Onsdag – Ett webbklipp som spökar

På tisdag kväll ringde jag genast min kusin Joel i Uleåborg på Skype. Han är några år äldre och skriver också musik. Han blev eld och lågor när han hörde att mitt beat kanske skulle komma med på Joustos nya platta. "Men kommer du ihåg hur du dissade Jousto ännu för ett par år sedan?" påpekade Joel när jag började lägga ut texten alltför mycket. "Jag var ju bara en snorunge då", suckade jag förläget och avslutade samtalet. "Jag måste göra några mix till i morgon. Så att det finns något att välja på."

Farsan kom in efter midnatt och undrade varför jag satt och hängde framför datorn så sent. När jag berättade om Jousto skrattade han bara och sa att han tänker sluta köra omedelbart när tjänat min första miljon som rappare. "Det lär väl ta ett tag ännu", svarade jag och gick och lade mig. Den natten drömde jag att jag körde en röd cabriolet genom en saltöken, precis som Jousto gör i den där musikvideon.

Ute var vädret vackert, säkert tjugo grader redan före klockan nio. De gula löven skvallrade om att det var september, annars kunde man ha trott att det var sommar. "Hejsan!" sa jag till killen i receptionen, även om han aldrig svarade. I hissen började jag redan bli nervös. Tänk om Jousto redan var där uppe hos Emma? För säkerhets skull torkade jag högra handen på byxorna innan jag steg ut ur hissen.

"Kom in och stäng dörren!" snäste Emma när jag tittade in och glatt ropade hej. Hon såg ut som en stormvarning, med munnen som ett streck och intensiv blick. Jag fattade ingenting innan min gudmor bad mig sätta mig i gäststolen och vände datorskärmen åt mitt håll.

"I morse fick jag ett meddelande av Joustos assistent om att mötet är avbokat. Där fanns en länk till den här YouTube-videon. Ser den bekant ut?"

Vad i hel... hela friden!? I helskärm snurrade den där töntiga videon som jag spelade in med mina kompisar någon gång för evigheter sen, på våren i sjuan kanske. Joustos låt Kriisii, som på den tiden var en stor hit, spelade i bakgrunden, och jag låtsades sjunga playback med en förskräcklig badmössa på huvudet. Det värsta var att i rutan syntes den nya text som vi hade gjort till låten, där vi gjorde narr av Jousto. Vartannat ord i den nya texten var en svordom. Vi hade hittat på allt möjligt elakt om hans mamma och det var helt sjukt.

"Jag tog ju bort den där från YouTube då meddetsamma", försökte jag förklara. "Fast den fick mer än hundra gillare. Tydligen hann någon kopiera klippet och har lagt ut det på nytt."

Emma lyssnade inte på mina förklaringar. "Fattar du vilket klister jag har råkat i på grund av den här?" avbröt hon min svada. "Jag måste samarbeta intensivt med Jousto nu, för i morgon börjar inspelningen av hans nya musikvideo, och så går min gudson och lägger ut sånt här idiotiskt skräp på webben! Och jag som till och med spelade ditt beat för honom igår och skröt med vilken talang du är!"

"Jag är hemskt ledsen", mumlade jag, trots att jag egentligen var rosenrasande på mig själv. Nog hade vi ju fått lära oss redan på lågstadiet att inget någonsin försvinner från internet och att man ska vara extra noga med vad man skriver och lägger ut på webben.

På något sätt överlevde jag dagen. Emma skickade ner mig i källaren där man höll på med renovering, och hela dagen fick jag bära ut rivningsavfall till en container som stod på gården. De andra var byggfirmans arbetare och pratade inte med mig över huvud taget. Skrattet var långt borta. Så fort jag kom hem sökte jag upp videon på YouTube och gjorde en raderingsanmälan, men när jag kollade på kvällen fanns den fortfarande kvar. För säkerhets skull googlade jag också mig själv för att kolla om det fanns några andra dumheter ute på internet, men jag hittade inget annat än några förskräckliga bilder från lågstadietiden.

"Nå, vad tyckte rapparen om ditt beat?" frågade farsan på kvällen när vi satt i bastun. "Inte vet jag", svarade jag undvikande och kastade mera bad. "Han gillade det knappast eftersom Emma inte nämnde något om saken." "Det går flera tåg!" sa farsan och torkade svetten ur ögonen. Jag orkade inte börja förklara hur grundligt jag hade lyckats sabba min stora chans.