slöjd ingår att utveckla kreativitet, kritiskt tänkande, problemlösnings- och uppfinningsförmåga. Undervisningen i slöjd ska stödja eleven i att uttrycka sig och att förstå teknologins och kulturens värld.

Då man ska uttrycka sig med hjälp av slöjd, formgivning och teknologi är öppna och komplexa planeringsutmaningar karakteristiska utgångspunkter. Genom att lösa planeringsutmaningar lär sig eleven att det inte finns rätt eller fel lösningar på alla problem och att det inte går att förutse planeringsprocessen så noga på förhand; samma utgångspunkter kan leda till mycket olika lösningar. Inom slöjd och formgivning inleds planeringsprocessen i första hand med att eleverna får en uppgiftsbeskrivning som samtidigt bestämmer slöjdprocessens karaktär. Uppgiftsbeskrivningen inklusive de faktorer som styr (eller begränsar) planeringen är en central del av slöjdundervisningen och stödjer slöjdprocessen som helhet. I en hel slöjdprocess bygger planeringen, tillverkningen och utvärderingen på elevens eller elevernas egna idéer. Slöjdverksamhet där man uttrycker sig genom slöjd, formgivning och användning av teknologi har mycket gemensamt men i uppgiftsbeskrivningen betonas olika utgångspunkter.

I det första skedet av planeringsprocessen (idéproduktionen) kan man använda olika angreppssätt som utgångspunkt. I slöjd borde utgångspunkten för planeringen vara något annat än teknik, material eller arbetsredskap. Man tyr sig fortfarande lätt till färdiga modeller eller anvisningar. Uppgiftsbeskrivningen är särskilt viktig för att starta idéproduktionen men också för att fastställa gränser för planeringen, så att arbetet går att kontrollera.

Uttryck som utgångspunkt för läruppgiften

I grunderna för läroplanen betonas att eleverna vid planeringen av en slöjdprodukt eller ett alster ska begrunda olika utgångsmöjligheter. I en uppgift som betonar slöjd som uttrycksmedel är målet att bryta det traditionella teknikorienterade angreppssättet och framhäva värdet av att uttrycka sig genom slöjd. Planeringen kan då sägas vara upplevelse- eller erfarenhetsbaserad eller konstbetonad. Utgångspunkt för idéproduktionen kan vara olika berättelser, lekar, spel eller konstverk. När eleverna uttrycker sig genom slöjd kan de utnyttja olika multisensoriska erfarenheter och upplevelser och uppgiftsbeskrivningen ska betona betydelsen av att använda sina egna känslor och upplevelser som utgångspunkt för den egna eller gemensamma planeringsprocessen. Man kan också inleda en uttrycksbaserad uppgift med en gemensam utflykt eller med hjälp av minnen, musik, berättelser eller olika sinnesupplevelser (till exempel känselsinnet). Också den lokala, nationella eller internationella föremåls- och slöjdkulturen (mönster, ornamentik, material) kan fungera som inspirationskälla. Miljö- och kulturpedagogiska metoder och arbetssätt ger goda möjligheter till uppgifter som betonar slöjden som uttrycksmedel. Syftet med användningen av olika inspirationskällor är att frigöra slöjdprocessen från det traditionella teknikorienterade och produktcentrerade tänkandet. Det centrala i en uppgift som betonar slöjden som uttrycksmedel är kreativa idéer och experiment med olika material och tekniker samt visuella och estetiska upplevelser som hör ihop med dem.

