Tisdag – Pliis och sorry

Det är min andra dag på PRAO-praktik på SuperSound Finland. Under förmiddagen höll min gudmor ett öga på mig medan jag postade Stuarts demo till radiokanaler och dj-gänget. Jag behövde bara klistra adresslappar på bubbelkuvert och se till att Stuarts cd och Emmas kort fanns med i kuvertet. Stuart är en engelsk dj, som är jättepopulär i Norden och Tyskland. Han talar förstås bara engelska och gillar att göra saker och ting på sitt eget sätt, förklarade Emma. Hon berättade att Stuart skulle flyga från Berlin till Finland på torsdagen för att uppträda på fredagens konsert för barnklinikens faddrar, som direktsänds på tv. "På fredag får du alltså jobba övertid", skrattade Emma. "Du får vara min assistent på galan." Ojdå, tänkte jag och var inte riktigt säker på om det igen var fråga om gudmors humor.

"Nå, vad ska jag göra nu då?" frågade jag när vi var tillbaka på kontoret efter lunch. Emma hade ett möte någonstans på stan under eftermiddagen och bad mig städa hennes arbetsrum. "Kolla om någon av våra artister är med i de där tidningarna", förklarade hon medan hon letade igenom pappren på sitt skrivbord. "Riv ut de sidor där våra artister nämns och lägg dem i en prydlig hög här i nedre lådan. Resten får du slänga." Emma bad mig också svara i telefonen. Om någon ringde skulle jag fråga vem Emma kan kontakta och säga att hon är tillbaka på kontoret efter klockan tre.

"Ännu en sak", sa Emma från dörröppningen. "Är du snäll och skickar ditt nya beat till min e-post en gång till. Jag har möte med Jousto idag och tänkte spela upp det för honom också."

Först när jag hade skickat mejlet förstod jag vad det kunde betyda. Dom jobbade på Joustos nya platta. Tänk om han ville ha mitt beat i någon av sina låtar.

Nej, nej, nej. Ta det helt kallt nu bara, tänkte jag och började bläddra i tidningarna fastän hjärtat bultade som tusan. Det fanns mängder av bilder av JanikaGee, där hon cyklade eller solade på en brygga i bikini. Visst var hon snygg, men inte riktigt min typ. Jag hittade en liten artikel om Jousto från en festival och en grej på engelska som hade publicerats i Rockstar, en ganska stor rocktidning i USA.

Fasen också, så jag hoppade till när telefonen på Emmas bord började ringa. Vad ska jag säga? Där satt det, i ryggraden. "Emma Strömmers telefon, Sander Kvarnström." Det var killen från receptionen som meddelade att en gäst hade anlänt och väntade i hallen. Vilken gäst? Emma hade inte nämnt några gäster. Inget svar. Killen hade redan lagt på. Jag grävde fram min egen mobil och försökte ringa Emma, men samtalet gick direkt till hennes svarare.

"Hallå!" ropade jag lite försiktigt i korridoren, men tydligen var alla andra på samma möte som Emma. Det var väl bara att ta sig till hissen. När jag kom ner kände jag omedelbart igen den solglasögonprydde mannen som satt i soffan. Stuart. Han såg precis ut som på bilderna som jag hade postat hela morgonen.

"Terve!" började jag men fattade mig sen och kom ihåg att han naturligtvis inte talade finska. "Good morning!" fortsatte jag och sträckte fram högra handen. En rejäl handtryckning och så började han babbla i snälltågsfart med någon omöjlig accent. "Sorry, my English is not very good", försökte jag säga, men han bara dunkade mig i ryggen och satte iväg mot hissen. Ett ord förstod jag i alla fall. Han sade något om Emma. I hissen lyckades jag få ur mig att Emma kommer tillbaka klockan tre. För säkerhets skull höll jag upp tre fingrar och då började killen skratta.

"Coffee? Coke?" frågade jag när vi kom fram till Emmas rum. "Yes, please", svarade Stuart och plockade upp numret av Rockstar som jag nyss hade läst. Alltså, vad ville han nu ha, kaffe eller cola? För att vara på den säkra sidan hämtade jag båda och ställde muggarna bredvid honom på skrivbordskanten. "Please." Än en gång tackade han och skrattade, åt mig naturligtvis.

Lyckligtvis är Rockstar en tjock tidning. Stuart satt där med tidningen tills Emma dök upp och han reste sig för att ge henne en kram. De babblade på utan slut och jag kunde inte fråga Emma vad Jousto hade sagt om mitt beat. Först när jag var på väg att gå vände sig Emma till mig: "Du skötte det här riktigt fint, du har visst kurage. Och jag har förresten goda nyheter! Jousto tittar in i morgon och vill snacka med dig!" "Thanks and bye", lyckades jag få ur mig innan jag smet ut genom dörren. Härnäst hade jag fått ta till den gamla pärlan från engelskalektionerna: "Could you tell me the way to the train station?"