Att förstå fenomenet

Den främsta utmaningen i psykologiundervisningen är att den studerande skall förstå de psykiska processernas mångdimensionerade natur. Ensidiga förklaringsmodeller är inte tillräckliga för att förklara och förstå den mänskliga aktiviteten. Det får den som studerar psykologi ofta uppleva. Då man skall förklara och förstå aktiviteten måste man samtidigt beakta fler faktorer på olika nivåer. I bästa fall tillägnar sig  den studerande ett mångsidigt sätt att granska psykiska fenomen.

Ovanstående skiss visar ett sätt att presentera de psykiska fenomenens mångsidighet. Den mänskliga aktiviteten har en biologisk grund och kunskapen om denna har blivit allt viktigare inom psykologin. Samtidigt har man allt mer börjat förstå de sociala och kulturella faktorernas betydelse. Båda dessa infallsvinklar har beaktats i den nya läroplanen. I de enskilda kurserna lyfts olika infallsvinklars växelverkan och ömsesidiga beroende fram i stället för en granskning av dem skilt för sig.

Då läraren understryker den psykiska aktivitetens mångdimensionerade natur får det inte leda till att de studerande upplever att man inte kan veta någonting om ett fenomen eftersom det alltid finns någon aspekt som ännu kunde beaktas. En sådan form av gränslös relativism är utmärkande för de ungas kunskapsuppfattning. Därför är det viktigt att läraren i undervisningen lyfter fram flera välmotiverade synsätt på olika fenomen. Inom psykologins alla delområden produceras hela tiden betydelsefull kunskap. Forskningsresultaten är tillräckligt exakta för att man skall kunna avgränsa mängden av möjliga förklaringsmodeller och välja entydiga synsätt. Här beskrivs den biologiska psykologins och den sociokulturella psykologins ställning i den nya läroplanen.