Kulturmöten

Kulturmöten - vad i all världen är det?

Kulturer möts inte i festtal, utan i små och stora händelser i människors vardag, så som de har gjort redan i årtusenden. Ibland är mötena dramatiska och oväntade, ibland vet man om dem på förhand och kan förbereda sig på dem. Det finns emellertid inte något rättesnöre eller beteendemönster som man kunde följa för att allt skulle ske smidigt, utan några större ansträngningar. Det kanske viktigaste hjälpmedlet i ett möte är ett öppet och aktivt närvarande sinne samt förmågan att lyssna på den andras budskap, må det sedan uttryckas med ord, gester, blickar eller på något annat sätt.

I interaktionen mellan människor både ger och får båda parterna något. På så sätt sker ett jämlikt möte, där vardera deltagaren förstår och så småningom lär sig respektera den andra. Ett kulturmöte innebär inte att vi borde förändra oss och bli lika den andra parten, utan vi kan mycket väl förbli oss själva, liksom även den andra parten i mötet kan. Att lära sig "ta seden dit man kommer" innebär inte att de invandrare som kommer till Finland skulle vara tvungna att bli finska näverskonötare så snabbt som möjligt. Med åren lär sig invandrarna vårt språk och våra seder, men de har också rätt till sin egen kultur. Att tvinga dem att alltför snabbt tillägna sig våra seder och avstå från sina egna försvårar anpassningsprocessen. Vi har alla rätt till vårt modersmål, vår religion och kultur och genom att respektera dessa är det i längden lättast att anpassa sig till en ny livsmiljö och nya människor.

Lärare spelar en särskilt viktig roll när det gäller kulturmöten. Det är till stor del beroende av deras aktivitet hur invandrarbarnen och -ungdomarna integreras bland oss och hur de gör sin insats för vårt lands väl. Samtidigt har lärarna en unik möjlighet att bekanta sig med mycket avlägsna kulturer, vidga sin världsbild och bli delaktiga i den livsberikande process som kulturmöten utgör.

Text: Leena Haapaniemi Foton: Sininen verstas, Helsingfors stad