Formgivning som utgångspunkt för läruppgiften

Målet med en uppgift som betonar formgivning kan vara att få eleverna att ge akt på egenskaper hos olika föremål i vardagen och samtidigt bedöma och observera föremålens användbarhet och estetiska värde. Observation och undersökning av formgivna föremål eller den byggda miljön stödjer kritiskt tänkande och går bra att koppla ihop med hållbar utveckling, konsumtion och välfärd. För att starta idéproduktionen och utvecklingen av nya idéer observeras och analyseras föremål, den byggda miljön och naturen (färger, figurer, ytor, mönster, form, rörelse och balans, strukturer). Målet är att genom idéproduktionen öppna nya perspektiv på temat, som konkretiseras med hjälp av visuell och teknisk planering. Utgångspunkt för en uppgiftsbeskrivning som betonar formgivning kan vara en problembaserad planeringsuppgift, varvid man i mera omfattande utsträckning reflekterar över faktorer som styr (begränsar) planeringen: användare, användningssyfte, användningssituation, produktens funktionsprinciper och resurserna (tidsgränser, arbetsmängd, lokaler och redskap). En planeringsuppgift som betonar formgivning utvecklar elevernas förmåga att lösa obestämda, öppet definierade problem och kan vara utmanande på grund av att man under planeringen måste samordna olika, även motstridiga, faktorer. För att lösa uppgiften kan det krävas bakgrundsarbete, där eleverna undersöker och analyserar, prövar och testar andra liknande (historiska, kommersiella) produkter och tillsammans funderar över vilka andra egenskaper produkten kunde ha. Också material, tekniker och strukturella lösningar analyseras, prövas och testas. I samband med den visuella och tekniska planeringen utvecklas idéerna i riktning mot en konkret produkt.

Planeringsuppgiften förutsätter att eleven gör upp både en visuell och en teknisk plan, för att den planerade produkten ska gå att tillverka. Idéerna kan också utvecklas och förändras i tillverkningsskedet. Under planeringen utvecklas produktidén från preliminär idé via olika skisser, idéutveckling och konkreta experiment till en produkt som lämpar sig för tillverkning. Beroende på planeringsuppgiften kan de olika faserna (till exempel idéproduktion, planering, experiment) komma i olika ordning och överlappa varandra. Man kan också gå tillbaka till tidigare faser, om experiment visar att planen eventuellt inte fungerar. Planeringen, idéproduktionen och experimenten kan fortgå under hela slöjdprocessen och de kan ha olika tyngd eller aktivt genomsyra hela processen.

Teknologi finns överallt och den är en viktig del av vår kultur. Tekniska lösningar är lösningar som människan utvecklat till funktionsprinciper för olika föremål, strukturer och anordningar. Med hjälp av teknologi utvecklar människan hela tiden sitt liv så att det blir lättare, hälsosammare och tryggare. Utgångspunkten för uppgifter som betonar teknologi är att förstå och kunna utveckla olika teknologiska funktionsprinciper. Det är ganska svårt att skilja mellan uppgifter som betonar formgivning respektive teknologi, eftersom de hänger nära samman med varandra i en hel slöjdprocess.

Teknologi som utgångspunkt för läruppgiften

Det centrala i en uppgift som betonar teknologi är framför allt föremålets eller fenomenets funktionsprinciper samt matematisk-naturvetenskaplig kunskap som anknyter till dem och tillämpning av kunskapen. Uppgiften kan lätt kopplas till utmaningar som gäller hälsa, säkerhet eller människans liv i allmänhet. En uppgift som betonar teknologi går i första hand ut på att lösa problem och komma på lösningar. Till uppgiften hör att man synliggör problemet och uppmuntrar eleverna till att utveckla kreativa lösningar. Teknologin är förknippad med strukturer, mekanismer, maskiner (och deras funktionsprinciper), elektricitet och elektronik samt automation och robotik. Också kemiska fenomen, energiproduktion och -lagring hör hit.

En uppgift som betonar teknologi kan inledas med ett uppdrag: ”Få bilen att komma upp för en så brant backe som möjligt” eller ”Städa golvet i ditt rum med en robot”. Uppgiften kan också utgå från ett naturvetenskapligt fenomen som undersöks med slöjdmetoder, till exempel: ”Tillverka en lampa som tänds när det skymmer och släcks när det ljusnar”. Utgångspunkt för planeringen kan till exempel vara värmeledning och värmeisolering (t.ex. att planera ett föremål för utomhusförhållanden), varvid eleverna undersöker värme som fysikaliskt fenomen, analyserar och testar värmeledningsförmågan i olika material och därefter med hjälp av materialkunskapen kan anpassa produkten för olika ändamål (mugghållare, kylväska). Vid planeringen av en uppgift som betonar teknologi har de begränsande faktorerna motsvarande betydelse som i en uppgift som betonar formgivning; man kan undersöka ljuset som fenomen och planera belysning för ett visst syfte; man kan planera (och programmera) på vilket avstånd eller enligt vilken princip vissa typer av ljus (matta/klara) tänds eller släcks. I uppgifter som betonar teknologi lämpar sig arbetssätt inom textilslöjd lika väl som arbetssätt inom teknisk slöjd eller kombinationer av dessa. Uppgifter som betonar teknologi kan således mycket väl anknyta till teman som välbefinnande och säkerhet och den tänkta målgruppen kan bestå av olika typer av användare (äldre personer, barn i lekåldern). Inbyggda system (mobila robotar, styr- och regleringstekniska helheter, mätsystem, bearbetningsmaskiner och e-textilier) öppnar nya perspektiv i uppgifter som betonar teknologi.

