Det europeiska, vad är det?

Det europeiska har diskuterats i många olika forum. Som finländare har vi alltid bott i Europa. Varje land är som en egen individ i den stora EU-familjen och varje land har sin egen kultur. Ju bättre man känner till kulturerna i andra länder, desto lättare är det att sitta vid samma bord tillsammans med andra nationaliteter.

När det gäller unionens mål konstateras i det nya konstitutionella fördraget att unionen skall respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas. I fördraget nämns ”Förenade i mångfalden” som ett motto för EU.

Har det utvecklats eller håller det på att utvecklas en gemensam europeisk identitet i Europa? Exempelvis docent Heikki Mikkeli har begrundat den europeiska immateriella samhörigheten och förhållandet mellan nationella identiteter och en gemensam europeisk identitet som följer: ”Nationerna låter den europeiska integrationen fortsätta endast om de upplever att deras egen existens och nationella identitet inte är hotade.”

Olika aktörer och medborgare inom unionen har rätt att bekanta sig med EU-dokument på alla EU:s officiella språk (20 språk) och använda sitt modersmål när de kommunicerar med EU-maskineriet.

Syftet med Europeiska unionens fleråriga program för kulturen, Kulturprogrammet, är att främja europeiskt kultursamarbete. Programmet har understött bland annat kulturprojekt och kulturella evenemang som genomförts genom europeiskt samarbete samt översättningsprojekt som gällt europeisk litteratur.

Europeiska unionen har i 20 års tid utsett en årlig europeisk kulturhuvudstad. Från och med 2009 kommer Europa varje år att ha två kulturhuvudstäder i stället för en. Finland och Estland utser de europeiska kulturhuvudstäderna 2011.