I uppgifter som betonar formgivning och teknologi är det särskilt viktigt att analysera de faktorer som begränsar planeringen samt olika möjligheter att framställa produkten. Olika yttre begränsningar kan indelas i

1. grundläggande begränsningar (planeringsuppgiftens primära syfte),
2. praktiska begränsningar (funktionsprinciper, tillverkningsmetoder, material),
3. begränsningar angående formen (visuellt uttryck, proportioner), samt
4. symboliska begränsningar (grundidén eller associationen som utgör grund för planeringen).

Den här indelningen kan också fungera som stöd då slöjdläraren planerar slöjduppgifter. Slöjdens mångsidighet ligger i att man å ena sidan laborerar med abstrakta idéer (plan, idé) och å andra sidan konkretiserar idéer med hjälp av olika arbetsredskap och material.

Teman och fenomen som utgångspunkt för en hel slöjdprocess

Alla tidigare nämnda slöjduppgifter, som betonar uttryck, formgivning eller teknologi, kan lätt utformas utgående från ett tema eller fenomen, varvid temat eller fenomenet styr slöjdprocessen. Temat eller fenomenet kan då behandlas enligt principerna för undersökande lärande. Uppgifterna ska omfatta större planeringskontexter så att eleverna har möjlighet att utnyttja olika traditioners, materials eller teknikers egenskaper och möjligheter på ett mångsidigt sätt. Uppgiftsbeskrivningen är då mycket öppnare och friare och materialen och teknikerna är inte fastställda på förhand. Uppgiftsbeskrivningen kan dock ta upp några faktorer som reglerar planeringen, till exempel produktens egenskaper. Utvärderingen av resultatet ska främst fokusera på hur planeringsuppgiften lösts och de eftersträvade egenskaperna uppnåtts. Vid slöjdplanering går de visuella egenskaperna och tekniska lösningarna hand i hand. Planeringen av en produkt omfattar i hög grad både visuella idéer och möjligheterna att genomföra dem. Det behövs också tillräcklig kunskap om tekniker och material för att kunna genomföra sina slöjdidéer. Man ska i planeringen försöka hitta och tillämpa kunskap från andra läroämnen, till exempel fysik (ellära, friktion, kraft etc.). Eftersom eleven ansvarar för både planeringen och tillverkningen, har hen under slöjdprocessen flexibla möjligheter att bearbeta och ändra på sin plan och sin produkt. Detta förutsätter såväl social (läraren/klasskamrater) som materiell (ritningar, experiment) dialog. Skisser och olika visuella framställningar fungerar som stöd för planeringen och som verktyg för diskussion och reflektion. Centralt i planeringsprocessen är att eleverna, på samma sätt som riktiga planerare, använder olika visuella framställningssätt, skriftliga anteckningar och grafiska bilder för att presentera, utveckla och dokumentera sina idéer och samtidigt utnyttjar digitala verktyg på ett mångsidigt sätt. Planering och skissering är färdigheter man måste lära sig och träna, på samma sätt som man måste träna slöjdtekniker och användning av arbetsredskap.

Pirita Seitamaa-Hakkarainen
professor i slöjdvetenskap
Helsingfors universitet

Minna Matinlauri
PeM, lärare i textilslöjd
Helsingin normaalilyseo
Helsingfors universitet